1871 var bäver utrotad i Sverige, 1922 gjordes den första återintroduceringen i Jämtland. Det dröjde ända till 1960-talet innan bäver återintroducerades i Norrbotten. Återintroduceringarna i Sverige är ett relativt outforskat område och syftet med denna uppsats är att kartlägga återintroduceringarna i Norrbotten som skedde mellan 1960 - 1976. Resultaten som sådana är inte generaliserbara då de första utsättningarna i Norrbotten gjordes avsevärt senare än i övriga län, vilket innebär att aktörer och processer kan ha varit annorlunda. Dock visar denna undersökning på de bakomliggande motiv och restriktioner som fanns, vilket potentiellt kan tillämpas även vid andra återintroduceringar. Av bäverinventeringsmaterialet används endast information gällande Norrbotten, trots att inventeringar över hela Sverige redovisas, vilket gör det möjligt att potentiellt undersöka om samma mönster även gäller generellt. / By 1871 the beaver was extinct in Sweden. The beaver was first reintroduced in the county of Jämtland in 1922 and during the 1960s it was also reintroduced in the county of Norrbotten. This is a relatively unexplored field and the intention is to chart the reintroduction of beavers in Norrbotten between 1960-1976. This essay will not study the reintroductions in general. It will only study Norrbotten during the period mentioned above. The results as such is not generalizable because the first reintroduction in Norrbotten was considerably later than in the other counties, which means that the agents and processes involved may have been different in other parts of the country. However, this survey shows the underlying motivations and constraints that existed and this might be applicable on other reintroductions. In the materials of the beaver inventories only information regarding Norrbotten has been used, even though the inventories contains a chart of the beavers in all of Sweden. It is possible to investigate if these patterns might be generally applicable

Bävergäll har använts som läkemedel i över 2500 år, både inom folkmedicin samt skolmedicin.  Inom läkekonsten kallas bävergället ofta castoreum och det är baserat på det torkade innehållet i s.k. bävergällpungar, vars starkt luktande sekret är avsett för bäverns revirmarkering. I denna kvalitativa studie undersöks bävergället utifrån ett medicinhistoriskt perspektiv och fokus ligger på Sverige fr.o.m. 1600-talet t.o.m. 1900-talets början. Denna uppsats berör bävergällets behandlings- och beredningsformer, samt varifrån man fick tag på det och vad det kostade. Uppsatsen ger en bred bild av bävergället genom historien och bävergällets mångahanda användningsområden som innefattar allt ifrån tandvärk till epilepsi. Dock var det särskilt vanligt i behandling mot olika kvinnosjukdomar såsom hysteri.  Bävergäll var ända in på 1900-talet ett officiellt läkemedel på svenska apotek och det var ett så eftersökt läkemedel att den stora efterfrågan kom att leda till bäverns utrotning i Sverige på 1870-talet. / Castoreum have been used as a drug for over 2500 years in both folk medicine and school medicine. It is based on the pungent smelling content of specific pouches of the beaver. In this study the medical use of castoreum is examined, with a focus on Sweden from the 1600s to the early 1900s. The essay describes in which ways castoreum was used as a treatment and in which forms. It tells from where you got the castoreum as well as how much you had to pay for it. This essay also presents castoreum throughout history and its wide application that includes a broad spectrum from toothache to hysteria. Castoreum was well into the 1900s an official drug at Swedish pharmacies, and it was such a sought-after drug that the high demand led to the extinction of the beaver in Sweden in the 1870s.

Den gropkeramiska kulturen är förknippad med kustlandskap och ett osteologiskt material bestående av fisk och säl, men kulturen fanns också vid inlandets insjöar där fisk och bävern istället är framträdande i det osteologiska materialet. Vindförbergs udde är en av flera gropkeramiska inlandslokaler belägen i Dalarna, det som utmärker Vindförberg från andra omkringliggande lokaler är lokalens höga och branta placering i landskapet. Syftet med uppsatsen är att tolka vad för slags lokal Vindförbergs udde varit, varför bävern är framträdande i gropkeramiska inlandslokaler, och hur inlandslokaler skiljer sig från eller liknar kustlokaler. För att svara på frågorna har en osteologisk analys av stenåldersmaterial från Vindförberg gjorts, och en komparativ metod har tillämpats där det osteologiska materialet jämförs med två kustlokaler i Hälsingland, Gästrikland och en inlandslokal i Dalarna. Diskussionen har fokuserat på Vindförberg som lokal och bävern som ett betydande djur, utifrån de frågeställningarna har likheter och skillnader mellan samtida inlands- och kustlokaler presenterats. Resultatet tyder på att Vindförbergs udde kan ha nyttjats året om, där både slakt, konsumtion och verktygstillverkning försiggått. Bävern är framträdande i materialet från Vindförberg och andra inlandslokaler, i samband med bäverns och sälens vattenlevande levnadssätt kan en tolkning av att bävern varit substitut för sälen göras. Likheter mellan gropkeramiska inlands- och kustlokaler kan ses i lokalernas placering i landskapet och kontakter med andra grupper. En tydlig skillnad är det osteologiska materialet där faunan skiljer sig åt. / The pitted ware culture is associated with coastal landscapes and an osteological material consisting of fish and seals. However, the culture also lived alongside inland lakes where fish and beavers were prominent instead. Vindförbergs beak (Vindförbergs udde) is one of several pitted ware culture sites in the inland located in Dalecarlia. What distinguishes Vindförberg from other surrounding premises is the beak’s high and steep location in the landscape. The purpose of this study is to interpret what kind of locale Vindförbergs beak was, why the beaver is prominent in inland pitted ware culture sites, and how inland sites differ from or resemble coastal sites. To answer these questions, an osteological analysis of stone age material from Vindförberg has been carried out, and a comparative method has been applied where the osteological material is compared with two coastal sites in Hälsingland, Gästrikland and one inland site in Dalecarlia. The discussion is focused on Vindförberg as a site and the beaver as a significant animal, and based on the paper’s research questions presents similarities and differences between inland and coastal sites. The results indicate that Vindförberg’s beak may have been used all year round, where both butchering and toolmaking were taking place. The beaver is prominent in the material from Vindförberg and other inland locations. Based on the aquatic lifestyle of the beaver and the seal, an interpretation can be made that the beaver was a substitute for the seal. Similarities between the inland pitted ware culture sites and the coastal sites can be seen in the location of the sites in the landscape and contacts with other groups. A clear difference is the osteological material where the fauna differs.

Den här uppsatsen behandlar djurbensmaterial från två senneolitiska/tidigbronsålders hällkistor på Gotland (RAÄ Kräklingbo 12:1 & Burs 9:1). Syfte med uppsatsen var att bidra med kunskap kring djurbensmaterialet som påträffats i hällkistor genom tre frågeställningar. Fysiskt djurbensmaterial har genomgått en osteologisk analys och sedan jämförts med två andra hällkistor från samma period samt översiktligt med andra stenålderslokaler på Gotland. Resultatet visade en ökning av får/get samt nötkreatur samt en minskning av svin och säl gentemot tidigare perioder. Häst, hund, mindre däggdjur, fågel och fisk förekom också i materialet. Resultatet visade även indikationer på att skinn/päls/ull varit viktigt för människan. / This study deals with animal bone material from two Late Neolithic/Early Bronze Age stone cist on Gotland (RAÄ Kräklingbo 12:1 & Burs 9:1). The purpose of the study was to contribute knowledge about the animal bone material found in cists through three questions. Physical animal bone material has undergone an osteological analysis and then been compared with two other stone coffins from the same period as well as an overview with other Stone Age sites on Gotland. The result showed an increase in sheep/goat and cattle and a decrease in pigs and seals compared to previous periods. Horse, dog, smaller mammals, bird and fish also appeared in the material. The results also showed indications that skin/fur/wool had been important to humans.