Detta är en kvalitativ studie där jag intervjuat fyra legitimerade svensklärare i gymnasiet där syftet har varit att undersöka och analysera svensklärares uppfattning och erfarenheter kring hur det digitala arbetssättet i skolan påverkat elevernas skrivkunskaper och vad det finns för skillnader mellan handskrift och digitalt skrivande. Resultatet visar att informanterna märker att elevernas skrivkunskaper blir påverkade när de skriver med hjälp av digitala skrivverktyg, dels genom att eleverna enklare kan fuska nu när det finns olika chatrobotar som skriver texter åt eleverna. Att eleverna enklare kan ta del av olika digitala hjälpmedel, exempelvis rättstavningsprogrammet. Även att elevernas texter blir tydligare och mer strukturerad eftersom handskrift försvinner och lärarna behöver inte tyda meningsbyggnader och handstilar längre. Informanterna väljer dock att fortsätta använda sig av de digitala skrivverktygen som arbetsmetod eftersom det inte finns tillräckligt med material för undervisning med handskrift, och att det sparar tid, förutom några av informanterna som använder handskrift vid momentet grammatik för att säkerställa elevernas grammatiska kunskaper utan hjälp av digitala skrivverktyg såsom rättstavningsprogram.