Global ETD Search

1	Tidig virtuositet på cello : Salvatore Lanzetti och hans betydelse för cellon som soloinstrument Rydén, Johannes January 2023 (has links) Syftet med studien var att ur ett uppförandepraxisperspektiv med fokus på tidig musik utföra en fördjupning av barockens cellomusik. Det implementerades genom instudering och analys av Salvatore Lanzettis Sonat nr. 5 i a-moll, op. 1. Lanzettis cellosonat komparerades metodiskt med sonater skrivna av kompositörer som inte var cellister för att påvisa på vad som var nyskapande med Lanzettis sätt att skriva. I studien undersöktes litteratur om läroböcker för cello som finns tillgängliga från 1700-talet. Vidare undersöktes musiker och kompositörer som funnits i Lanzettis närhet. I och med djupare kunskaper under arbetets gång framstår Lanzetti relativt välkänd utomlands främst i kretsar kring barockcello, med inspelningar av hans musik och tanken med det här arbetet har varit att uppmärksamma honom i en svensk kontext. Anledningen till Lanzettis betydelse är främst att han reste runt i Europa och spred kunskaper som tidigare mest hade funnits i Neapel. Hans framförande på Concert Spirituel i Paris 1736 följdes kort därefter av en publikation cellosonater av fransmannen Jean Baptiste Barrière. Dessa sonater innehåller många tekniska svårigheter, mycket dubbelgrepp i obekväma lägen och tumläge. Studien jämför samtida virtuoser och att Lanzetti inte var den som ”uppfann” tumläge på cello. I musik av andra cellister från den här tiden ser man att de också använder det i viss mån. I studien diskuterades det naturliga i att man som duktig musiker nyfiket undersöker de möjligheter som finns på instrumentet, som vi nuförtiden även gör med olika utökade tekniker och specialeffekter. Trots många väldigt virtuosa cellister i Italien under 1700-talet verkar Lanzetti varit den som verkligen exporterade dessa tekniker utomlands och inspirerade andra kompositörer att använda sig av detta. / <p>Salvatore Lanzetti (1710–1780), Sonat nr. 5 för violoncello och basso continuo op. 1 (1736) </p><p>Medverkande: </p><p>Anna Paradiso Laurin, cembalo </p> Barockcello cellosonat celloteknik Concert Spirituel musikhistoria Salvatore Lanzetti tidig musik uppförandepraxis Music Musik
2	Michel-Richard de Lalande's <i>In convertendo Dominus</i>: A Performing Commentary LAMB, ROBERT E. 03 October 2006 (has links) No description available. Music La Lande Delalande grand motet French Baroque choral music Versailles Baroque performance practice Concert Spirituel
3	Les Prétentions du Violoncelle: The Cello as a Solo Instrument in France in the pre-Duport Era (1700-1760) Yapp, Francis Anthony January 2012 (has links) When Hubert Le Blanc published his Défence de la basse de viole in 1741, the cello had already established itself as a solo instrument in Parisian musical life. Several cellists, both French and foreign, had performed to acclaim at the Concert Spirituel, and the instrument had a rapidly expanding repertoire of published solo sonatas by French composers. Among the most significant of the early French cellist-composers were Jean Barrière (1707-47), François Martin (c. 1727-c. 1757), Jean-Baptiste Masse (c. 1700-1757), and Martin Berteau (1708/9-1771). Their cello sonatas are innovative, experimental, often highly virtuosic, and, in spite of unashamedly Italianate traits, tinged with a uniquely French hue. Yet notwithstanding its repertoire and the skill of its performers, this generation of French cellist-composers has remained undervalued and underexplored. To a large extent, this neglect has arisen because a succeeding generation of French cellists of the late eighteenth century - the Duport brothers, Jean-Pierre (1741-1818) and Jean-Louis (1749-1819), the Janson brothers, Jean-Baptiste-Aimé (1742-1823) and Louis-Auguste-Joseph (1749-1815), and Jean-Baptiste Bréval (1753-1823) - are widely acknowledged as the creators of the modern school of cello playing. This dissertation focuses exclusively on the early French cello school. It seeks to examine the rise of the solo cello in France within its socio- cultural and historical context; to provide biographies of those com- prising the early French cello school; to explore the repertoire with particular emphasis on the growth of technique and idiom, detailing features that may be described as uniquely French, and to assert the importance of and gain recognition for this school, not as a forerunner of the so-called Duport school but as an entity in itself. basse de violon violoncello violoncelle cello cellists eighteenth century concert spirituel salons opéra vingt-quatre violons du roi french france paris louis xv orleans angers stanislas leszczynski stück l'abbé barrière berteau patouart giraud spourny françois martin boismortier corrette masse bowing double stopping double stops thumb position boivin leclerc sonata sonatas baroque

1

Page generated in 0.0508 seconds