Utgifter för vissa ändringsarbeten på näringsfastigheter medför direktavdrag då de genom det så kallade utvidgade reparationsbegreppet i 19 kap. 2 § 2 st. Inkomstskattelagen klassificeras som reparation och underhåll. För att falla in under det utvidgade reparationsbegreppet får åtgärderna inte medföra en väsentlig förändring av fastigheten. Högsta förvaltningsdomstolen har i mål 2012 ref. 15 avgjort det enda målet i högsta instans rörande det utvidgade reparationsbegreppet sedan begreppet ändrades genom en lagändring 2000. Utmärkande för målet är att ett fastighetsförvaltande bolag vidtog ett stort antal åtgärder på fastigheten vid ett och samma tillfälle. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att omfattningen av åtgärderna gjorde att de inte föll in under det utvidgade reparationsbegreppet. Fastighetsägare kan av olika skäl välja att vidta ett flertal åtgärder på sin fastighet vid ett och samma tillfälle. Eftersom åtgärderna då kan förefalla att vara väsentliga på grund av dess omfattning, finns en risk att ändringar som egentligen är en anhopning av ändringsarbeten som faller in under det utvidgade reparationsbegreppet istället anses innebära en väsentlig förändring av byggnaden. I denna uppsats har författaren med utgångspunkt i HFD 2012 ref. 15 och underinstanspraxis undersökt huruvida ett fastighetsförvaltande bolag som vidtar ett flertal åtgärder på en fastighet vid ett och samma tillfälle försätts i en skattemässigt sämre situation än en fastighetsägare som väljer att sprida ut åtgärderna över tiden. Författaren anser att slutsatsen torde kunna dras att ett fastighetsförvaltande bolag som väljer att vidta ett flertal åtgärder på en fastighet vid ett och samma tillfälle försätts i en skattemässigt sämre situation än en fastighetsägare som väljer att sprida ut åtgärderna över tiden. / Expenses for certain alterations of commercial real estate qualify for direct tax deduction, as they are seen as repairs and maintenance through the extended concept of repairs in ch. 19 sec. 2 para. 2 of the Swedish Income Tax Act. To fall within the concept, the alterations must not result in a substantial change of the property. The Swedish Supreme Administrative Court has in the case HFD 2012 ref. 15 given the only ruling in the highest instance regarding the extended concept of repairs since the concept was changed through an amendment of the law in 2000. Distinguishing for the case is that it concerned a real estate management company that made several alterations on its estate at one time. The Supreme Administrative Court ruled that the width of the alterations did that they fell outside of the extended concept of repairs. Commercial real estate owners can for different reasons want to make several alterations at one time. Since the alterations in such cases can be seen as substantial, there is a risk that alterations which on its own fall within the extended concept of repairs are deemed to fall outside of the concept. In this thesis the author has investigated whether a real estate management company that makes several alterations at one time on a property is set in a disadvantageous tax position compared to a estate owner that choose to spread the alterations over time. The starting point of this investigation has been the Supreme Administrative Court’s ruling in HFD 2012 ref. 15 and rulings from the lower courts. The author establish that the conclusion can be drawn that a real estate management company that makes several alterations at one time on a property is set in a disadvantageous tax position compared to an estate owner that choose to spread the alterations over time.

Sedan slutet av 1960-talet har det i lag funnits en avdragsregel som innebär att utgifter, för vissa typer av ändringsarbeten på en byggnad, kan dras av omedelbart, istället för genom årliga värdeminskningsavdrag. Regeln brukar benämnas det ”utvidgade reparationsbegreppet” och återfinns i 19 kap. 2 § 2 st. inkomstskattelagen (1999:1229). Efter att många skattskyldiga ansåg att regeln givits en alltför restriktiv tolkning i rättspraxis, genomfördes en lagändring som resulterade i att benämningen i lagtexten ändrades från ”den bedrivna näringsverksamheten” till ”den skattskyldiges näringsverksamhet”. Ändringen innebär att bedömningen av huruvida vidtagna ändringsarbeten kan anses normala i en verksamhet ska göras utifrån antingen fastighetsägarens eller hyresgästens verksamhet, beroende på vem av dem som bekostar arbetena. I juni 2016 publicerade Skatteverket ett ställningstagande i vilket redogörs för om utgifter för ändringsarbeten på en byggnad vid en ”förstagångsanpassning” av byggnaden eller dess byggnadsdel (lokal), kan vara omedelbart avdragsgilla enligt det utvidgade reparations-begreppet. Skatteverkets slutsats är att utgifter för ändringsarbeten vid en ”förstagångs-anpassning” inte är omedelbart avdragsgilla. Skatteverket har kritiserats för att i ställningstagandet tolka begreppet ”näringsverksamhet” alltför restriktivt i förhållande till lagstiftarens syfte och gällande rätt i övrigt. I föreliggande uppsats studeras det utvidgade reparationsbegreppet närmare med följande övergripande frågeställningar som utgångspunkt: Vad är gällande rätt avseende det utvidgade reparationsbegreppet? Är Skatteverkets ställningstagande och tolkning av begreppet ”näringsverksamhet” förenligt med gällande rätt? I uppsatsen kommer författaren fram till slutsatsen att Skatteverkets tolkning av begreppet ”näringsverksamhet” förefaller vara restriktivare än vad lagstiftaren åsyftar. Emellertid finner författaren likaledes att, i brist på prejudikat ifrån HFD, någon definitiv slutsats om huruvida Skatteverkets tolkning överensstämmer med gällande rätt eller ej, inte går att fastställa i dagsläget. Istället får det konstateras att rättsläget tillsvidare är oklart.