Studiens syfte är att undersöka min lärandeprocess när jag på det melodiska slagverksinstrumentet vibrafon studerar in tre folkmusiklåtar på gehör utifrån ljudinspelningar. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet och den decentrerade mästarläran. Studiens frågeställningar berör tillvägagångssätt, vilka kulturella redskap som används samt hur lärandet visar sig. I resultatet framkommer att många olika materiella och intellektuella redskap används i inlärningsprocessen och att lärandet visar sig genom exempelvis ökat tempo och tillägnande av fler och fler detaljer i musiken. I diskussionen ställs dessa resultat i relation till presenterad litteratur och forskning och aspekter som diskuteras är bland annat hur olika kulturella redskap samspelar och tillsammans främjar lärandet, hur den musikkulturella inramningen sätts utifrån den utövandes tidigare erfarenheter och kunskaper samt hur samspel och kommunikation kan visa sig i enskild övning utan tydlig praxisgemenskap. / The purpose of this studie is to analyse my learningprocess when learning three swedish folkmusic tunes by ear on the vibraphone, with the help of audio recordings. The theoretical basis of the studie is the sociocultural theory and a decentered view of master-learning. The issues of the studie has been to examine the ways in which I structure my practice to reach my goals, the use of different cultural tools and how the development can be seen. The result reveals that a lot of different tools, both material and intellectual, are being used in the learningprocess and that the development can be seen in increasing of tempo and appropriation of more and more details in the musical perfomance. In the discussion the results are put in relation to the litterature and theory which has been presented. Some aspects that is discussed is how the use of different cultural tools together can have a positive effect, how a musicians previous experience and knowledge affects the learningprocess and how interaction and communication can be seen in individual practice without a clear social context.