Anvisning av kommunalt ägd mark ska sedan göras i enlighet med kommunen i frågas markanvisningsriktlinjer. Riktlinjer för markanvisning är ett, sedan 2015, laga krav hos kommuner som anvisar mark. Trots detta är kommunal markanvisning fortfarande en marknad som präglas av en avsaknad av transparens och överskådlighet. Arbetet granskar och jämför ett antal av Stockholms yttre kranskommuner gällande deras markanvisningspolicys och riktlinjer. De kommuner som valts ut är Botkyrka, Haninge, Norrtälje, Nynäshamn, Upplands-Bro, Upplands Väsby och Sigtuna för deras förmodade stora roll i Stockholms framtida utveckling. Trots att rådande lagstiftning i frågan om riktlinjer för kommunala markanvisningar trädde i kraft 2015 saknar fortfarande kommuner riktlinjer markanvisning. Problematik råder även inom kommuner som antagit riktlinjer men inte följer dessa, något som motverkar Lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar, vars bakomliggande syfte var att göra kommunal markanvisning mer transparent. Kommunal markanvisning har en avsaknad av påföljder till följd av agerande i strid mot lagstiftning. Boverket som tillsynsmyndighet uppvisar statistik som visar att över 10% av svenska kommuner som anvisar mark saknar riktlinjer. Det saknas granskningar som är offentliga rörande huruvida riktlinjerna efterföljs inom de kommuner som antagit riktlinjer. Ingen tydlig skillnad observeras i markpris i samband med tillämpning av olika markanvisningsmetoder. Material erhållet från kommunerna i undersökningen visar dock att det starkt kan ifrågasättas om alla kommunerna tillämpar oberoende värderingar vid prissättning av mark. Vidare finns kommuner som valt att klassa sina värderingar som arbetsmaterial, något som inte lämnas ut till offentligheten, trots att värderingar bör anses som beslutsgrundande. Parallellt med undersökning om markanvisningsriktlinjer undersöks även frågeställning kring prissättning och distans från Stockholms innerstad, samt om priset kan förklaras med William Alonsos platsteori. Undersökning visar ett tydligt samband mellan distansen från Stockholms Central och priset på marken vid anvisning. Det uppvisade samband mellan totala distansen till centrum och pris visar på ett starkare linjärt samband vid jämförelse med sambandet mellan restid från samma kommun och markpris. / Allocation of land owned by municipalities should be carried out in line with the municipality in questions guidelines for land allocation. Guidelines for allocation is, since 2015, required by Swedish law for those municipalities that allocate real estate. Despite that, municipality land allocation is a branch characterized by a lack of transparency and clarity. This report examines and compares some of the outer crane municipalities of Stockholm regarding their land allocation policy and guidelines. The municipalities chosen were Botkyrka, Haninge, Norrtälje, Nynäshamn, Upplands-Bro, Upplands Väsby and Sigtuna, because of their assumed big part in the further development of Stockholm. Even though the current law of guidelines for land allocation took effect in 2015 there is still municipalities that lack guidelines and policies. There are further problems in some of the municipalities that adopted guidelines that they don’t follow them, which counteract Law (2014:899) about guidelines for land allocations within a municipality, the underlying purpose of which was to make land allocation within municipalities more transparent. Land allocation in the municipality has a lack of penalties as a result of acting in violation of legislation. Boverket as a regulator have statistics that shows that 10% of swedish municipalities that allocates land does in fact not have guidelines, but there is a lack of examination if municipalities that have guidelines follow them. No clear difference in price of land can be noticed when comparing different methods of allocating land. The material we obtained from the municipalities in this investigation makes us question if all the municipalities is applying independent valuation of land. There are also municipalities that classes their valuations as working material, something that isn't public information, even though valuations should be considered decision founding. Parallel to the investigation of land allocation guidelines investigations about pricing and distance from the center of Stockholm is being examined as well as if the pricing can be explained by William Alonso’s location theory. The investigation shows that there is some kind of connection between the prices of the land when allocated and the distance from Stockholm City. There is a stronger correlation between distance and pricing than time of traveling and pricing.

verige står inför en bostadsbrist och behöver under detta decennium bygga tiotusentals bostäder årligen. Det är kommunerna som har det huvudsakliga genomförandeansvaret för att säkerställa bostadsförsörjningen i landet. Översiktsplanen och detaljplanen är de vedertagna verktyg kommuner reglerar markanvändningen med. Därutöver förfogar kommuner över markanvisningar, den process som sker när kommunal mark överförs till byggaktörer för byggprojekt. Denna process kan i regel delas upp i två kategorier utifrån hur byggaktörer utses. Dels anbudsanvisningar då förslag jämförs mot varandra, dels direktanvisningar då konkurrensutsättning inte äger rum. Denna studie undersöker hur dessa två förfarandetyper används för att bidra med olika effekter i samband med markanvisningar för bostadsprojekt. Studien undersöker vilka tillkommande drivkrafter och motiveringar som legat bakom tilldelningarna för att bidra till en mer detaljerad bild över den tidiga kommunala planeringen av bostäder. Arbetet bygger på ett blandat metodiskt tillvägagångssätt. Huvudmetoden är en tematisk analys av motiveringar för beslutade markanvisningar från 53 kommuner under 2021. Studien består därtill av en inramande bakgrundsstudie och en fördjupande intervjustudie med fem av kommunerna. Studiens utgångspunkt är att identifiera övergripande trender i hur markanvisningar för bostäder motiveras. Vidare undersöks hur väl motiveringarna svarar mot förväntade effekter av markanvisningar genom ett teoretiskt ramverk om formella och informella processer. Slutligen appliceras ett perspektiv om kommunal styrning för att därmed undersöka motiv och drivkrafter bakom markanvisningarna. Utifrån motiveringarna påvisar studien en trend att anbudsanvisningar i högre grad leder till att projektidéer premieras medan direktanvisningar fokuserar på att identifiera en önskvärd byggaktör. Den fördjupade studien bidrar med kompletterande belägg för att aktörens förmåga kan vara drivande i båda förfarandetyperna. Vidare visar analysen att anbuds- och direktanvisningar svarar för totalt sett i princip lika stora bostadsvolymer, där direktanvisningar står för ett något högre snitt per markanvisning. Följaktligen resoneras att kommuner tenderar att prioritera ett säkerställande av genomförande i syfte att möta sina tillväxtambitioner och bostadspolitiska mål. Andra mervärden såsom hållbarhetsaspekter kan vara en del av, men är överlag inte huvudsaklig drivkraft inom markanvisningsprocesser. Slutligen presenteras ett antal idéer för potentiellt intressanta vidare studier i ämnet. / Sweden is facing a housing shortage, calling for the construction of tens of thousands of additional homes annually during this decade. The municipalities carry the main responsibility to guarantee a satisfactory housing supply. The comprehensive plan and the detailed development plan are the conventional tools by which municipalities regulate land use. In addition, municipalities may utilize land allocations, the process that takes place when municipal land is transferred to housing developers for construction projects. This process can usually be divided into two categories. Tender allocations, where proposals are compared to each other, and direct allocations, where competition does not take place. This study examines how these two variants of land allocations are used to contribute different effects for housing projects. The study examines the additional driving forces and motivations behind the land allocations, seeking to contribute a more detailed picture of the early municipal planning practices regarding housing. The work is based on a mixed methodological approach. The main method is a thematic analysis of motivations for decided land allocations based on a dataset containing land allocation activities from 53 municipalities during 2021. The study also consists of a framing background study and an in-depth interview study with five of the municipalities. The starting point of the study is to describe overall trends based on motivations. Furthermore, the study investigates how well the motivations correspond to the expected effects of land allocations through a theoretical framework on formal and informal process. Finally, a municipal governance perspective is applied to examine the motives and driving forces behind the land allocations. Based on the motivations, the study argues that tender allocations to a greater extent result in project ideas being rewarded. Meanwhile, direct allocations focus on identifying a suitable housing developer. The in-depth study indicates that assurance of the developers’ capability is a leading influence in both allocation variants. Furthermore, the analysis shows that tender allocations and direct allocations account for an essentially equal total of housing volumes, where direct allocations contain a slightly higher average housing per land allocation. Consequently, it is reasoned that municipalities tend to prioritise realisation of housing development in order to meet their growth and housing policy goals. Other complementary values such as sustainability aspects can in turn be part of, but are in general not driving in, the land allocation process. Finally, several ideas are presented for potentially interesting further studies on the subject.

Detta kandidatarbete har till syfte att undersöka hur och varför kommuner väljer en viss typ avmarkanvisningsmetod samt redogöra om det finns några likheter och/eller skillnader i olika kommungrupperstillvägagångssätt. Till skillnad från tidigare studier har detta kandidatarbete inte bara tagit hänsyn till Sverigesstörre kommuner utan också de mindre kommunerna har tagits i beaktning. Genom en modifikation av SKL:skommungruppsindelning har de deltagande kommunerna delats in i kommungrupp ”liten”, ”mellanstor” och”stor”. Genom en enkätundersökning har information samlats in från 24 geografiskt utspridda samt olika storakommuner om hur de hanterar dagens markanvisningsfrågor.I enkätundersökningen påträffades en rad olika varianter av de två samlingsbegrepp för markanvisningsmetoder;anbudsförfarande och direktanvisning. Därför kan en nationell begreppsram för de tvåmarkanvisningsmetoderna vara behövligt för att öka transparensen på marknaden och främja till en tydligaremarkanvisningsprocess.Resultatet visade att anbudsförfarande i regel tillämpas för attraktiva områden samt för projekt av särskildkaraktär. Direktanvisning tillämpas i sin tur för mindre attraktiva områden samt om kommunen inte vill varadelaktig i exploateringsprocessen. Skillnader har påträffats i vilken metod som vanligen används blandkommungrupperna. I kommungrupp ”stor” och ”liten” är anbudsförfarande den mest användamarkanvisningsmetoden. Medan i kommungrupp ”mellanstor” är direktanvisning den dominerande metoden. / The purpose of this bachelor thesis is to investigate how and why municipalities choose a particular type ofland-use method and explain if there are any similarities and/or differences in the different municipal groups´approaches. Unlike previous studies, this bachelor thesis has not only taken Sweden´s larger municipalities intoconsideration, but also the smaller municipalities have been taken into consideration. Through a modificationof SKL´s municipality group division, the participating municipalities have been divided into groups of “small”,“medium and “large”. Through a questionnaire survey we have acquired information from 24 geographicallyscattered municipalities on how they handle land-use issues.In the survey, a number of different alternatives of the two collective concepts of land-based methods werefound: allocation by tender and direct allocation. Therefore, a national conceptual framework for the two landallocation methods could be needed to increase transparency in the market and promote a clearer land-basedprocess.The results showed that allocation by tender are usually applied for attractive areas and for projects of specialnature. Direct allocation is in turn applied for less attractive areas, and for when the municipality does not wantto participate in the development process. Differences have been found in which method is commonly usedamong the different municipalities divided into “small” and “large”. Allocation by tender is the most commonlyland-used method among the municipalities group “small” and “large”. Whilst in the “medium” group, directallocation is the dominant method.