Covid-19 innebar en hastig övergång från fysisk klassrumsundervisning till digitalt e-lärande på distans och det kunde innebära svårigheter för högskolestudenter med dyslexi. Uppsatsens syfte var att belysa situationen för dyslektiska studenter utifrån de upplevelser lärare, studiesamordnare och studenter med dyslexi haft med övergången från klassrumsundervisning till obligatoriskt e-lärande på distans i samband med Covid-19. Detta studerades utifrån arbetssystem samt dess tekniska infrastruktur, omgivning och digitala lässtrategier för kunskapsinhämtning. Utifrån semistrukturerade intervjuer med fem dyslektiska studenter, två lärare och en studiesamordnare vid Södertörns Högskola tematiserades resultatet i förhållande till DeLone och McLeans (2003) IS framgångsmodell samt Alters (2015) arbetssystemteori. Resultatet visade att de dyslektiska studenterna upplevde att arbetssystemet hade de funktioner som behövdes för att kunna genomföra sina distansstudier, men att lärarna kunde använt fler funktioner och haft högre digital kompetens. Vidare upplevdes övergången till e-lärande inledningsvis som oviss, omständig och rörig, men med tiden stabiliserades den genom fasta rutiner, struktur, väl fungerande studiemiljö med eget arbetsrum utanför hemmet. Resultatet visade även att lärarna inledningsvis erfor tekniska utmaningar och det medförde bristfällig nytta, effektivitet och tillfredsställelse genom e-läroplattformarna. Emellertid kom studenterna och lärarna att gradvis uppleva ökad nytta med e-lärandet. Studenternas studiesamordnare upplevde behovet av ökad koordination mellan studenter, lärare och externa specialister. Slutsatsen blev att deltagarna gradvis kunde tillmötesgå kunskapskraven via e-lärande genom att skapa fasta rutiner som möjliggjorde effektiv undervisning och återkoppling under fasta tider. En annan slutsats var att studenter med dyslexi kunde kompensera för sina läs- och skrivsvårigheter genom disciplin i vardagen och effektiva studierutiner. Avslutningsvis framgick att studiesamordnaren snabbt kunde informera studenter och lärare för ökad koordination mellan samtliga deltagare. / Covid-19 meant a rapid transition from physical classroom teaching to digital e-learning at a distance and this could meandifficulties for university students with dyslexia. The purpose of the essay was to therefore to shed light on the situation for dyslexic students based on the experiences teachers, students coordinators and students with dyslexia had with the transition from classroom teaching to compulsory e-learning at a distance in connection with Covid-19. This was done in terms of work systems and its technical infrastructure, surroundings and digital reading strategies for knowledge acquisition. Based on semi-structured interviews with five dyslexic students, two teachers and a study coordinator at Södertörn University, the results were thematized in relation to DeLone and McLean's (2003) IS success model and Alter's (2015) work system theory. The results showed that the dyslexic students felt that the work system had the functions needed to be able to complete their distance studies, but that the teachers could have used more functions and had higher digital competence.Furthermore, the transition to e-learning was initially experienced as uncertain, circumstantial and messy, but over time it was stabilized through fixed routines, structure, well-functioning study environment with own workspace outside the home. The result also showed that the teachers initially experienced technical challenges and this led to insufficient benefit, efficiency and satisfaction through the e-learning platforms. However, the students and teachers gradually came to experience increased benefits with e-learning. The students' coordinators felt the need for increased coordination between students, teachers and external specialists. The conclusion was that the participants could gradually meet the knowledge requirements via e-learning by creating fixed routines that enabled effective teaching and feedback during fixed times. Another conclusion was that students with dyslexiacould compensate for their reading and writing difficulties through discipline in everyday life and effective study routines. In conclusion, it appeared that the study coordinator was able to quickly inform students and teachers for increased coordination between all participants.

Introduktion: Hälso- och sjukvården blir allt mer digitaliserad, där e-hälsa och digital hälsokommunikation förväntas kunna bidra till bättre hälsa för befolkningen. Det är viktigt att vårdens professioner är uppdaterade och delaktiga i utvecklingen för att möta medborgarnas ökade förväntningar och behov. Tidigare studier har visat att attityd och kunskap kan utgöra barriärer för implementering av digitala verktyg. Syfte: Syftet var att undersöka rådgivande sjuksköterskors upplevelser av möjligheter och utmaningar med digitalisering och digital hälsokommunikation inom den egna yrkesrollen och organisationen. Frågeställningarna berörde digitalisering, digital hälsokommunikation och organisatoriskt stöd. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med kvalitativ manifest innehållsanalys som analysmetod. Intervjuer gjordes med sju sjuksköterskor som arbetade inom ett specifikt verksamhetsområde och mötte patienter genom rådgivning på distans. Resultat: Resultatet visade att det är viktigt för sjuksköterskorna att känna sig uppdaterade i den digitala utvecklingen. Digitaliseringen påverkar arbetsrollen och ställer höga krav på digital kunskap. Digitala verktyg möjliggör säkrare och tryggare medicinsk rådgivning men parallella kommunikationsvägar är nödvändiga för att inte exkludera vissa grupper. Utmaningar och möjligheter med digitala vårdmöten handlade huvudsakligen om tillgänglighet, informationsåtkomst, arbetsmiljö och patientsäkerhet. För att uppleva organisatoriskt stöd i arbetet behöver sjuksköterskorna utbildning och delaktighet i digitaliseringsprocesser. Slutsats: Samspelet mellan teknik, människa och miljö är komplext. Det finns en vinst för verksamheter att inkludera sjuksköterskorna i digitaliseringsarbetet genom utbildning och stöd för att stärka sjuksköterskornas digital literacy för att uppnå en digital professionalism. Detta skapar goda förutsättningar för att i den digitaliserade hälso- och sjukvården främja patienters hälsa och möjligheter till ett gott liv. / Introduction: Digitalization is influencing health care, where eHealth and digital health communication are expected to contribute to better health for the population. It’s important that nurses are involved with digitalization in order to meet patients' increased expectations and needs. Previous studies have shown that attitude and knowledge can be barriers to implementation of digital technology. Aim: The aim was to investigate nurses’ perceptions of opportunities and challenges that come with digitalization and digital health communication, within their own professional role and organization. The research questions covered topics about digitalization, digital health communication and organizational support. Methods: The study was conducted as a qualitative interview study with qualitative manifest content analysis as an analysis method. Seven nurses in a specific area of health care were interviewed. Results: The result showed that the nurses want to be updated about the ongoing digitalization, and need a higher level of digital knowledge. Digital technology contributes to safe and secure medical consultations, though there is a need for parallel communication pathways to minimize the risk of digital exclusion. The challenges and opportunities with digital health communication referred to accessibility, information access, work environment and patient safety. Organizational support at work is related to education and being involved in digitalization processes. Conclusion: The interaction between technology, humans and environment is complex. There’s an opportunity for organizations to strengthen nurses’ digital literacy through education, participation and support towards a digital professionalism. Good conditions to meet people in a digitalized health care promote health and quality of life.

This study examines the implementation of the EU's new sustainability directive, the Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), within Swedish organizations. The CSRD aims to enhance transparency in sustainability reporting by requiring organizations to disclose their environmental and social impacts. The study employs a qualitative methodology with semi-structured interviews with key personnel from various large companies, as well as consultants, to gain insights into how organizations adapt to the requirements set by the CSRD. The empirical material has been analyzed using a theoretical framework based on institutional theory. The findings show that organizations primarily focus on complying with the CSRD by improving their reporting processes and adapting their digital infrastructure to manage data collection and analysis. CSRD is seen as a driving force for integrating sustainability within organizations. Key challenges include decentralized data sources, difficulties in measuring Scope three emissions, and the increased administrative burden. The study concludes that the companies are in the early stages of CSRD implementation and must continue to develop their reporting routines to fully meet the directive's requirements. Future research should investigate the long-term effects of CSRD compliance on organizations' sustainability practices and performance. / Denna studie undersöker implementeringen av EU:s nya hållbarhetsdirektiv, Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), inom svenska organisationer. CSRD syftar till att öka transparensen i hållbarhetsrapporteringen genom att kräva att organisationer redovisar sin miljömässiga och sociala påverkan på samhället. Studien använder en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med nyckelpersoner från olika stora företag samt konsulter för att få insikter kring organisationers anpassning till kraven som CSRD ställer på organisationerna. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av det teoretiska ramverket som består av teorier från den institutionella teorin. Resultaten visar att organisationer främst fokuserar på att följa CSRD genom att förbättra sina rapporteringsprocesser och anpassa sin digitala infrastruktur för att hantera datainsamling och att CSRD är en pådrivande faktor för att integrera hållbarhet inom organisationerna. Centrala utmaningar inkluderar decentraliserade datakällor, svårigheter att mäta Scope tre utsläpp och den ökade administrativa bördan. Studien drar slutsatsen att organisationer befinner sig i ett tidigt skede av CSRD-implementeringen och måste fortsätta att utveckla sina rapporteringsrutiner för att fullt ut uppfylla direktivets krav. Framtida forskning bör undersöka de långsiktiga effekterna av CSRD-efterlevnad på organisationernas hållbarhetspraxis och prestationer.

Cybersecurity threats have grown to become a global threat to private actors and states. While work processes are becoming more efficient, rapid technological developments are exposing network and information systems to vulnerabilities. The private sector plays a significant role in keeping the EU and Sweden safe in cyberspace since technological development is essentially controlled by private actors. When it comes to socially important activities, private actors both own and operate large parts of the market, which in turn means that attacks on private actors affecting trade secrets can pose a threat to market competition and economic prosperity. This thesis maps out how the EU has chosen to combat this with the NIS and NIS2 Directives. Specifically, this thesis maps out changes in cybersecurity requirements for private actors providing digital solutions in the light of NIS2. The previous NIS has shown to be inherently flawed with regards to the EU goal of achieving a high common level of security for network and information systems. The need for renewed legislation is therefore great and, as the investigation shows, NIS2 entails a change in the content, structure, and scope of important and essential entities. In short, the NIS2 Directive requires entities to perform their due diligence and document appropriate and proportionate measures based on an all-risk analysis. The increased and broadened requirements in NIS2, which are certainly justified by the increased cybersecurity threats, must also be weighed against an overly burdensome bureaucracy for authorities and private actors. In addition, this thesis analyzes the format of NIS2 and its potential impact on the internal market of the EU. Given the fact that it is a market regulation, a proportionality assessment is required in relation to the competitive disadvantages that an overly burdensome legislation may result in for private actors. At the same time, sanctions and enforcement measures must be sufficiently dissuasive. In conclusion, this thesis argues NIS2 to bring important changes, albeit still posing risks of further fragmenting the cybersecurity levels in the union due to the flexibility given to member states. However, NIS2 is a key step in the right direction towards achieving a high common level of cybersecurity across member states.