I Sverige publicerades ett beslut av regeringen angående digital kompetens och programmering som kommer att stärkas i utbildningen. Enligt Skolverket kommer programmering inte att bli ett nytt ämne i grundskolan utan det kommer det vara en del av matematik och teknik.  Denna studie syftar till att gynna med ämnesdidaktisk kunskap om programmering teknikämnet. Denna förankras genom att intervjua fem lärare med behörighet i teknik för årskurserna 7–9 som har erfarenheter av programmering i sin teknikundervisning och de lärarna beskriver och reflekterar över sina perspektiv angående hur de tolkar begreppet programmering och hur de arbetar med programmering i teknikämnet utifrån sin egen undervisningspraktik. För den här studien används en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärarna betonar programmering som en viktig färdighet för eleverna att lära sig för att lösa olika problem i sitt vardagsliv. De använder blockprogrammering som utgångspunkt och givetvis poängterar de att skriva kod ska vara nästa steg. Lärarna tillämpar olika hjälpmedel och verktyg att undervisa programmeringsbegrepp och datalogiskt tänkande. Undervisningen leder eleverna att utveckla förmågor och färdigheter i att läsa och tolka programmeringen och problemlösning. Dessa färdigheter redovisas genom att arbeta med dialog, samspel och reflektion i undervisningen.

Idag lever vi ett teknologiskt samhälle där det mesta är uppbyggt av koder. Nästan alla har en dator, mobiltelefon eller en surfplatta som vi använder oss av i våra vardagssysslor eller i arbetsrelaterade miljöer. Programmering var bara för några år sedan något främmande och en ganska udda grej i samhället. Idag är det en viktig kunskap och programmering stärker det datalogiska tänkandet och förmågan att lösa problem. Syftet med den här undersökningen handlar om hur jag ville undersöka hur spelprogrammering används på Tekniska museet som en pedagogisk resurs. Jag ställde frågan hur kan pedagoger använda sig av deltagandekulturer, det kollaborativa lärandet samt av det informella lärandet med hjälp av digitalisering och programmering? De teorier jag använder mig av i denna uppsats är digital literacy, lärande ur ett sociokulturellt perspektiv och det informella lärandet. Denna studie bygger på en kvalitativ undersökning. Det består av kursdeltagarnas skriftliga utvärderingar, intervjuer samt ett undersökande gestaltande arbete i programmeringsmiljö.  Jag har genomfört en enkätundersökning. I min undersökning har jag fått syn på hur viktigt och aktuellt det är med det informella lärandet samt hur man kan jobba med programmering på Tekniska museet. Att programmering går att jobba med i bildämnet på flera olika sätt och att det går att kombinera med andra ämnen i skolan. Den största utmaningen är att få pedagoger och lärare att förstå vad programmeringsspråk är och vad kodning gör i vårt samhälle.

Sammanfattning Den 1 juli 2018 införs programmering i läroplanen i grundskolan. I lågstadiet kommer det främst att beröra ämnena matematik och teknik. Media rapporterar att lärare saknar kunskaper inom ämnet och skolverket meddelar att fortbildningarna snabbt blir fullbokade. I denna studie presenteras de nya skrivningarna samt några verktyg som används vid programmering i grundskolan. En kvalitativ intervjustudie av fem lärare som undervisar i lågstadiet har genomförts, som syftar till att studera lärares inställning till förändringar i läroplanen och tilltro till sin kompetens, med förhoppning att kunna påverka kommande läroplansförändringar.  Undersökningen har planerats och verkställts genom ett fenomenologiskt perspektiv, hur lärare erfar fenomenet programmering. Begreppet datalogiskt tänkandebeskrivs och intervjuerna har analyserats utifrån lärarnas användning av datalogiskt tänkande i klassrummet. Analysen visar att lärarna redan arbetar med programmering i sin undervisning och att de flesta har goda kunskaper om programmering. I studien relateras även lärarnas kunskaper till programmeringsundervisningens demokratiska värden. Studien visar att de intervjuade lärarna använder sig av flera pedagogiska strategier som forskningen lyfter fram som framgångsrika inom programmeringsundervisningen. Hur lärarna talar om programmering samt hur de ser på programmeringens syfte framkommer också i undersökningen. När implementeringen tidsmässigt börjar att närmar sig kommer antagligen programmering att diskuteras med mer kontinuitet på skolorna än vad lärarna gör idag.

Till hösten ska en reviderad läroplan implementeras i Sveriges grundskolor. I revideringen har digital kompetens fått en större betydelse och programmering har skrivits in i det centrala innehållet i ämnena matematik och teknik. Digitaliseringen har pågått under en lång tid men skolan har inte riktigt hängt med. Till hösten blir som sagt programmering ett obligatoriskt inslag och i den här studien har jag valt att undersöka hur programmering kan användas i undervisningen. Både observationer och intervjuer har använts för att besvara studiens frågeställningar. Totalt har 8 lektioner observerats och 7 lärare intervjuats med en spridning från årskurserna 1-3. Resultatet visade återkommande arbetssätt och gemensam tanke kring progression som dessutom överensstämmer med den litteratur som presenteras i studien. Resultatet visade också att lektionens struktur är viktigt för elevernas delaktighet och engagemang under lektionen.

Programmering introducerades höstterminen 2018 i grundskolans kursplan för matematik. Flertalet rapporter lyfter problematiken med att lärare känner ett kompetensutvecklingsbehov för ämnet samt att på majoriteten av skolorna så är inte programmering implementerat i rätt omfattning. Syftet med denna undersökning är att undersöka lärares uppfattningar om programmering i matematikämnet. Undersökningen är gjord med en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har använts för datainsamlingen. Intervjuerna genomfördes med fyra behöriga lärare i matematik som undervisar på högstadiet. Studien har en fenomenografisk inriktning där fokus har varit på begreppen uppfattningar och kontextualitet. Analys av resultatet har genomförts med hjälp av tematisk analys utifrån studiens frågeställningar.Resultatet av studien visar att samtliga lärare uttrycker osäkerhet i att undervisa i programmering. Genomgående ligger osäkerheten i lärarnas egna bristande ämneskunskaper. Lärarna upplever att de behöver mer fortbildning kring programmering och hur det kan kopplas till undervisningen av andra matematiska områden. Flera av lärarna önskar också tydliga lektionspaket och mer exempel på hur undervisningen kan genomföras. Elevers datalogiska tänkande är något som samtliga lärare uttrycker är något som kan förbättras genom programmeringsundervisningen. Det datalogiska tänkandet har eleverna sedan nytta av i problemlösningsuppgifter inom andra matematiska områden. Lärarna är också av uppfattningen att elevers uthållighet för problemlösning kan stärkas med hjälp av programmering.Tidsbrist i både undervisning och planering är något som samtliga lärare uttrycker är ett hinder med att programmering har tillkommit i matematikämnet. Svårigheter med bedömning och bedömningsuppgifter är också ett stort hinder. Trots dessa hinder uttrycker lärarna en positiv inställning till att programmering kommit in i matematikämnet.

Programmering har introducerats som ett nytt delmoment i den svenska läroplanen sedan2018. Denna fallstudie har därför fokuserat på elevers förståelse för programmering iintroducerande undervisning. Detta för att hjälpa lärare att få en bättre förståelse för hur de kanimplementera programmering i sin undervisning. Teorin datalogiskt tänkande har använts somgrund för analys av datamaterialet, för att identifiera elevers inkrementella och iterativa processsamt testa och felsöka processen. Teorin användes också för att identifiera elevers förståelse förprogrammeringsbegrepp. Insamlingen av datamaterialet utfördes med inspelningar av eleversskärmar och samtal, medan de introducerades till programmering i Scratch. Resultatet visadepå att elever hade svårigheter med vissa programmeringsbegrepp. En slutsats var även attprogrammeringsprocesserna var beroende av varandra för att utvecklas. / Programming is since 2018, a new subject in the Swedish curriculum. This case studytherefore focuses on students’ understanding of introductory programming, to help teachers geta better understanding of how to teach and assess the subject. The theory computationalthinking was used as a foundation for identifying the students’ incremental and iterative processas well as their testing and debugging process. It was also used for identifying the students’understanding of programming concepts. The data for this study was collected throughrecordings of students’ screens and conversations, while introducing them to programming inScratch. The results showed that students had some difficulties with some programmingconcepts. Furthermore, the results showed that the processes were dependant on each other’sdevelopment.

Programmering är idag en viktig del av elevers kunskapsutveckling i ett digitaliserat samhälle. Syftet med denna kunskapsöversikt var att undersöka elevers möjligheter att utveckla sina matematiska kunskaper genom programmering samt synliggöra vilka utmaningar som framkommit gällande att arbeta med programmering inom matematik i åldrarna 9–13 år. 17 vetenskapliga artiklar, en bok samt ett konferensbidrag studerades för att ge en översikt av programmeringens roll i relation till matematikundervisning. Resultatet visade att programmering kunde ha en positiv inverkan på elevers matematiska kunskapsutveckling och motivation. Det finns dock en osäkerhet och bristande kunskap hos dagens lärarkår om hur programmering som medel för kunskapsutveckling i matematik kan genomföras i klassrummet. Slutsatserna var att elever behövde få arbeta aktivt med kreativa programmeringsuppgifter för att det skulle ske en kunskapsutveckling, vilket krävde stor kompetens hos lärarna. Därtill var ett integrerat arbetssätt mellan matematik och programmering gynnsamt för eleverna.

Datorer finns överallt i det e-postmoderna samhället och hur man kan förmå dessa tanklösa maskiner att göra som man vill är en tillämpad form av datalogiskt tänkande. Skolsystem världen över försöker få ungdomar att utveckla förmågor som att programmera och använda internet på ett säkert sätt, men det finns i dagsläget mer politisk vilja än vetenskapligt kunnande gällande hur detta bäst genomförs. Det här utvecklingsarbetet tar sin utgångspunkt i kognitiv belastningsteori och hur man skapar de bästa förutsättningarna för elevers långtidsminnen att ta till sig önskad kunskap. Dessa förutsättningar kompletteras med två teorier om elevers motivation – ’hur’ kommer före ’varför’ samt programmering som ett skapande ämne – för att utforma lärsituationer där eleverna får en ärlig chans att lyckas. Målet var att eleverna skulle få en rolig och enkel introduktion till att börja förstå och tillämpa programmering. Utvecklingsarbetet omfattar utvecklandet av en lektionsserie som genomfördes med en elevgrupp på 27 elever i årskurs 7 som till vardags undervisas av författaren. I undervisningen introducerades eleverna till grundläggande begrepp inom programmering, samt fick producera och dokumentera egen blockbaserad kod på micro:bits (en form av kontrollerkort). Utöver lektionsserien undersöktes elevernas kunskaper genom ett läxförhör samt deras attityd till kunskapsområdet med hjälp av en enkät. Resultatet blev tre planerade programmeringslektioner som detaljrikt presenteras tillsammans med didaktiska överväganden kring valda lektionsmoment. Kunskapsmässigt presterade en stor del av gruppen på (minst) en acceptabel nivå. Elevgruppen i allmänhet presterade betydligt bättre på praktiska moment än reflekterande moment.  Elevernas attityder till programmering förändrades marginellt av undervisningen. De flesta eleverna hade en oförändrad, svagt positiv attityd till ämnet. Något fler elever uppfattade programmering som enkelt och roligt efter genomförd lektionsserie. Utöver detta svarade samtliga elever att de upplevde att de hade lärt sig en hel del av undervisningen och en klar majoritet av eleverna var intresserade att lära sig mer om programmering i framtiden.  Sammanfattningsvis ansågs lektionsserien till stor del uppnå studiens mål, både avseende elevernas kunskapsnivåer samt förvärvade attityder till kunskapsområdet. Som framtida arbete önskas en konkret läroplan grundad på forskningsbaserade studier inom programmering som lärare kan utgå ifrån för att ge eleverna bästa möjliga undervisning.

Denna uppsats syftar till att belysa lågstadielärares (årkurs 1 till 3) tolkningar av skrivelsernagällande programmering i kursplanen för matematik, med fokus på lärares definition av programmering samt dess funktion i matematikundervisningen. Studien är kvalitativ och utgår från den fenomenografiska forskningsansatsen. Därav skedde datainsamlingen via semistrukturerade intervjuer, vilka sedan transkriberades för att avslutningsvis tolkas och analyseras utifrån en fenomenografisk analysmodell. Studien baserades på tidigare forskning samt fem lärarintervjuer och utgick därav från ett lärarperspektiv. Resultaten påvisade följande slutsatser gällande fem lågstadielärares uppfattningar och erfarenheter av programmering i förhållande till matematikundervisningen. Först och främst beskrevs matematikens karaktär utifrån ett brett och mångsidigt synsätt. För det andra hade respondenterna erfarenhet av att använda visuella programmeringsspråk så som Scratch, samt fysiska robotar som till exempel Blue-Bots och Dash och Dot. Programmering definierades som ett processarbete utifrån ett problemlösnings, kommunikativt- eller analytiskt perspektiv. Vidare ansåg respondenterna att följande matematiska förmågor stöds: problemlösnings-, kommunikations-, resonemangs- och räkneförmågan, vilka relaterades till begrepp och tillvägagångssätt inom datalogiskt tänkande.Införandet av programmering i läroplanen motiverades utifrån rådande och kommande samhällsutveckling. Det digitaliserade samhället kräver att skolan utvecklar elevernas digitalakompetens vilken de behöver för att leva och verka i samhället. Fortsättningsvis saknades en väletablerad diskurs gällande införandet av programmering i läroplanen inom såväl arbetslaget och skolenheten. Avslutningsvis betonades vikten av att våga pröva införa programmering i matematikundervisningen och att se misslyckanden som ett lärandetillfälle.

The purpose of this study was to contribute to the knowledge of teachers work regarding programming as an educational tool to strengthen the school´s mission towards digital competence. To approach this issue, a qualitative approach was adopted and interviews were conducted with a limited number of teachers in primary school, working with pupils in the lower ages. The statements and stories from the respondents, constitutes the empirical basis of this study and has been analyzed and discussed on the basis of this study’s research background and framework theory. The results show that the informants find the new implementations relevant and challenging. The informants use different kinds of methods, within three overall strategies, when integrate programming in the mathematics curricula. The results also show that the informants believe that programming methods contributes to the development of skills such as strategies for problem solving, collaboration skills and evaluative thinking. We argue that the teacher´s positive views regarding programming in the curriculum has to do with the understanding of the societal development. We also argue that a more equal set of educational skills for teachers regarding how to teach programming should be an advantage for the equivalent school system.