<p>Parallell barn- och föräldrabehandling är idag det vanligast praktiserade sättet att bedriva behandlingsarbete med barn och familjer. Det har sin grund i ett psykoanalytiskt förhållningssätt där man traditionellt betonar arbetet med barnet, med en möjlig risk att föräldraarbetet och föräldrarnas roll i barnets terapi kommer i skymundan. Följande studie lyfter fram föräldrarnas egna berättelser kring att medverka och vara en del av en parallell behandling tillsammans med sitt barn. Syftet var att belysa föräldrars upplevelse av delaktighet i sina barns terapier när familjen deltagit i en parallell barn- och föräldrabehandling. Det är en kvalitativ intervjustudie med en tolkande ansats ur ett psykodynamiskt och systemiskt perspektiv. Resultatet visade att föräldrarna överlag upplevde det som att de fått tillräcklig inblick och att de känt sig delaktiga i behandlingen, dock framkom en aspekt av ambivalens i att de både velat och inte velat ha mer inblick och insikt i barnets behandling. Det visade sig vidare att föräldrarnas behov av inblick och insikt i barnets terapi var relaterat till upplevelsen av tillit till behandlingen. Författarens slutsatser är att tillit, inblick och insikt är tre viktiga interagerande aspekter av föräldrarnas upplevelse av delaktighet i barnets behandling.</p>

Parallell barn- och föräldrabehandling är idag det vanligast praktiserade sättet att bedriva behandlingsarbete med barn och familjer. Det har sin grund i ett psykoanalytiskt förhållningssätt där man traditionellt betonar arbetet med barnet, med en möjlig risk att föräldraarbetet och föräldrarnas roll i barnets terapi kommer i skymundan. Följande studie lyfter fram föräldrarnas egna berättelser kring att medverka och vara en del av en parallell behandling tillsammans med sitt barn. Syftet var att belysa föräldrars upplevelse av delaktighet i sina barns terapier när familjen deltagit i en parallell barn- och föräldrabehandling. Det är en kvalitativ intervjustudie med en tolkande ansats ur ett psykodynamiskt och systemiskt perspektiv. Resultatet visade att föräldrarna överlag upplevde det som att de fått tillräcklig inblick och att de känt sig delaktiga i behandlingen, dock framkom en aspekt av ambivalens i att de både velat och inte velat ha mer inblick och insikt i barnets behandling. Det visade sig vidare att föräldrarnas behov av inblick och insikt i barnets terapi var relaterat till upplevelsen av tillit till behandlingen. Författarens slutsatser är att tillit, inblick och insikt är tre viktiga interagerande aspekter av föräldrarnas upplevelse av delaktighet i barnets behandling.

Sexual dysfunctions are serious mental health issues that impact an estimated one in three Americans. Due to the complex, relational nature of most sexual dysfunctions, mental health professionals trained to work with couples and their relationship interactions are likely to have better outcomes when treating clients with sexual dysfunction. Data from CIGNA Health Solutions was analyzed to explore differences in therapy outcome for various types of mental health professions when treating clients with sexual dysfunctions. The current research is a retrospective analysis of administrative data that explores whether or not type of profession (i.e. psychologists, Masters of social work, marriage and family therapist, or professional counselor) influences the outcome of mental health treatment. This study also explores whether therapy modality (i.e. individual, conjoint, or mixed mode, a combination of individual and conjoint therapy) influences therapy outcome. Treatment outcome was measured by recidivism rates, client drop out from therapy, the total number of sessions, and cost of treatment. Participants included 230 males and 189 females ages 18 to 101 (M =38.9, SD = 11.4) who received treatment for sexual disorders from 2001 to 2006. Participants were from all regions of the United States. Results indicate that overall, psychotherapeutic treatment for sexual dysfunctions is relatively brief, averaging about seven sessions across all professions. Results suggest that marriage and family therapists treat sexual dysfunctions using a conjoint and mixed mode approach more frequently than therapists with other licenses. Results also suggest that mixed mode therapy has drastically lower dropout rates and longer retention than individual or conjoint therapy. These results suggest that utilizing a combination of relational and individual sessions is beneficial to the treatment of sexual dysfunctions.

Providing clinicians with a clearer understanding of how clients' recover over the entire course of therapy has important implications for referral and treatment strategies. The present study compares rates of change in 160 clients in group therapy with 6632 clients in individual therapy and 864 clients receiving both individual therapy and group therapy. Therapeutic outcomes were measured using the Outcome Questionnaire-45. Data was analyzed using Hierarchical Linear Modeling (HLM), also called Multi-Level Modeling (MLM), to produce recovery curves for clients in each group. Recovery curves showed that most change occurred in the early part of group therapy and slowed near the end. Rates of change for clients in group, individual and conjoint therapy formats were also compared. This study reports that no significant differences in rates of recovery were found between group and individual or group and conjoint treatment formats. However, a significant difference was detected when individual and conjoint treatments were compared, with the individual sample improving at a faster rate.