Syftet med studien var att undersöka hur förskollärare och barnskötare i förskolan ser på relationsprocesserna och de relationer de skapar med barnen. Ämnet valdes med anledning av att vi sett personal skapa olika relationer med barnen under våra år inom utbildningen. Till vår studie valde vi det relationella perspektivet och Vygotskijs teori, det sociokulturella, om samspelet, interaktionen och kommunikationens betydelse samt begreppen förhållningssätt, värdegrund och barnsyn för att analysera den insamlade empirin. Vi har med hjälp av tidigare forskning läst in oss på ämnet både ut ett nationellt och internationellt perspektiv. Metoderna vi använde vid insamlandet av empirin var intervjuer och enkäter där frågorna var identiska. Vi sammanställde empirin utifrån studiens frågeställningar. Resultatet av studien visade att personalen var medvetna att relationerna var viktiga för barns utveckling och lärande. Konsekvenser som kunde uppstå beroende på vilken relation de skapat med barnen var informanterna överens om. De lyfte “stökiga barn och barngrupper” som en konsekvens av dåliga relationer. Omsorgsbegreppet lyftes som en viktig del, även barnsynen och värdegrunden. Barnsynen, värdegrunden och förhållningssättet måste ha en samsyn i arbetslaget för att det ska bli ett bra arbetsklimat som skapar möjligheter till relationsskapande av kvalitet. Att vara närvarande och lyhörd ansågs som viktigt i relationsskapande.

Den relationella pedagogiken är svårformulerad. Därtill är den svår att undersöka empiriskt. Martin Bubers dialogfilosofi ger dock ett väl genomtänkt stöd för teoribildningen och diskussionen om den relationella pedagogik som jag applicerar på den nutida svenska skolan. Jag diskuterar i denna uppsats de möten mellan lärare och elev som är en förutsättning för relationspedagogiken. Det möte som är mest intressant för denna pedagogik är det autentiska mötet. Martin Buber kallar detta för ett Jag - Du-möte. Det finns många hinder för att uppnå ett sådant möte i skolmiljön. Det vanligaste mötet inom skolvärlden är emellertid Jag - Det-mötet. Detta är ett möte som kategoriserar och ger struktur. Statusskillnaden mellan lärare och eleven, betygsjakten, den tvångsmässiga socialisationen i skolmiljön är bara några av de hinder som ligger i vägen för det genuina mötet. Det är därför svårt att hitta utrymme och möjlighet för ett autentiskt möte mellan lärare och elev. Enligt relationspedagogiken är det emellertid i detta möte som det uppkommer en brännpunkt som ger eleven kraft för lärande och utveckling. Om denna brännpunkt är grunden för pedagogen så vore det kanske önskvärt om vår nutida svenska skola gav utrymme för autentiska möten.