Denna litteraturstudie sammanställer forskning om hur skrivutveckling påverkas avanvändning av digitala skrivverktyg i undervisningen i grundskolans årskurser F–3. Syftet är att bidra till ökad förståelse för vilka följder digitala respektive analoga verktygkan ha på elevernas skrivutveckling och textproduktion. Resultatet visar att forskningen om digitala och analoga skrivverktyg i huvudsakfokuserar på digital textproduktion. Digitala verktyg har en positiv effekt på eleversmotivation samt effektivitet och de kunde därav producera längre texter. Materialet som samlats in har gjorts genom databaserna ERIC, Scopus samt SwePub och inkluderar både nationella såväl som internationella artiklar. I urvalet framträder en bildav en varierad skrivundervisning där både digitala och analoga skrivverktyg används.

Högläsning som metod kan utnyttjas på olika sätt men hur ska den på bästa sätt användas om elever ska ges möjlighet till att utveckla sina läs- och skrivkunskaper i grundskolans tidigare år? Denna litteraturstudie beskriver, förklarar och redogör för högläsningens påverkan på yngre elevers språkutveckling. Syftet var att studera hur högläsning tillsammans med samtal och skriftliga processer kan bidra till att stärka elevers läs- och skrivkunskaper i årskurs F-3. Studien grundar sig på informationssökningar där både nationella och internationella vetenskapliga texter med relevant innehåll jämförts och analyserats. Studien baseras på böcker, antologier, tidskrifter, artiklar, doktorsavhandlingar och licentiatavhandlingar. De vetenskapliga texterna är granskade efter författare, publikationstyp, år och relevans. Resultatet i studien visar att yngre elevers läs- och skrivkunskaper utvecklas genom högläsning, men då genom att olika aktiviteter inkluderas i samband med högläsningen. Dessa aktiviteter är olika skrivprocesser och samtal kring innehållet i det lästa. Sammanfattningsvis är högläsning en effektiv metod att utnyttja för att utveckla elevers språkkunskaper.

Detta är en kvalitativ studie där jag intervjuat fyra legitimerade svensklärare i gymnasiet där syftet har varit att undersöka och analysera svensklärares uppfattning och erfarenheter kring hur det digitala arbetssättet i skolan påverkat elevernas skrivkunskaper och vad det finns för skillnader mellan handskrift och digitalt skrivande. Resultatet visar att informanterna märker att elevernas skrivkunskaper blir påverkade när de skriver med hjälp av digitala skrivverktyg, dels genom att eleverna enklare kan fuska nu när det finns olika chatrobotar som skriver texter åt eleverna. Att eleverna enklare kan ta del av olika digitala hjälpmedel, exempelvis rättstavningsprogrammet. Även att elevernas texter blir tydligare och mer strukturerad eftersom handskrift försvinner och lärarna behöver inte tyda meningsbyggnader och handstilar längre. Informanterna väljer dock att fortsätta använda sig av de digitala skrivverktygen som arbetsmetod eftersom det inte finns tillräckligt med material för undervisning med handskrift, och att det sparar tid, förutom några av informanterna som använder handskrift vid momentet grammatik för att säkerställa elevernas grammatiska kunskaper utan hjälp av digitala skrivverktyg såsom rättstavningsprogram.