No description available.

Terrorism är ett omfattande problem som innebär en stor påfrestning för drabbade samhällen. För att ytterligare motverka terrorism anses det finnas ett behov av att utveckla och stärka det straffrättsliga regelverket. De senaste åren har frågan om kriminalisering av deltagande i en terroristorganisation varit föremål för särskilt intresse, vilket resulterat i ett förslag om ett så kallat deltagandebrott. Ett deltagandebrott sägs utgöra ett viktigt komplement till den straffrättsliga terrorismlagstiftningen genom att det omfattar gärningar som i dagsläget inte träffas av straffansvar. I uppsatsen analyseras förslaget om att kriminalisera deltagande i en terroristorganisation med fokus på dess förhållande till föreningsfriheten och befintlig straffrättslig terrorismlagstiftning. Särskild uppmärksamhet ägnas innebörden och implikationerna av vissa centrala begrepp i det föreslagna deltagandebrottet samt lämpligheten i att införa ett deltagandebrott i svensk rätt. Analysen görs mot bakgrund av terrorismlagstiftning och grundlag i norsk och dansk rätt för att finna vägledning i frågan om hur ett deltagandebrott kan konstrueras och förenas med föreningsfriheten. Av uppsatsen framgår att en ändring av grunderna för att begränsa föreningsfriheten i 2 kap. 24 § andra stycket regeringsformen möjliggör en bred kriminalisering av deltagande i en terroristorganisation. En grundlagsändring är emellertid endast ett första steg mot ett deltagandebrott. Innan ett deltagandebrott införs i svensk rätt måste det stå klart att detta är en lämplig åtgärd från ett straffrättsligt respektive ett konstitutionellt perspektiv. I uppsatsen framhålls att det är möjligt att ifrågasätta lämpligheten i att införa ett deltagandebrott då det kan sägas vara en riskabel lagkonstruktion med osäker effektivitet som begränsar en i svensk rätt högt stående grundlagsstadgad frihet. Det får åtminstone sägas vara påkallat att lagstiftaren genomför och redovisar en mer djupgående analys kring varför deltagandebrottet är en lämplig åtgärd att tillgripa mot terrorism.

I denna uppsats utreds möjligheterna för att kriminalisera deltagande i kriminella gäng utifrån dels Jareborgs kriminaliseringsprinciper, dels den grundlagsstadgade föreningsfriheten. Till hjälp för en mer nyanserad analys, redogörs det för två tidigare utredningar, som undersökt möjligheterna att införa deltagandebrott för mc-gäng och terroristorganisationer. För en godtagbar kriminalisering krävs det att tidigare åtgärder vidtagits enligt principen ultima ratio. Gärningen måste även vara tydligt och precist definierad att gemene man kan förutse vad som är straffbart och inte. Till sist måste kriminaliseringen förväntas ha en sådan effekt att det anses vara nödvändigt i förhållande till den inskränkning åtgärden innebär.  Av uppsatsen går att konstatera att det krävs långsiktiga åtgärder för att bekämpa gängkriminaliteten. I dagsläget står både Jareborgs kriminaliseringsprinciper och den grundlagsstadgade föreningsfriheten i vägen för en kriminalisering av deltagande i kriminella gäng. Ett införande av ett deltagandebrott skulle således inte garantera önskvärd effekt utan riskera att endast bli ett slag i luften.