Det här är en fallstudie där jag har följt ett ämnes- och årskursövergripande projekt där eleverna på olika sätt ska bidra till att skapa en hemsida på temat mobbing. Jag har följt två årskurser i grundskolan i ämnena Svenska, SO och bild och intervjuat lärare och elever för att höra hur de uttrycker sig kring bedömningen av de digitala multimodala artefakter som eleverna producerar i projektet. Bakgrunden till studien är att jag fått upp ögonen för att många lärare, och elever, är osäkra på hur det multimodala materialet ska bedömas. Ett underliggande syfte är undersöka vilken roll bildämnet spelar i projektet och hur elever och lärare tänker kring ämnets medverkan. Tanken är att i förlängningen kunna belysa den roll bildämnet skulle kunna spela i skolan genom att man där lär sig hur man hanterar denna typ av material. Studiens frågeställningar är; Hur uttrycker sig studiens deltagande lärare och elever kring bedömningen av de digitalt producerade artefakterna? Hur in- eller medverkar olika bedömningsaspekter/kulturer i elevernas digitala multimodala arbete i den aktuella fallstudien, och hur kommer det till uttryck i intervjuer med lärare och elever? Vilken är synen på bildämnets medverkan i det ämnesövergripande projektet? De lärare som medverkade i denna studie, och som är vana vid att arbeta digitalt, arbetar tydligt med kunskapskraven i undervisningen och gör vad som räknas som valida bedömningar även om de inte använder sig av för uppgiften utformade bedömningsstöd. I och med att kursplanerna är formulerade på ett sätt som inte ger ett tydligt stöd för bedömningen av elevernas digitala multimodala produktion blir inte heller de delar som hamnar utanför det aktuella ämnets kunskapskrav bedömda. Samtidigt ger lärarna uttryck för att de ser att det är en viktig kunskap. I projektet fick bildämnet en undanskymd roll, men både elever och lärare talade om vad bildämnets medverkan hade kunnat bidra med. Jag har med denna studie uppmärksammat en ”kunskapslucka” som finns i läroplanen kring hur man tar sig an och bedömer elevernas multimodala produktion i en tid där man i skolan i allt högre grad använder sig av digitala verktyg.

Syftet med den här studien är att ta reda på om, och i så fall hur, dagstidningarnas rubriksättning har förändrats under de senaste åren samt om rubriksättningen har påverkats av tidningarnas inträde på internet. Jag har gått igenom alla rubriker i tre svenska dagstidningar under en specifik dag 1996, det vill säga innan tidningarna fanns på nätet. Dessa rubriker har jag jämfört med samma tidningars rubriker samma datum 25 år senare. Jag har även gått igenom tidningarnas webbrubriker den aktuella dagen 2021. Jag har utgått från teori om funktionell grammatik, kritisk diskursanalys och aktivitetsanalys och analyserat rubrikerna utifrån struktur, grammatik och innehåll. Det tydligaste resultatet från min jämförelse är att rubrikerna har blivit längre. De tre undersökta dagstidningarnas rubriker innehåller mellan 21och 74 procent fler ord i snitt 2021 än 1996. Och rubrikerna på nätet är ännu längre. Såväl antalet nominalfraser som ord per nominalfras har ökat. Dessutom är det fler rubriker som innehåller finita verb. På tidningsspråk skulle man kunna säga att rubrikerna har blivit pratigare. Min analys efter att ha intervjuat redaktörer på de tre tidningarna är att detta beror på att de snabba nyheterna har flyttat till nätet och att papperstidningarna innehåller större andel feature och åsiktsmaterial. Journalisternas förändrade arbetsvillkor är en annan faktor. Färre gör mer, vilket medför att tiden för att sammanfatta en artikel till en kort och lockande rubrik har minskat. Då kan man ta genvägen till att lyfta ut ett intresseväckande citat som rubrik. Att nätet med sina snabba nyheter ändå har de längsta rubrikerna kan även det bero på tidsbrist. På nätet gäller det att vara först, men också att få med så många nyckelord som möjligt i rubriken så att den hamnar högt upp hos sökmotorerna. Jag har undersökt åren 1996 och 2021. Det kan vara intressant att i en uppföljande studie undersöka ett årtal däremellan, eftersom mitt intryck är att rubrikerna kan ha varit mer av klickbeten tidigare, men att man i dag eftersträvar trovärdighet. Redaktörernas roll har stärkts.

Filmbranschen rör sig mot allt mer digitalt producerat filmmaterial för storfilm. Samtidigt tillåter teknologin filmskapare att producera detta material med allt mer verklighetstrogna resultat. Detta ställer i sin tur högre krav på filmskaparnas färdigheter och utrymme att utnyttja sin kreativitet till fullo. Denna uppsats fokuserar därför på skapandet av en filmad och digitalt producerad designartefakt med målet att efterlikna den höga kvalitet som storfilmerna i projektets referensmaterial besitter. Produktionen begränsar sig till de verktyg som finns en student på Högskolan Dalarna tillhanda. Som grund för projektet sammansätts ett teoretiskt system baserat på tidigare forskning relevant för ämnet, i uppsatsen benämnts som, digital produktion. Detta system skapas för att tillåta tre externa bedömare att bedöma artefaktens produktionsvärde utefter systemets kriterier genom ett visningstest. Resultatet av arbetet leder till slutsatserna att det är möjligt för en student att producera en artefakt med tillsynes snarlika resultat som en storfilm. Artefakten blir dock inte fullständigt kvalitetsmässigt oskiljaktig och kan inte produceras i samma skala samt måste produceras med enklare arbetsmetodik anpassad för studentens egna förutsättningar.