Sedan ett tiotal år har kommunikationen runt omkring oss expanderat och förändrat karaktär. Vi möter och använder oss av fler digitala uttrycksformer både i privata, sociala sammanhang och som verktyg i skolarbetet och på jobbet.För såväl lärare (som elever) ökar behovet att hantera de nya digitala inslagen i skolämnena och se digitala medier som en resurs och som en möjlighet till att vässa arbetet med visuell kommunikation i grundskolan.Med inspiration av designorienterad didaktisk forskning har den här undersökningen sin grund i slöjdundervisning med fokus på vad som är kännetecknande i elevers multimodala texter. Den del av slöjdämnet som handlar om designprocessen kan tydliggöra hur elevens arbete sträcker sig bortom hantverket och kopplas till kulturella uttryck i omvärlden. På så sätt skulle även nyttan av visuell orientering bli tydligare i ämnet.Studien genomfördes på en grundskola med högstadieelever. Momentet som studeras i undervisningen är slutreflektion då elever ska tolka estetiska och kulturella uttryck i sitt slöjdalster och hur digitala medier kan underlätta att visuellt kommunicera detta. I det här rika materialet som eleverna presenterar visar de på en stor kunskap kring visuella uttryck som kan utveckla slöjdämnet.Syftet är utveckla metoder att arbeta med multimodalitet och visuell kommunikation i slöjden genom digitala medier.Materialet bearbetas utifrån multimodala aspekter och ur ett designteoretiskt perspektiv med hjälp av begrepp som affordance, tecken på lärande, transformering och erkännandekulturer i syfte att titta på vilka fördelar som framträder, socialt och kunskapsmässigt, i användandet av digitala medier som ett verktyg i slöjden. Ett parallellt syfte har varit att titta på vilka estetiska och kulturella uttryck som erkänns som tecken på lärande och hur dessa urskiljer sig.