Denna kvalitativa intervjustudie baserad på intervjuer av förskollärare på svenska förskolorsträvar efter att bidra med kunskap om hur förskollärare ser på sin undervisning om och förhållbar utveckling i förskolan och är avgränsad till att undersöka undervisningen som skerutomhus. Studien granskar undervisningens innehållsliga del i förhållande till de tredimensionerna av hållbar utveckling (ekologisk, ekonomisk och social). Vidare byggs analysenav studien upp med hjälp av att sätta Johan Öhman och Louise Sunds (2021) didaktiska modellför miljöengagemang, vilken utgörs av en intellektuell aspekt, en emotionell aspekt och enpraktisk aspekt, i en förskolekontext. Syftet med att använda Öhman och Sunds modell i dennastudie är att granska på vilket sätt förskollärares nuvarande undervisning kan kopplas tillmodellens tre aspekter. Detta för att bidra med kunskap om i vilken utsträckning modellenskulle kunna vara överförbar på den undervisning om hållbar utveckling som sker i förskolan.Resultatet visar att förskollärare uttryckligen arbetar med att undervisa barn om den ekologiskadimensionen av hållbar utveckling vilken enligt denna studie dominerar undervisningen omhållbar utveckling i förskolan. Den ekonomiska och den sociala dimensionen är inte likasjälvklara delar av undervisningen. Dessutom visar resultatet att förskollärare i sin undervisningofta utgår ifrån den intellektuella aspekten, såväl som den praktiska aspekten medan denemotionella aspekten inte medvetet tillgodoses.

Denna uppsats undersöker sambandet mellan läroplaner och läroböcker för samhällskunskap på gymnasienivå över tid utifrån hur hållbar utveckling framställs. Utbildning för hållbar utveckling har fått en mer betydande roll till samhällskunskapsundervisningen utifrån de globala målen för Agenda 2030, specifikt delmål 4.7. Utgångspunkten för uppsatsen är att en behandling av de tre dimensionerna för hållbar utveckling (ekonomi, sociala och miljö) genom en pluralistisk undervisningstradition utgör en utbildning för hållbar utveckling. Metoderna som används är en kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ diskursanalys. Det valda materialet är två läroplaner, lpf94 och Gy11, och åtta läroböcker i samhällskunskap på gymnasienivå från 1997–2021. Resultatet från den kvantitativa innehållsanalysen har visat att det finns en skillnad i vilken utsträckning som läroböckerna behandlar de olika dimensionerna samt hållbar utvecklingsbegreppet. Vidare har det procentuella omfånget i läroböckerna som behandlar hållbar utveckling ökat över tid. Miljödimensionen av hållbar utveckling är det som behandlas mest i läroböckerna. Resultatet från den kvalitativa diskursanalysen visar att det inte går att dra en slutsats om det har skett en gemensam förändring i vilken undervisningstradition läroböckerna behandlar över tid. Den pluralistiska traditionen är mer förekommande i de senare upplagorna och generellt behandlar läroböcker från samma bokserie samma traditioner över tid. Läroplanerna, Lpf 94 och Gy11, är lika i den mån att båda förespråkar ett pluralistiskt förhållningssätt. Läroplanerna skiljer sig mest åt i hur ämnet samhällskunskap behandlas där Gy11 är den som behandlar hållbar utveckling som ämnesinnehåll. I resultatet från jämförelsen mellan läroplanerna och läroböckerna så determinerar inte läroplanernas innehåll vad som kommer behandlas i läroböckerna i relation till de selektiva undervisningstraditionerna samt hållbar utvecklingsbegreppet. Undersökningen synliggör de olika läroböckernas brister och styrkor och kan hjälpa lärare att se vad de ska leta efter när de väljer läroböcker för undervisning om hållbar utveckling i samhällskunskap. Angående resultatet så kan inte denna uppsats förklara hur läroboksanvändningen ser ut i praktiken. Däremot går det att göra teoretiska ställningstaganden angående hur läroböcker och läroplanerna påverkar hur lärare kan förhålla sig till undervisning av HU utifrån ramfaktorteori och undervisning som meningserbjudande.