<p>I den här uppsatsen beskrivs kommunikationen stödd av ett talbaserat kommunikationshjälpmedel mellan två personer utan funktionshinder. Beskrivningen görs utifrån ett teoretiskt perspektiv som tar hänsyn till att kommunikation är en interaktiv social process och fokus ligger på processen i vilken man skapar samförståelse. En kvalitativ metod användes där observationer samlades in genom videoinspelningar av personer involverade i en måltid. Materialet analyserades genom en kommunikationsanalys i vilken fokus låg på hur samförståelse uppnåddes. Hastighetsbegränsning och symbolurvalet visade sig vara egenskaper hos kommunikationshjälpmedlet som påverkade kommunikationen på så sätt att deltagarna på grund av dessa fick reparera eller avbryta den aktuella konversationen. För att kompensera för hastighetsbegränsningen och symbolurvalet använde sig deltagarna framförallt av två olika strategier, den ena innebar att man genom samkonstruktion skapade yttranden och den andra innebar att man använde sig av den ackumulerade samförståelsen för att på ett så ekonomiskt sätt skapa yttranden. Sammantaget visade sig kommunikationen med hjälp av ett hjälpmedel vara en process i vilken alla deltagare var involverade och påverkades av situationen.</p>

I den här uppsatsen beskrivs kommunikationen stödd av ett talbaserat kommunikationshjälpmedel mellan två personer utan funktionshinder. Beskrivningen görs utifrån ett teoretiskt perspektiv som tar hänsyn till att kommunikation är en interaktiv social process och fokus ligger på processen i vilken man skapar samförståelse. En kvalitativ metod användes där observationer samlades in genom videoinspelningar av personer involverade i en måltid. Materialet analyserades genom en kommunikationsanalys i vilken fokus låg på hur samförståelse uppnåddes. Hastighetsbegränsning och symbolurvalet visade sig vara egenskaper hos kommunikationshjälpmedlet som påverkade kommunikationen på så sätt att deltagarna på grund av dessa fick reparera eller avbryta den aktuella konversationen. För att kompensera för hastighetsbegränsningen och symbolurvalet använde sig deltagarna framförallt av två olika strategier, den ena innebar att man genom samkonstruktion skapade yttranden och den andra innebar att man använde sig av den ackumulerade samförståelsen för att på ett så ekonomiskt sätt skapa yttranden. Sammantaget visade sig kommunikationen med hjälp av ett hjälpmedel vara en process i vilken alla deltagare var involverade och påverkades av situationen.

This study explored the perception of weight in virtual reality using the combination of limiting the velocity with which an object can be lifted and control/display ratio modification and what affordances and challenges the combination might bring. Both interaction methods have thus far been explored independently, but not together. A virtual reality environment was designed that allowed each interaction method to be tested independently and together. A between-subjects user study was conducted where participants did multiple weight discrimination tasks along with a task involving absolute weight estimation. Results indicated that the combination of the two interaction methods increased the accuracy of weight discrimination considerably while not allowing for absolute weight estimation. It also increased the likelihood of noticing the interaction method with some participants that tested only one interaction method struggling to distinguish between the weights. Future work is required to reduce the frustrations that dropping objects due to the velocity limit caused among participants. / Denna studie undersökte uppfattningen om vikt i virtuell verklighet genom att kombinera begränsning av lyftförmågan hos ett objekt med ä ndring av kontroll-/visningsförhållande och vilka möjligheter och utmaningar denna kombination kan medföra. Båda interaktionsmetoderna har hittills undersökts separat, men inte tillsammans. En virtuell verklighetsmiljö utformades som möjliggjorde testning av varje interaktionsmetod separat och tillsammans. En användarstudie med mellangruppsdesign genomfördes där deltagarna utförde flera uppgifter för viktdiskriminering samt en uppgift för att uppskatta absolut vikt. Resultaten indikerade att kombinationen av de två interaktionsmetoderna avsevärt ökade noggrannheten för viktdiskriminering samtidigt som den inte tillät uppskattning av absolut vikt. Det ökade också sannolikheten för att märka interaktionsmetoden hos vissa deltagare, där de som endast testade en interaktionsmetod hade svårt att skilja mellan vikterna. Framtida arbete krävs för att minska frustrationen då ett objekt tappas på grund av hastighetsbegränsningen vilket orsakades bland deltagarna.