Min undersökning gjordes för att undersöka tre olika färgvariablers påverkan av känslorna harmoni och disharmoni. De tre färgvariablerna var färgmättnad, färgkontrast, och kall och varm färgnyans. Jag undersökte även påverkan av synonyma och närliggande känslor. Dessa känslor var ordinär, ovanlig, passiv, aktiv, lugn, orolig, behaglig, obehaglig, sammanhängande och osammanhängande.  Känslopåverkan har undersökts genom att låta respondenter gradera känslointryck från färg i olika konceptuella miljölandskap. Jag analyserade svaret från respondenterna för att se om det fanns skillnader i svaren på kompositioner där endast skillnaden var hög eller låg färgmättnad och färgkontrast, och kall eller varm färgnyans. Resultaten pekar på att en låg färgmättnad skapar harmoni och en hög färgmättnad skapar disharmoni, och att en kall färgskala skapar harmoni och en varm färgskala skapar disharmoni. Det finns även tendenser för att färgmättnad, färgkontrast, och kall och varm färgnyans påverkar harmoni, disharmoni och dess närliggande känslor.

The absurd is a widespread term to describe literature today and in this essay I am interested in what parts of a literary text that can be defined as absurd. With help from the French-Algerian writer Albert Camus definition of the absurd in The Myth of Sisyphus (1942) and the absurd parts in his novel The Stranger (1942) I will examine the absurd in two of the Swedish writer Jonas Karlsson’s short stories. It is a phenomenological study of the short stories "Fakturan" and "Högläsning 2" that can be found in Spelreglerna (2011). The phenomenological reading consists people’s experiences and what is happening in their consciousness before, during and after experiencing it. Camus description of the absurd is the foundation for my analysis of Karlsson. Karlsson’s short stories have interesting similarities with Camus description of the absurd, which is fascinating because of their different backgrounds. My aim with the essay is to analyze the absurd in Karlsson’s short stories, both through parallels to Camus and without.