Följande framställning behandlar frågan om det finns en viss lojalitetsplikt mellan borgensman och kredittagaren. Läsaren bör vara medveten om att frågan om lojalitetsplikt mellan kredittagare och borgensman i princip knappt har behandlats i de rättskällor som finns att tillgå. Frågan har inte tagits upp i varken lag eller förarbeten och i de fall frågan alls har behandlats i rättspraxis och i den juridiska doktrinen har detta gjorts mycket hastigt och svävande. I framställningen anses dock lojalitetsplikt kunna grundas genom borgensförhållandets natur. Med borgensförhållandets natur avses partskonstellationen, accessoriteten och regressrätten. Grunden för framställningens slutsatser härleds alltså huvudsakligen från allmänna rättsprinciper som anses gälla vid borgensåtaganden.        Framställningen avser att visa hur lojalitetsplikt bör föreligga mellan parterna och vilken typ av handling denna skulle kunna bestå i för respektive part. Av borgensmannens lojalitetsplikt bör kunna följa en skyldighet att tillvarata kredittagarens rätt att innehålla betalning som påtryckningsmedel mot kreditgivaren då sådan rätt finns. För att sådan plikt inte ska bli för betungande för borgensmannen bör förutsättas att affärsmässig ersättning utgår varför lojalitetsplikt för borgensmannen i princip endast aktualiseras då borgensmannen är en professionell aktör. Av kredittagarens lojalitetsplikt bör kunna följa en skyldighet att medverka till kvittning för att lösa borgensmannen från skuld för vilken kredittagaren ska stå den slutliga ekonomiska bördan. För att sådan plikt inte ska bli för betungande för kredittagaren och inte heller inkräkta på kreditgivarens rätt att göra vissa avräkningar bör medverkansplikt endast aktualiseras då kreditgivaren inte har möjlighet att framtvinga kvittning mot annan fordran och kredittagaren inte heller riskerar att själv lida ekonomisk skada genom att medverka till kvittningen.

Borgen är en vanlig säkerhet som lämnas vid kreditgivning. För aktiebolag finns möjligheten att ingå skötselborgen, där bolagets ägare borgar med sina personliga tillgångar för bolagets skulder. Vanligtvis innebär ägandet av aktiebolag inget personligt betalningsansvar för dess ägare, men när en skötselborgen lämnas som säkerhet för bolagets skulder kan bolagets ägare bli drabbade personligen om bolaget går i konkurs och inte kan betala sina skulder. När ett bolag går i konkurs och sedan upplöses, så upphör det i princip att existera som juridisk person. Kvar finns då en borgenär som vill ha täckning för sin fordran, och en borgensman som borgat för fordringen, men huvudgäldenären finns inte längre. Tidigare har underskottskonkurser lett till att borgenären inte ansetts ha någon att göra preskriptionsavbrott hos, varpå borgensmannen har blivit tvungen att infria sitt åtagande, trots att borgenären inte gjort preskriptionsavbrott gentemot huvudgäldenären. I och med att den nya ABL infördes har synen på detta förändrats, och HD kommer under år 2017 att pröva vad som faktiskt ska gälla för borgensmäns ansvar efter en konkurs.I denna uppsats får läsaren följa en diskussion om hur borgensåtagande påverkas av huvudgäldenärs konkurs. I uppsatsen behandlas först borgen och särskilt skötselborgens något annorlunda hantering. Vidare behandlas reglerna om preskription med avseende på borgen och i synnerhet hur reglerna om accessorisk preskription tidigare har behandlats, respektive hur de behandlas idag, vilket belyses med olika fall från rättspraxis. Enligt regler i ABL finns det möjlighet att återuppta ett likvidationsförfarande om det föreligger särskilda skäl. I uppsatsen diskuteras om en borgenärs behov av preskriptionsavbrott borde utgöra ett sådant särskilt skäl för att fortsätta en likvidation. Att något är möjligt att genomföra måste dock inte innebära att det är rimligt eller ändamålsenligt. Därför kommer det, efter en genomgång av rättspraxis och doktrin, att föras ett resonemang om rimligheten i att låta en likvidation fortgå för att en borgenär ska kunna göra preskriptionsavbrott. Huvudgäldenärens konkurs påverkar även borgensmannen i fråga om dennes regressmöjligheter, och därav kommer borgenärens rätt att göra preskriptionsavbrott ställas mot borgensmannens regressrätt.

No description available.

Dependent guarantees (e.g., suretyship), has been sparsely commented on in Swedish legal literature and questions regarding certain main characteristics of the obligation have not been examined in detail. Despite this, the security is of practical importance and a considerable number of cases regarding guarantees have been handled in the courts. A typical situation is that a guarantor argues that his obligation should be reduced due to circumstances pertaining to the secured obligation or the relationship between the parties of the secured obligation. When judging such cases – and when interpreting judgments of such cases – the guarantee’s character as dependent to the secured obligation could be of im-portance. If the guarantee is dependent to the main obligation, changes or flaws in the main obligation or the relationship between the parties to that obligation could be used as an argument for reducing the guarantor’s obligation. However, the meaning of this dependency is quite unclear. In essence: the legal effects (if any) of the dependent character are debated and have not been examined thoroughly. Especially according to a certain “practical” perspective, the dependency is simply a definition and an abstraction that cannot be used to adjudicate specific cases; instead, practical considerations should prevail. This perspective is a reaction against an older “theoretical” perspective, in which the dependency of the obligation was seen as a valid reason for deciding cases and defining and organizing obligations. This conflict is familiar in Scandinavian legal literature; critique of the use of definitions, abstractions and legal concepts in legal reasoning has in many ways shaped the legal discourse of the 20th century. In this thesis, the meaning of – and different perspectives on – the concept of dependency is examined with the purpose of providing both knowledge and dis-cussion of it. In chapter 2, the definitions of dependent guarantees are examined with focus on their dependent character. The discussion is continued in chapter 3, where the abovementioned practical and theoretical perspectives are investigated. In chapter 4, the influence of the concept of dependency in practice is assessed, mainly by analyzing cases from the Swedish Supreme Court. Finally, in chapter 5, the results are summarized and an idea that the different perspectives could be seen as an expression of the difference between interpretation and argumenta-tion, is repeated and elaborated. The inquiry shows that the examined types of guarantees are dependent in an economic sense, in that the purpose is to secure another obligation, but that the legal implication of that circumstance is debated. Relevant precedents form the Swedish Supreme Court could be interpreted differently and does notconclusively show whether the concept of dependency was applied as an argu-ment or not. The main accomplishment is that the thesis offers a thorough anal-ysis of the concept of dependency and different perspectives on its feasibility as a legal argument. Other texts on the subject are not as detailed, especially regard-ing the underlying theoretical or ethical reasons for ascribing the concept of de-pendency importance or not. Hopefully, the results can be of interest for further studies of dependent guarantees and used as a basis for deciding whether to use the concept of dependency as a legal argument or not.

Borgen är ett avtal där en person, gentemot en annan, tar på sig ansvar för infriandet av en förpliktelse, som en tredje person har ådragit sig. Den nu gällande lagstiftningen är från 1734. Merparten av de regler som gäller för borgen, finns ej i författningar, utan vilar på oskriven rätt. Den rättspraxis som tidigare funnits, har varit gammal, men på senare år har HD avgjort många fall som rör borgen och borgensåtaganden. Finns flera borgensmän, är de in dubio primärt och solidariskt ansvariga. Det inbördes solidariska ansvaret innebär att borgenären kan, när huvudfordran är förfallen, kräva fullgörelse hos vilken av borgensmännen som helst. Har borgensmannen inte begränsat sitt ansvar, svarar denne för gäldenärens hela skuld. Regress är ett krav på kompensation för den prestation som en person har utfört i en annans ställe. För att ett regresskrav skall kunna utkrävas, måste den prestation som regresskravet avser, ha utförts. Regressrätten finns inte reglerad i lagtext, men principen att en borgensman har rätt att vända sig till gäldenären eller sina medborgensmän med sina krav, har vuxit fram i praxis och sedvänja.

<p>Borgen är ett avtal där en person, gentemot en annan, tar på sig ansvar för infriandet av en förpliktelse, som en tredje person har ådragit sig. Den nu gällande lagstiftningen är från 1734. Merparten av de regler som gäller för borgen, finns ej i författningar, utan vilar på oskriven rätt. Den rättspraxis som tidigare funnits, har varit gammal, men på senare år har HD avgjort många fall som rör borgen och borgensåtaganden. Finns flera borgensmän, är de in dubio primärt och solidariskt ansvariga. Det inbördes solidariska ansvaret innebär att borgenären kan, när huvudfordran är förfallen, kräva fullgörelse hos vilken av borgensmännen som helst. Har borgensmannen inte begränsat sitt ansvar, svarar denne för gäldenärens hela skuld. Regress är ett krav på kompensation för den prestation som en person har utfört i en annans ställe. För att ett regresskrav skall kunna utkrävas, måste den prestation som regresskravet avser, ha utförts. Regressrätten finns inte reglerad i lagtext, men principen att en borgensman har rätt att vända sig till gäldenären eller sina medborgensmän med sina krav, har vuxit fram i praxis och sedvänja.</p>

Exploateringsavtal används för att fördela ansvaret för finansiering och utbyggnad av en detaljplan som upprättats på mark som inte ägs av kommunen. Avtalet upprättas mellan en kommun och en exploatör eller privat byggherre. Exploateringsavtal har tillämpats länge men blev inte angivet i lagtext förrän den 1 januari 2015. Något som fortfarande inte är angivet i lagtext är hur kommuner ska använda sig av ekonomiska säkerheter i exploateringsavtal. Avtalen reglerar finansiering och åtaganden för miljonbelopp och finansiering ska ofta ske efterhand som byggnationen färdigställs. Om en exploatör inte kan fullfölja sina åtaganden i exploateringsavtalet på grund av exempelvis konkurs, kan kommunen bli tvungen att färdigställa och finansiera exploatörens kvarstående åtagande. Har kommunen i avtalet angivit att en säkerhet måste ställas som ska täcka de belopp som motsvarar exploatörens åtaganden, kan kommunen lösa in säkerheten och på det viset säkra finansieringen om en exploatör skulle bli oförmögen att betala. Syftet med studien är att undersöka om Sveriges kommuner använder sig av säkerheter i exploateringsavtal för att säkerställa dess genomförande. Vidare är syftet med studien att kartlägga vilka säkerheter som anges i exploateringsavtal. I de fall en bankgaranti använts som säkerhet i exploateringsavtalen kommer även en fördjupning att genomföras av bankgarantin och dess bakomliggande exploateringsavtal. Exploateringsavtal och bankgarantier från Sveriges kommuner samlades in via mejl. 120kommuner valde att delta i studien vilket resulterade i en analys av 197 exploateringsavtaloch 35 bankgarantier. Resultatet av studien visar bland annat att 58 % av de 197 exploateringsavtalen innehöllsäkerhet, 37 % av avtalen saknar säkerhet och 5 % av avtalen inte har något behov av säkerhet. De vanligaste säkerheterna som kommunerna anger i exploateringsavtalen att exploatören måste ställa är valfri godtagbar säkerhet, bankgaranti, moderbolagsborgen och pantbrev i fast egendom. Resultatet visar även att 69 % av de 35 bankgarantier som studeratsär accessoriska till det bakomliggande exploateringsavtalet och 31 % av bankgarantierna är självständiga i förhållande till det bakomliggande exploateringsavtalet. Accessorisk innebär att bankgarantin är kopplad till det bakomliggande exploateringsavtalet. Självständig innebär att bankgarantin inte är kopplad till det bakomliggande exploateringsavtalet. Slutsatsen av studien är att medvetenheten och tydligheten kring säkerheter i exploateringsavtal bör förbättras och att en lagreglering av säkerheter är att föredra. / Land development agreements are used to divide responsibility for the financing and development of a detailed development plan which is arranged on land not owned by the municipality. The agreement is established between a municipality and a developer or private individual. Land development agreements were not specified in the act until a legislative change in January 1, 2015. A subject that was not specified in the act is how municipalities should use financial collateral in the land development agreement. Land development agreements involves the financing and constriction commitments for millions of crowns and the financing often take place afterwards construction is completed. If it turns out that the developer can´t perform their obligations in the land development agreement due to bankruptcy, the municipality may be required to complete and fund the developer's remaining commitments. If the municipality had stated in the agreement that the developer must perform a collateral to cover the amount corresponding to the developer's commitments, the municipality can redeem the collateral and thus secure the financing if a developer would become insolvent. The idea of the study is to examine if the Swedish municipalities are using collaterals in land development agreements. The ambition is also to identify what type of collaterals described in the land development agreements. Finally a deeper analysis will be made of the agreements for which a guarantee issued by a bank has been used as collateral. Land development agreements and guarantees from the Swedish municipalities were gathered via email. 120 municipalities did participate in the study, which resulted in ananalysis of 197 land development agreements and 35 guarantees. The result of the study shows that 58% of the 197 land development agreements contain collateral, 37% of the agreements did not contain collateral and 5% of the agreements had no need of collateral. The most commonly required collaterals by the municipality in land development agreements are any optional collateral that the municipality can accept, guarantees issued by a bank or insurance company, bail by parent company and mortgages on real estate property. The results also show that 69% of the 35 guarantees studied are ancillary to the underlying development agreement and 31% of the guarantees are independent in relation to the underlying development agreement. Ancillary means that the guarantees issued by bank is linked to the underlying land development agreement. Independent guarantee means that the guarantee is not linked to the underlying land development agreement.The final conclusion of the study is that awareness and clarity of collateral in land development agreements should be improved and that a statutory regulation of collaterals in land development agreements is preferable.

Syftet med studien är att identifiera faktorer som påverkar möjligheten för småföretagare att få banklån på mindre orter. Metoden som används i studien är en kvalitativ metod som bygger på tre stycken intervjuer med respondenter som befinner sig på banker belägna på mindre orter. Kombinerat med detta genomförs en deltagande observation då jag arbetar på en av bankerna. Utifrån det insamlade materialet identifierades det att den lokala kännedomen spelar en stor roll för bankerna vid kreditgivningen tillsammans med småföretagarnas historiska skötsamhet. Samt att bankerna använder sig av scoring där de bedömer småföretagarnas återbetalningsförmåga. I övrigt är det viktigt för bankerna att småföretagen utformar en bra affärsidé som är realistisk och hållbar. Dessa kriterier är desamma oavsett kund de möter. / The purpose of the study is to identify the factors that affect the possibility for small business owners to obtain bank loan in smaller towns. The method used in the study is a qualitative method based on three interviews with relevant respondents on the banks located in smaller towns. Combined with this, a participant observations is performed because I work at one of the banks. Based on the collected material, it was identified that the local knowledge plays a major role for the banks in the granting of credit along with the historical care of the small business owners. The banks also use scoring where they assess the ability of repayment capacity. Otherwise, it is important for the banks that small companies design a good business idea that is realistic and sustainable. These criteria are the same regardless of the customer they meet.

<p>En tredjemanspantsättning föreligger om en person pantförskriver egendom till säkerhet för en annan persons skuld. Tredjemanspant anses allmänt ha stora likheter med både pant och borgen. Tidigare ansågs att tredjemanspants bestämningsgrunder huvudsakligen stod att finna i borgensinstitutet. På senare år har en förskjutning inom rättsvetenskapen skett, såtillvida att pantinstitutet fått en ökad betydelse vid fastställandet av tredjemanspantens bestämningsgrunder. Den osäkerhet som härvid råder om i vilken omfattning respektive säkerhetsinstituts regler är tillämpliga vid fastställandet av tredjemanspantens bestämningsgrunder ger, sammantaget med osäkerheten kring i vilken omfattning tredjemanspantsinstitutet utgör en egen rättsfigur med därtill hörande, unika regler, en situation där varken tredjemanspantsättare, gäldenär eller borgenär med tillförlitlig säkerhet kan värdera tredjemanspanten såsom säkerhetsrätt. I uppsatsen analyseras problem som sammanhänger med hur omfånget hos de förpliktelser som borgen respektive pant svarar för bestäms, samt vilka av dessa bestämningsgrunder som överförs på tredjemanspant. I uppsatsen klargöres vidare i vilken mån tredjemanspant påverkas av preskription av huvudfordringen samt vilken rätt borgensman respektive tredjemanspantsättare har gentemot gäldenären.</p>

En tredjemanspantsättning föreligger om en person pantförskriver egendom till säkerhet för en annan persons skuld. Tredjemanspant anses allmänt ha stora likheter med både pant och borgen. Tidigare ansågs att tredjemanspants bestämningsgrunder huvudsakligen stod att finna i borgensinstitutet. På senare år har en förskjutning inom rättsvetenskapen skett, såtillvida att pantinstitutet fått en ökad betydelse vid fastställandet av tredjemanspantens bestämningsgrunder. Den osäkerhet som härvid råder om i vilken omfattning respektive säkerhetsinstituts regler är tillämpliga vid fastställandet av tredjemanspantens bestämningsgrunder ger, sammantaget med osäkerheten kring i vilken omfattning tredjemanspantsinstitutet utgör en egen rättsfigur med därtill hörande, unika regler, en situation där varken tredjemanspantsättare, gäldenär eller borgenär med tillförlitlig säkerhet kan värdera tredjemanspanten såsom säkerhetsrätt. I uppsatsen analyseras problem som sammanhänger med hur omfånget hos de förpliktelser som borgen respektive pant svarar för bestäms, samt vilka av dessa bestämningsgrunder som överförs på tredjemanspant. I uppsatsen klargöres vidare i vilken mån tredjemanspant påverkas av preskription av huvudfordringen samt vilken rätt borgensman respektive tredjemanspantsättare har gentemot gäldenären.