Postnatal depression (PND) is a condition which affects about 8-15% of recent parents. The cause of PND is unknown but several underlying factors have been purposed through different studies. This descriptive literature review aims to illuminate the parent’s situation when the mother is affected with PND. In search of literature, the databases Medline (via PubMed), Academic Search Elite, Cinahl, PsycINFO, PsycARTICLES and SweMed+ were used. Fourteen articles were finally included in this study. The result of the chosen articles, both from the woman’s and the men’s perspective, could be divided into three categories; thoughts and feelings about the own situation, thoughts and feelings surrounding the partner and the baby and thoughts and feelings about the perception of support. The women felt that the expectations they had of motherhood, before the baby was born, was not matched by later experiences and they perceived themselves as bad mothers. They also found it hard to talk about their feelings with both their partner and with people outside the family, thinking that no one would understand. The men felt as though they, due to their partner’s condition, had lost control of life and that there, for them, was no organized help or support available. / Postnatal depression (PND) är ett tillstånd som drabbar ca 8-15% av nyblivna föräldrar. Orsaken till PND är inte känd men flera troliga bakomliggande faktorer har föreslagits genom olika studier. Föreliggande beskrivande litteraturstudie syftar till att belysa föräldrarnas situation när modern drabbats av PND. Vid sökning av litteratur användes databaserna Medline (via Pubmed), Academic Search Elite, Cinahl, PsycINFO, PsycARTICLES och SweMed+. Fjorton artiklar inkluderades slutligen i studien. Resultatet av valda artiklar kunde, både ur kvinnans och ur mannens perspektiv, delas in i tre kategorier; tankar och känslor om sin egen situation, tankar och känslor omkring partnern och barnet samt tankar och känslor om upplevelsen av stöd. Kvinnorna upplevde att de förväntningar de haft på moderskapet före barnets födelse inte överensstämde med den senare erfarenheten och de uppfattade sig själva som dåliga mammor. De upplevde det även svårt att tala om sina känslor, både med partnern och med personer utanför familjen, i tron att ingen skulle förstå. Männen upplevde att de, i och med partnerns tillstånd, förlorade kontrollen över livet och att det, för dem, inte fanns organiserad hjälp eller stöd att få.

Syftet med studien var att undersöka vilka strategier sjuksköterskor använder sig av för att upptäcka depression bland ungdomar i åldrarna 13-19 år, samt vilka strategier de använder sig av i mötet med dessa. Ett annat syfte var att undersöka hur sjuksköterskor upplever mötet med deprimerade ungdomar i åldrarna 13-19 år. Metoden var att intervjua 6 sjuksköterskor inom skola och barn och ungdomspsykiatrin. Intervjuerna genomfördes under hösten 2007. Intervjuerna spelades in på band och transkriberades ordagrant. Materialet analyserades och meningsbärande enheter plockades ut samt delades in kategorier, resultatet blev fyra huvudkategorier samt tio subkategorier. Resultatet visade på att alla skolsköterskor som intervjuades hade ett samarbete med kuratorer, rektorer och lärare för att upptäcka ungdomar som befann sig i riskzonen för depression. Dessa ansåg dessutom att hög frånvaro från skolan kan bindas till fysisk och psykisk ohälsa. Samtliga sjuksköterskor i studien använde sig av någon form av frågeformulär för att upptäcka depression. Alla sjuksköterskor var överrens om att det är viktigt att behandlingen planeras i samarbete med ungdomen. Alla sjuksköterskor i studien ansåg att det är mycket viktigt att informera ungdomarna om hur långt deras tystnadsplikt sträcker sig. Alla var även överrens om vikten att försöka involvera ungdomarnas föräldrar. Sjuksköterskorna i studien upplevde alla att de ibland tar jobbet med sig hem, dock har de med tiden blivit bättre på att distansera sig från arbetet. / The aim of this study was to examine which strategies nurses use to detect depression among adolescences in the ages 13 to19 and which strategies they use when meeting depressed adolescents. Another aim of this study was to examine the nurses' experience from that meeting. The method used was interviews with six school and psychiatric nurses. The interviews were recorded on tape and transcribed verbatim. Meaning units were extracted and the material was put into categories, which resulted in four main categories and ten subcategories. The result showed that all of the school nurses who participated in the study had cooperation with counsellors, principals and teachers to discover adolescence who where at risk of depression. Furthermore the nurses reckoned that a high amount of absence from school could be signs of physical or mental illness. The participants in this study used some form of questionnaire to detect depression. In addition all of the nurses agreed on the importance of planning the treatment together with the adolescence. Moreover the nurses in the study believed in the importance of informing the adolescence of their professional confidentiality and how far it reaches. Additionally every nurse who participated in this study agreed on the importance of involving the parents of the adolescences. The nurses in the current study experienced that they sometimes brought their work home with them, however distance oneself from work has become easier over time.

Syftet med föreliggande empiriska studie var att undersöka och beskriva i vilken omfattning individer behandlade med hemodialys rapporterar symtom på depression. Författarna ville även redogöra för den utsträckning antidepressiva läkemedel ordinerats samt om det existerade några könsskillnader i depressionssymtom och i ordinerad antidepressiv behandling. Studien baserades på ett bekvämlighetsurval från 11 geografiskt spridda dialysenheter i Sverige. Urvalet bestod av 222 patienter som mötte inklusionskriterierna (behärska svenska språket tillräckligt bra för att förstå frågorna i enkäten, genomgått hemodialys behandling i minst 6 månader samt vara 18 år fyllda) varav 141 patienter fullföljde undersökningen. Dessa 141 deltagare fick fylla i den förkortade versionen av CES-D formuläret, ett självskattnings instrument där den egna mentala hälsan skattas. Resultatet visade att drygt en tredjedel av hemodialyspatienterna hade depressionssymtom och endast 12 patienter av 50 med depressionssymtom var ordinerade antidepressiv behandling. Emellertid visade inte föreliggande studie några signifikanta könsskillnader gällande depressionssymtom eller i ordinerad farmakologisk behandling. Författarna drar slutsatsen att depression är vanligt bland hemodialyspatienter. Därför är det viktigt att utbilda både vårdgivare och närstående för att de ska kunna se tecken på depressionssymtom i ett tidigt skede, eftersom rätt behandling kan öka dessa patienters livskvalitet och samtidigt vara kostnadsbesparande för sjukvården / The aim of the present empirical study was to investigate and describe in which extent individuals treated with hemodialysis reported symptoms of depression. The authors also wanted to describe in which extent antidepressant medicine was prescribed. Also if there existed any differences between males and females in depressive symptoms and if there was any divergence in treatment with anti depressive medicals. The study was based on a convenience sample from 11 geographical spread dialys units in Sweden. The sample consisted of 222 patients whom fulfilled the inclusion criterias (they had to have a good knowledge of the Swedish language so they could understand the questionnaire, at least six months of dialysis treatment experience and be at least 18 years old) of whom 141 carried out the study. These 141 participants filled out the short version of the CES-D form, a self report form where the mental health was estimated. The result showed that one third of the hemodialysis patients had symptoms of depression and only 12 patients of 50 had treatment with antidepressant medicine. However the study did not show any significant differences between male and female regarding depressive state and treatment with anti depressive medicine. The authors conclude that depressive symptoms are common among hemodialysis patients. That is why it is important to educate nurses and relatives so they can learn how to see signs of depressive symptoms as early as possible. Right treatment could then increase hemodialysis patients quality of life and also save money for the hospitals.

It is critical for the depressive symptoms of adolescents to be recognized, evaluated, and treated. Depression can increase the risk for illness and interpersonal difficulties in the future and affect almost every aspect of an individual’s life. Self-report measures are often utilized to assess depression, and when these measures are able to effectively detect depression, diagnosis and treatment are expedited. In order to validate the usefulness and psychometric properties of a new self-report measure, existing measures are often used as one criterion by which to judge them. The present study explored concurrent and discriminant validity of a new self-report depression measure, the Clinical Assessment of Depression (CAD; Bracken & Howell, 2004), with an established self-report measure, the Reynolds Adolescent Depression Scale (RADS; Reynolds, 1987). The population for this investigation consisted of 122 adolescents (ages 13 to 18), a group of 99 non-referred and a group of 23 individuals with a primary diagnosis of unipolar depression. Strong, significant correlations ranging from .70 to .97 were found between the CAD and the RADS. This study also found that the CAD is a sound instrument that can be used to discriminate between clinical and non-referred adolescent populations. The CAD appears to have acceptable validity that supports its use with adolescent populations.

Depression in adolescents if unrecognized, can interfere with every aspect of the individual’s life, increasing the risk for illness and interpersonal difficulties in the future. Therefore, it is imperative that significant levels of depressive symptoms be recognized, assessed, and treated. The usefulness and psychometric properties of new measures of depression are determined, in part, through comparison with existing measures. The current study investigated the concurrent validity of the Clinical Assessment of Depression (CAD; Bracken & Howell, 2004) with the Beck Depression Inventory-Second Edition (BDI-II; Beck, Steer, & Brown, 1996) for an adolescent population. The sample for this investigation consisted of 23 adolescents (13-18 years) with a primary diagnosis of unipolar depression and 98 adolescents that did not have a clinical diagnosis. Correlation coefficients were large and statistically significant between the CAD and BDI-II, ranging from .97 to .66. The CAD was able to distinguish between clinical and non-referred groups on the basis of mean group scores. Using the BDI-II classification as the criterion, a contingency table was computed and a classification consistency of 82% for the total sample was found. Findings of the current study indicate that the CAD appears to have adequate validity to support its use with adolescents.

No description available.

No description available.

Depression är ett folkhälsoproblem, som sjuksköterskan ofta möter. Förhållningssättet gentemot patienterna är betydelsefullt i omvårdnaden och grundar sig i relationen mellan sjuksköterska och patient. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans omvårdnad i mötet med patienter med depression. Studien är genomförd som en litteraturstudie där 14 vetenskapliga artiklar valdes ut och granskades. I resultatet framkommer tre kategorier: att skapa relation, att kommunicera och att främja hopp. Resultatet visar att patienter med depression värdesätter att sjuksköterskan tar sig tid, är närvarande och lyssnar aktivt i mötet med patienterna. Vidare visar resultatet på vikten av att sjuksköterskan involverar patienten, gör patienten delaktig i omvårdnaden och att sjuksköterskan har förmågan att ingjuta hopp, vilket leder till att patienten har lättare att fatta beslut angående sin depression. Vidare forskning behövs angående om sjuksköterskan behöver ytterligare utbildning om depression för att i omvårdnadsarbetet främja och stärka relationen mellan sjuksköterska och patient med depression. / Depression is a public health problem, as nurses often come across. The approach towards patients is important in the care and based in the relationship between nurse and patient. The purpose of this study was to illuminate nursing care interactions with patients with depression. The review is built upon 14 scientific articles that has been selected and reviewed. The result shows three categories: Creating relationship, communicating and bringing hope.The results illustrate that patients with depression appreciate when the nurse takes the time, being present and listening actively in the meeting with the patients. Furthermore, the result illustrate the importance of nurses involve the patient, making the patient involved in the care and the nurse has the ability to instill hope, this leads to that the patient has easier to make decisions about their depression. Further research is needed regarding whether nurses need further education about depression for the nursing care to promote and strengthen the relationship between nurse and patient with depression.

Objective: To study the evidence on physical activity (PA) as an effective preventive strategy for depression. Methods: A search of electronic databases was performed for articles between 2007 and 2012, both original research and review articles, concerning the link between PA and depression on children, youth and adults. Three reviews, five longitudinal and two cross sectional studies were included. Results:  PA reduced the likelihood of depression in many studies and a sedentary or inactive lifestyle increased the risks for mental health symptoms such as depression. One study showed that low PA in childhood increased the odds of depression as an adult and other studies on teenagers saw a connection and mediation between PA and self-esteem whereas physical fitness showed no mediating effect. Many of the studies and reviews point out the insecurity regarding the dose-response association and the difficulties in defining causality. Conclusion: PA might have a preventive effect on depression. Some evidence exist to support that PA in childhood prevents depression in adults. The complex mechanism and causality need further attention and quality research is needed to determine the nature of the relationship and to verify the effectiveness of preventive programs. / Syfte: Att se huruvida belägg finns för fysisk aktivitet som effektiv förebyggande strategi mot depression. Metod: Sökning i elektroniska databaser gjordes efter både studier och litteraturgranskningar publicerade mellan 2007 och 2012 med avseende på kopplingen mellan fysisk aktivitet och depression hos barn, ungdomar och vuxna. Tre litteraturgranskningar, fem longitudinella och två tvärsnittsstudier inkluderades. Resultat: Fysisk aktivitet reducerade sannolikheten för att utveckla depression i många av de populationer som studerades och stillasittande eller inaktivt liv ökade risken för mental ohälsa såsom depression. En studie visade att låg fysisk aktivitet i barndomen ökade oddsen för depression som vuxen och andra studier såg en koppling och medlande funktion hos fysisk aktivitet och självkänsla hos tonåringar emedan fysisk kondition inte såg ha någon medlande effekt. Emellertid pekar många av författarna på en osäkerhet gällande dos-responssamband samt svårigheter i att bestämma kausalitet. Slutsatser: Fysisk aktivitet kan ha preventiv effekt mot depression. Viss evidens finns för att den i barndomen kan verka förebyggande mot depression i vuxen ålder. De komplexa sambanden och kausaliteten bör utforskas vidare och studier av hög kvalitet behövs för att bestämma orsaker och samband samt preventiva insatsers effektivitet.

Depression är en sjukdom där forskarna inte är överens om dess uppkomst. Forskning tyder på att depression år 2020 kommer att vara den näst vanligaste sjukdomen i världen. Fysisk aktivitet är viktigt för folkhälsan och påverkar individen såväl fysiskt som psykiskt. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sambandet mellan depression och fysisk aktivitet. Resultatet baseras på 14 artiklar som relaterar till syftet. Resultatet visade att de personer som är fysiskt aktiva har minskad risk att uppleva psykiska besvär som depression. Det finns även ett samband mellan hur mycket fysisk aktivitet som utförs och graden av depression. Sjuksköterskan har en viktig roll både vad det gäller förebyggande och lindrande av depression. Genom dialog med patienten kan fysisk aktivitet föreslås som ett komplement till den medicinska behandlingen. Det kan räcka med ett par promenader i veckan för att risken för uppkomst av depression samt depressionssymtomen hos dem som lider av depression skall minska. Om fler människor motionerar regelbundet skulle med största sannolikhet depressionsfrekvensen minska. Vidare forskning inom området samt implementering av den kunskap som finns bör göras. Det är viktigt att den positiva effekten av fysisk aktivitet vid depression når fram till alla professioner inom hälso- och sjukvården och att den implementeras i verksamheterna. Detta kan på sikt tillsammans med ytterligare forskning leda till att viss del av den medicinska behandlingen kan ersättas med fysisk aktivitet. / Depression is a disease where scientists are not in agreement on its origin. Research indicates that depression will be the second most common disease in the world year 2020. Physical activity is important for the public health and benefits the individuals both physically and psychologically. The purpose of this literature study was to illustrate the relation between depression and physical activity. The result is based on 14 articles which relate to the purpose. The result showed that persons who are physically active have less risk of suffering from psychological difficulties such as depression. There is also a connection between how much physical activity that is carried out and the degree of depression. The nurse's role is important to prevent and relieve depression. In consultation with the patient, physical activity can be suggested as a complement to medical treatment. It can be enough with a couple of walks per week to prevent beginning of depression as well as ease symptoms for those who already suffer from depression. If more people exercised on a regular basis the frequency of depression would most likely be reduced. Further research in this area should be carried out as well as the implementation of knowledge that already exists. It is important that the beneficial effects, which physical activity has on depression, reach all relevant persons within health and medical care industries and that it is implemented. In conjunction with additional research this can lead to physical activities being partial replacement to medical treatment.