Motstridig forskning finns om huruvida empati är en riskfaktor eller en skyddande faktor för yrkesverksamma inom omhändertagande yrken som frekvent kommer i kontakt med trauman och mänskligt lidande. Två alternativ finns inom forskningen: compassion fatigue och compassion satisfaction. Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma inom ett omhändertagande yrke, psykiatrin, påverkas av situationer i vilka de ofta behöver känna empati med patienter. Tjugoen respondenter deltog i en kvalitativ studie där öppna frågeformulär användes. Resultatet visade att sådana situationer leder till negativa känslor på kort sikt men positiva på lång sikt, något som tidigare inte har påvisats. Vidare framkom att typen av situation man empatiserar med är av betydelse, och att situationer där barn är inblandade verkar påverka starkast.

Studiens syfte var att utifrån tidigare forskning (Hallén, 2007, 2008) undersöka konsekvenser av att känna empati. Genom en faktoriell inomgruppsdesign (2x2) besvarade 51 frisörer en enkät om hur de påverkas på kort och lång sikt av att känna empati med sina kunder. Resultaten visade att empati med någon som mår dåligt upplevdes leda till betydligt mer negativa effekter än empati med någon som mår bra, på både kort och lång sikt. Vidare upplevdes effekterna som mer intensiva på kort sikt än på lång, oavsett om individen man empatiserat med mått dåligt eller bra. En tänkbar förklaring till skillnaden över tid är att de emotioner vi specifikt erfar genom andra avtar på samma sätt såsom minnen av egna emotioner gör generellt.

En tidigare studie har visat att negativa effekter av att känna empati är övervägande på kort sikt medan positiva effekter är övervägande på lång sikt, gällande psykiatripersonal. Med den aktuella studien avsågs att undersöka huruvida liknande tendenser finns hos en generell population. 253 högskolestudenter deltog, och i en mellangruppsdesign besvarade hälften en enkät belysande upplevelser på kort sikt medan den andra hälften besvarade en likadan enkät belysande upplevelser på lång sikt. Resultatet visade att empati har olika effekter beroende på tidsperspektivet även för människor generellt, i form av mer positiva effekter på lång sikt. Denna effekt återfanns bland såväl kvinnor som män, och bland yngre såväl som äldre. En tänkbar förklaring är att intrycket blir ett annat med tidsmässig distans. / Evidence from an earlier study suggests that negative consequences of feeling empathy are predominant in the short-term, while positive consequences are predominant in the long-term, regarding psychiatry staff. This study investigated whether similar tendencies exist among a general population. 253 university students participated, and a between-subjects design was used in which half of the participants answered questionnaires illustrating experiences in the short-term, and the other half questionnaires illustrating experiences in the long-term. Also for people in general, the results showed that empathy has different effects depending on the time perspective through more positive effects in the long-term. This effect was valid, irrespective of gender or age. A possible explanation is that the impression changes with the distance that time brings.

The population of asylum seekers puts new challenges on the Swedish health care since their difficulties are complex; having both atraumatic background and a continuing worry about the asylum process.This study aims at investigating how health care professionals working with asylum seekers are affected emotionally using the theoretical concepts of empathy, compassion fatigue and compassion satisfaction. Nine qualitative interviews with health care professionals were conducted and the material was analyse dusing thematic analysis. Results were deductively found in thematerial, using the asylum process itself along with the concepts of empathy, compassion fatigue and compassion satisfaction as themes. Previous findings regarding empathy and its relations to compassion fatigue and compassion satisfaction were confirmed. This was furhter developed in this study through its focus on health care professionals working with asylum seekers.

Several studies have suggested that compassion satisfaction (CS) promotes counsellor wellness through its mitigating effects on compassion fatigue, burnout, and vicarious traumatization. CS also contributes to career longevity and to a sense of fulfillment, balance, and wellness that extends from counsellors’ professional to personal lives. Yet, to date, very little research has been done using counsellor wellness or CS as a primary focus. While the literature on CS is relatively new, even less attention appears to have been paid to what experienced counsellors actively do to maintain CS and therefore, their wellness as counsellors. The purpose of this study was to extend the literature on counsellor CS by asking experienced counsellors how they actively maintain CS in their work. Participants (N = 6) were counsellors in the Victoria area who had worked in the field for at least 10 years, had a minimum of a Masters degree, and who were experiencing CS at the time of data collection. A social constructivist perspective was used to frame the study, and narrative interviews were used to collect the counsellors’ stories of how they had maintained CS throughout their careers. Data were analysed using thematic analysis and 6 themes are reported. Findings suggest that counsellors can actively increase their likelihood of maintaining CS by: (a) maintaining boundaries; (b) practicing self-care; (c) cultivating self-awareness; (d) developing positive, fulfilling relationships; (e) engaging in ongoing learning; and (f) embracing variety. Findings are discussed in terms of their implications for counsellor training programs, the personal and professional lives and retention of counsellors already in the field, directors of counselling agencies, and client care. / Graduate / 0621 / 0622 / 0519 / 0769 / 0569 / alexsterling7@gmail.com

Several studies have suggested that compassion satisfaction (CS) promotes counsellor wellness through its mitigating effects on compassion fatigue, burnout, and vicarious traumatization. CS also contributes to career longevity and to a sense of fulfillment, balance, and wellness that extends from counsellors’ professional to personal lives. Yet, to date, very little research has been done using counsellor wellness or CS as a primary focus. While the literature on CS is relatively new, even less attention appears to have been paid to what experienced counsellors actively do to maintain CS and therefore, their wellness as counsellors. The purpose of this study was to extend the literature on counsellor CS by asking experienced counsellors how they actively maintain CS in their work. Participants (N = 6) were counsellors in the Victoria area who had worked in the field for at least 10 years, had a minimum of a Masters degree, and who were experiencing CS at the time of data collection. A social constructivist perspective was used to frame the study, and narrative interviews were used to collect the counsellors’ stories of how they had maintained CS throughout their careers. Data were analysed using thematic analysis and 6 themes are reported. Findings suggest that counsellors can actively increase their likelihood of maintaining CS by: (a) maintaining boundaries; (b) practicing self-care; (c) cultivating self-awareness; (d) developing positive, fulfilling relationships; (e) engaging in ongoing learning; and (f) embracing variety. Findings are discussed in terms of their implications for counsellor training programs, the personal and professional lives and retention of counsellors already in the field, directors of counselling agencies, and client care. / Graduate / 2015-04-23 / 0621 / 0622 / 0519 / 0769 / 0569 / alexsterling7@gmail.com

Bakgrund: I sjuksköterskeprofessionen är empati en viktig del av kompetensbeskrivningen. Compassion fatigue (CF) är ett begrepp som myntades på 1990-talet och beskriver erfarenheter av otillräcklighet och hjälplöshet inom vårdande yrken, däribland hos sjuksköterskor. Problem: Arbetsförhållanden med akuta och kritiska vårdsituationer innebär en ständig exponering av lidande, stress och död. Sjuksköterskor kan vid tillfälle ha hög arbetsbelastning och tidsbrist vilket kan utgöra en risk att sjuksköterskan inte får tid för reflektion och bearbetning. Med ökad kunskap och förståelse kan förhoppningsvis ett förebyggande och hälsofrämjande arbete ske. Syfte: Syftet var att göra en litteraturöversikt över sjuksköterskors erfarenheter av compassion fatigue. Metod: Allmän litteraturöversikt med fem kvantitativa artiklar, tre med kvalitativ ansats och två artiklar med mixed-methods. Resultat: Sjuksköterskor som vårdar kritiskt sjuka patienter riskerade att utveckla CF. Tidsbrist och bristfälligt stöd från ledningen på arbetsplatsen hade också en inverkan i utvecklandet av CF. Hanteringsstrategier som mindfulness och reflektion ansågs vara verktyg för att hantera CF och förebyggande åtgärder kunde vara goda mat-och sömnvanor samt förmågan att skilja arbete från privatliv. Slutsatser: CF är förekommande hos sjuksköterskor inom vårdande yrken men det är ett obekant begrepp. Kunskap om CF kan leda till tidigare upptäckt eller förebyggande av CF hos sjuksköterskor. / -

Introduktion/Bakgrund: Sjuksköterskor inom akutsjukvård möter dagligen patienters lidande, trauma och död och bör därför ha ett empatiskt förhållningssätt. Sjuksköterskor arbetar i en miljö som både är fysiskt och psykiskt krävande, vilket kan innebära en ökad risk att utveckla Compassion fatigue. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors strategier vid akutsjukvårdsutlöst Compassion fatigue. Metod: Litteraturstudien genomfördes utifrån Polit och Beck nio steg (2017). Databassökning genomfördes i CINAHL, PsycInfo och Pubmed. Databearbetning och analys skedde med innehållsanalys utifrån ett induktivt förhållningssätt. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Polit och Beck (2017) granskningsmall och 14 artiklar inkluderades i studien, sex kvalitativ metod, fem kvantitativ metod och tre mixad metod. Resultat: Det sammanställda resultatet bildade fyra teman: ”Kunskap- och stödstrategier”, ”Arbetsstrategier och gränssättning”, ”Undvikande- och negativa strategier”, ”Egenvårds- och hälsostrategier” med sammanställda 14 tillhörande subteman. Slutsats: Sjuksköterskorna som hanterade sin upplevda Compassion fatigue utifrån strategier kunde öka sitt välbefinnande och finna balans i sitt yrkesliv och privatliv. Majoriteten av sjuksköterskor inom akutsjukvård sökte stöd hos kollegor, familj och vänner som en strategi att minska Compassion Fatigue och främja deras empatiska förmåga. Sjuksköterskor som ventilerade och bearbetade sina känslor vid svåra händelser som skett på arbetsplatsen kunde snabbare komma till avslut, vilket minskade Compassion fatigue hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskor som deltog i fritidsaktiviteter, paddlade kajak eller tränade fick utlopp för sin emotionella påverkan, minskade sin Compassion Fatigue och ökade deras välbefinnande.

Figley’s (1995; 2002a) model of compassion stress/fatigue was used as a reference-point to re-examine the role of therapist/counsellor empathy in predicting therapist/counsellor compassion fatigue (CF) and compassion satisfaction (CS). The therapeutic alliance was also examined as a predictor of therapist/counsellor CF and CS. Participants included 146 female-identifying Canadian therapists/counsellors, aged 24-73 years. The Empathy Assessment Index (EAI), a social cognitive neuroscience-based empathy scale, gauged therapist/counsellor empathy; and the Working Alliance Inventory – Short therapist version (WAI-S) gauged therapist/counsellor perceptions of the strength of the therapeutic alliance. The Professional Quality of Life scale – Fifth edition (ProQOL-V) was the outcome measure for therapist/counsellor CF and CS. Contrary to Figley’s model, partial least squares path analyses determined that therapist/counsellor empathy was a significant inverse predictor of therapist/counsellor CF (R2 = .40 for total empathy-based CF model) and a significant positive predictor of therapist/counsellor CS (R2 = .16 for total empathy-based CS model). The therapeutic alliance likewise proved to be a significant inverse predictor of therapist/counsellor CF (R2 = .37 for total therapeutic alliance-based CF model) and a significant positive predictor of therapist/counsellor CS (R2 = .29 for total therapeutic alliance-based CS model). Personal Characteristics including age and years of clinical experience, and Workplace/Organizational factors including supervision and peer support, and percentage of non-distressing clients on therapist/counsellor caseloads, predicted less risk for therapist/counsellor CF and greater likelihood for therapist/counsellor CS. Additional analyses revealed that the therapeutic bond was equivalent to empathy in predicting therapist/counsellor CF, and stronger than empathy in predicting therapist/counsellor CS. / Graduate

No description available.