Den gropkeramiska kulturen är förknippad med kustlandskap och ett osteologiskt material bestående av fisk och säl, men kulturen fanns också vid inlandets insjöar där fisk och bävern istället är framträdande i det osteologiska materialet. Vindförbergs udde är en av flera gropkeramiska inlandslokaler belägen i Dalarna, det som utmärker Vindförberg från andra omkringliggande lokaler är lokalens höga och branta placering i landskapet. Syftet med uppsatsen är att tolka vad för slags lokal Vindförbergs udde varit, varför bävern är framträdande i gropkeramiska inlandslokaler, och hur inlandslokaler skiljer sig från eller liknar kustlokaler. För att svara på frågorna har en osteologisk analys av stenåldersmaterial från Vindförberg gjorts, och en komparativ metod har tillämpats där det osteologiska materialet jämförs med två kustlokaler i Hälsingland, Gästrikland och en inlandslokal i Dalarna. Diskussionen har fokuserat på Vindförberg som lokal och bävern som ett betydande djur, utifrån de frågeställningarna har likheter och skillnader mellan samtida inlands- och kustlokaler presenterats. Resultatet tyder på att Vindförbergs udde kan ha nyttjats året om, där både slakt, konsumtion och verktygstillverkning försiggått. Bävern är framträdande i materialet från Vindförberg och andra inlandslokaler, i samband med bäverns och sälens vattenlevande levnadssätt kan en tolkning av att bävern varit substitut för sälen göras. Likheter mellan gropkeramiska inlands- och kustlokaler kan ses i lokalernas placering i landskapet och kontakter med andra grupper. En tydlig skillnad är det osteologiska materialet där faunan skiljer sig åt. / The pitted ware culture is associated with coastal landscapes and an osteological material consisting of fish and seals. However, the culture also lived alongside inland lakes where fish and beavers were prominent instead. Vindförbergs beak (Vindförbergs udde) is one of several pitted ware culture sites in the inland located in Dalecarlia. What distinguishes Vindförberg from other surrounding premises is the beak’s high and steep location in the landscape. The purpose of this study is to interpret what kind of locale Vindförbergs beak was, why the beaver is prominent in inland pitted ware culture sites, and how inland sites differ from or resemble coastal sites. To answer these questions, an osteological analysis of stone age material from Vindförberg has been carried out, and a comparative method has been applied where the osteological material is compared with two coastal sites in Hälsingland, Gästrikland and one inland site in Dalecarlia. The discussion is focused on Vindförberg as a site and the beaver as a significant animal, and based on the paper’s research questions presents similarities and differences between inland and coastal sites. The results indicate that Vindförberg’s beak may have been used all year round, where both butchering and toolmaking were taking place. The beaver is prominent in the material from Vindförberg and other inland locations. Based on the aquatic lifestyle of the beaver and the seal, an interpretation can be made that the beaver was a substitute for the seal. Similarities between the inland pitted ware culture sites and the coastal sites can be seen in the location of the sites in the landscape and contacts with other groups. A clear difference is the osteological material where the fauna differs.

Grön infrastruktur påstås ha möjligheten att minska mängden dagvatten längs hårdgjorda ytor i stadsmiljöer och därigenom höja städernas motståndskraft mot ökade nedbördsmängder. Denna undersökning har undersökt hur grön infrastruktur kan höja fem stadsmiljöers resiliens mot översvämningar och hur stadsmiljöerna kan få större inslag av ekologi. Undersökningen har visat att det förvisso är en möjlighet att den gröna infrastrukturen kan längs med gator, parker och hustak minska mängden dagvatten längs hårdgjorda ytor i stadsmiljöer. Satsningen på grön infrastruktur kan bli otroligt dyr i en större stad om hela stadens dagvatten ska tas om hand om och det gick inte att ta fram en mall för grön infrastruktur som enkelt kan kopieras från en stad till en annan. Det krävs även uträkningar av flödesemängder för att säkerställa hur stor del av staden som skyddas mot ökade nederbördsmängder. / It is claimed that green infrastructure has the ability to reduce the amount of storm water in urban areas and by extension increasing the resilience of urban areas. This study has investigated how the resilience against flooding can be strengthened and at the same time how an increase in ecological wildlife within five urban areas can be increased with greeni nfrastructure given the limitations of an urban area with preexisting buildings. The study concluded that it is possible to implement green infrastructure alongside roads, parks and rooftops with the desired effects of increased resilience and ecological wildlife in urban areas. The issues found were several. One of the issues was the lack of generalized city patterns which lead to that no generalized model for implementing green infrastructure could be concluded. Another issue was the issue of cost, it is not easy nor a cheap undertaking to remodel the road network of a preexisting city. Furthermore, it is required that every contribution of green infrastructure has its potential of storm water consumption calculated to match the local demand.

This master's thesis explores the continuity and change of the men's folk costume in Leksand parish, Dalecarlia, between 1770–1870. It also investigates societal changes as a reason for these changes and uses the theory of local cultural identity and tradition as explanatory models for continuity and change. Primary sources include probate inventories, extant garments, depictions and written records from the time. The investigation reveals that the probate inventories show both continuity and change in the men's clothing possessions. New garments and materials appear during the latter period, 1850–1870, but the combined sources suggest a parallel usage with the more traditional garments and materials, for some time. The lack of dating of the extant garments made the use of depictions crucial, to be able to see the small changes the garments have gone through over the years. In general, the extant garments and depictions show continuity as well as small changes. The new garments and materials can be seen as the beginning of a transition into non-local, fashionable costumes. When comparing how this transition manifested in the neighbouring parish, Åhl, differences in time and process can be seen. Further comparisons are also made to other areas of Sweden, to highlight differences and similarities.