Härtill 4 uppsatser.

Strävan i många länder är att officersutbildningen ska gå från yrke till profession via en akademiseringsprocess. Denna studie har undersökt olika handlingsalternativ för akademisering av en profession, närmare bestämt officersprofessionen, i syfte att belysa alternativskiljande möjligheter och begränsningar med respektive handlingsalternativ, dels sett utifrån professionens behov, dels sett ur individens behov. Resultatet av studien kan bidra med underlag för utvecklandet av de akademiska och praktiska utbildningsdelarna i officersutbildningen. De tre undersökta handlingsalternativen är: 1. Praktisk yrkesutbildning med följande professionsinriktad akademisering; 2. Teoretisk och akademisk yrkesutbildning och som komplettering; 3. Ren praxis- och yrkesorienterad utbildning. Utöver detta undersöktes olika grader av akademisering som krävs beroende på var i karriären officeren befinner sig. Handlingsalternativen är generiska men exemplifieras med officersutbildning från främst Tyska armén. Handlingsalternativen har analyserats mot professionsteorier med fokus på militär profession samt militärt ledarskap. Härvid är Samuel Huntington och Bengt Abrahamssons beskrivning av professionen tillsammans med Aant Elzingas modell för professionsuppbyggnad i centrum. Handlingsalternativet med en inledande praktisk yrkesutbildning med påföljande professionsinriktad akademisering och som växelvis genomförs på skolor och förband leder till en bra expertis och förmåga att leda och organisera verksamheten. Tillsammans med den direkt anslutande akademiseringen uppnås nästan upp till 100% av kraven som Elzinga ställer på en professionalisering i de fyra professionsfaserna och kan därmed anses vara det alternativet som genom hela analysen bäst svarar mot de beskrivna behoven. Samtidigt blir det klar att behovet av akademisering sannolikt kommer att variera beroende på var i karriären officeren befinner sig eftersom befattningar på olika nivåer kräver olika utbildningsnivåer, förmågor och kunskaper.

Avsikten med föreliggande studie har varit att ta reda på förskollärares syn på det pedagogiska uppdraget utifrån läroplanens revidering och förskolläraryrkets professionaliseringsprocess. Utifrån de utvärderingar som gjorts av förskolans läroplan har den fått utökade mål framförallt i matematik, naturvetenskap och teknik och förskollärarna har dessutom fått det pedagogiska ansvaret för att arbeta mot de mål som strävas efter i läroplanen. Som bakgrund till studien beskriver jag hur förskollärarnas pedagogiska uppdrag vuxit fram genom tiden. Jag har i min studie inspirerats av en fenomenografisk metod och har genom intervjuer med sex förskollärare vilka arbetar i förskolan, undersökt deras svar på synen av det pedagogiska uppdraget utifrån den reviderade läroplanen och den begynnande professinaliseringen av yrket. Som teoriutgångspunkt har jag använt mig de kriterier som anses professinaliserande för ett yrke. Resultatet av studien resulterade i fyra kategorier vilka jag valt att kalla: Synen på det pedagogiska uppdraget, Kompetens i förhållande till uppdraget, Hinder och möjligheter för att fullfölja uppdraget samt Betydelsen av legitimationen. Dessa kategorier har sedan delats in i ett flertal subkategorier, vilka kopplats till tidigare forskning och teoriperspektivet. Något av det mest tydliga i resultatet är förskollärarnas höga ambitioner att fullfölja sitt pedagogiska uppdrag, men också den frustration de känner genom brist på resurser, framförallt tid. Resultatet visar även på att kompetensutveckling behövs inom yrket, i traditionella skolämnen såsom naturvetenskap och teknik men även i förskoledidaktik. Studien pekar också på att förskollärarna tvivlar på legitimationens betydelse för att höja statusen i yrket.

Studiens syfte var att undersöka förstelärares uppfattningar om sitt uppdrag i förhållande till det uppdrag som beskrivs i styrdokumenten. Eftersom förstelärarreformen var relativt ny fanns det ännu inte mycket forskning att tillgå inom området, det blev därför intressant att undersöka huruvida reformens avsikter bibehållits i samband med implementeringen eller ej. Denna studies forskningsfrågor var: Vilka uppfattningar har förstelärare om innehållet i sitt uppdrag? Vilka uppfattningar har förstelärarna om genomförandet av sitt uppdrag? Hur förhåller sig förstelärarnas uppfattningar om innehållet och genomförandet av uppdraget till beskrivningen av uppdraget i styrdokumenten? Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer av sex förstelärare. Att undersökningen bedrevs i en småskalig omfattning kan ha påverkat och begränsat resultatet. Resultaten som framkom var att förstelärarnas uppfattningar om innehållet och genomförandet av sitt uppdrag till stor del stämde överens med de uppdrag som formulerats i styrdokumenten. Uppdragen handlade främst om kollegial handledning och ledandet av utvecklingsprojekt. Dock skilde sig förstelärarnas uppfattningar åt angående påverkan av läraryrkets status och elevers måluppfyllelse efter att de blivit förstelärare. Förstelärarna uppfattade i många fall att deras nya tjänst inte påverkade elevers måluppfyllelse och läraryrkets status på det direkta sätt som styrdokumenten yrkade på. Vidare uppfattade också ett fåtal förstelärare uppdragets innehåll som otydligt, något som kan leda till att reformens påverkan blir svår att utvärdera.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå univesitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2007.

Proefschrift Maastricht. / Met lit. opg. - Met een samenvatting in het Engels.

Proefschrift Universiteit Maastricht. / Auteursnaam op de omslag: Ineke Widdershoven-Heerding. Met lit. opg. en reg.

Detta är en kandidatuppsats med syftet att kartlägga journaliststudenters etablering på arbetsmarknaden, med fokus på hur många som väljer att arbeta med andra kommunikationsyrken (yrken som exempelvis PR-konsult, informatör, pressekreterare och marknadsförare) två respektive fem år efter sina studier. På grund av den förändrade mediemarknaden söker sig många journalister till andra typer av tjänster där de har möjlighet att utöva sina kunskaper inom kommunikation. Med tanke på detta kan det uppstå en gråzon mellan vem som är journalist och vem som är kommunikatör. Uppsatsen baseras på en enkätundersökning av kvantitativ karaktär och är en påbyggnad på tidigare studier vid Södertörns högskola där samma metod och enkät använts som grund. Genom tillgång till en stor databas från de tidigare studierna samt anknytning till tidigare forskning och teorier inom ämnet har resultatet av undersökningen analyserats. Årets undersökningsmaterial består av 124 stycken före detta journaliststudenter från Södertörns högskola som avslutade sina studier 2009 respektive 2012. Genom telefonintervjuer har de före detta journaliststudenterna besvarat frågor med fasta svarsalternativ. Studien har en svarsfrekvens på 65 procent. Resultatet visar att 13 procent av de före detta journaliststudenterna från Södertörns Högskola i dag arbetar som kommunikatörer. 36 procent arbetar för företag där den journalistiska självständigheten i produktionen av innehåll kan variera, vilket innebär att de kan vara både journalister eller kommunikatörer.  Tillsammans utgör dessa nästan av hälften av respondenterna i årets undersökning. 70 procent av de före detta journaliststudenterna som i dag arbetar som journalister kan tänka sig att arbeta inom kommunikationsbranschen.

Vår tids vagabonder — en kvalitativ studie om hur osäkra anställningsvillkor påverkar journalisters arbetsprestation
Gustav Franzén
Journalistiska grunder C, C-uppsats Höstterminen 2016
11 665
Journalistik, vikariat, konvergens, autonomi, professionalisering. Mediebranschen har de senaste åren sett en utveckling som gått till att färre journalister väntas göra mer i form av en multikompetens som ersatt tidigare mer specifika yrkesroller. Samtidigt har andelen fasta anställningar minskat, och ersatts av vikariat både i form av inhopp- och heltidsvikariat. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur denna utveckling påverkar arbetsprestationen för de journalister som inte är fast anställda på redaktioner i Sverige, enligt journalisternas egna subjektiva upplevelser. Metoden för att undersöka detta har varit strukturerade djupintervjuer med sju olika verksamma journalister med olika yrkesroller. Resultaten som framkom från undersökningen var att respondenterna upplevde kortsiktighet, stress och en ökad motivation som effekter relaterade till deras anställningsform och arbetsprestation. Huruvida effekterna var att betrakta som positiva eller negativa varierade från individ till individ. Respondenterna uppvisade inget mönster som tydde på att någon av de återkommande effekterna hade en nödvändigtvis positiv eller negativ inverkan på deras arbetsprestation. Ingen av respondenterna var ensidigt positivt eller negativt inställd till sin anställningsform, men samtliga uppgav att de trivdes bra med både sin anställningsform och på sin arbetsplats i allmänhet.