Syftet med uppsatsen är att utreda när militärpolisen är behörig och anses ha polisiära befogenheter. Avsaknaden av en tydlig gräns belyses och problematiseras med krav uppställda av lagstiftaren som utgångspunkt. Vidare görs en konsekvensanalys av att tydlig lagstiftning gällande MP:s behörighet saknas, och då främst vad en individ i Sverige har för möjligheter till kompensation på grund av rättighetskränkande åtgärder vidtagna utan att normhierarkin respekterats vid rättighetsbegränsningen.

Terrorism är ett omfattande problem som innebär en stor påfrestning för drabbade samhällen. För att ytterligare motverka terrorism anses det finnas ett behov av att utveckla och stärka det straffrättsliga regelverket. De senaste åren har frågan om kriminalisering av deltagande i en terroristorganisation varit föremål för särskilt intresse, vilket resulterat i ett förslag om ett så kallat deltagandebrott. Ett deltagandebrott sägs utgöra ett viktigt komplement till den straffrättsliga terrorismlagstiftningen genom att det omfattar gärningar som i dagsläget inte träffas av straffansvar. I uppsatsen analyseras förslaget om att kriminalisera deltagande i en terroristorganisation med fokus på dess förhållande till föreningsfriheten och befintlig straffrättslig terrorismlagstiftning. Särskild uppmärksamhet ägnas innebörden och implikationerna av vissa centrala begrepp i det föreslagna deltagandebrottet samt lämpligheten i att införa ett deltagandebrott i svensk rätt. Analysen görs mot bakgrund av terrorismlagstiftning och grundlag i norsk och dansk rätt för att finna vägledning i frågan om hur ett deltagandebrott kan konstrueras och förenas med föreningsfriheten. Av uppsatsen framgår att en ändring av grunderna för att begränsa föreningsfriheten i 2 kap. 24 § andra stycket regeringsformen möjliggör en bred kriminalisering av deltagande i en terroristorganisation. En grundlagsändring är emellertid endast ett första steg mot ett deltagandebrott. Innan ett deltagandebrott införs i svensk rätt måste det stå klart att detta är en lämplig åtgärd från ett straffrättsligt respektive ett konstitutionellt perspektiv. I uppsatsen framhålls att det är möjligt att ifrågasätta lämpligheten i att införa ett deltagandebrott då det kan sägas vara en riskabel lagkonstruktion med osäker effektivitet som begränsar en i svensk rätt högt stående grundlagsstadgad frihet. Det får åtminstone sägas vara påkallat att lagstiftaren genomför och redovisar en mer djupgående analys kring varför deltagandebrottet är en lämplig åtgärd att tillgripa mot terrorism.

No description available.