This study focuses on students' link-making and the teachers' approaches to teach science in primary school. The purpose of the study is to analyze and illuminate the discursive mobility in students' teaching to be able to create meaning from the knowledge that in return leads to meaningful learning. The method used for the study has been observations, these have been performed in two classes at two different schools in two different towns. The students observed are Swedish fourth graders and the observations have been supplemented with audio recording for more secure transcription. The study examined when the link-making of the students took place and what discourses / contexts they moved between, but also what influence different structures of teaching have on the students' link-making. The study has shown that classical teacher-centered teaching seems to be under a less favorable category as the structure of the teaching affects the possibilities for link-making. The study also shows how important it is for active teachers to be aware of the importance of offering students opportunities for link-making between different domains. Teaching with planned discussion sessions has shown positive reactions for both the link building among the students and students' interest and commitment to the subject.

Syftet med studien är att studera mellanstadieelevers språkbruk i naturvetenskapliga klassrum för att synliggöra hur eleverna vardags- och ämnesspråkar samt hur de rör sig mellan dessa språkdiskurser. Studiens teoretiska referensram består av sociokulturell teori som en övergripande teoretiskutgångspunkt och teorier om ämnes- och vardagsspråk samt diskursiv rörlighet tillämpas för attanalysera elevernas språkbruk. Empirin har samlats in genom mikroetnografi som bestått av observationer. Datainsamlingenhar skett med hjälp av ljudupptagning och fältanteckningar. Ljudupptagningarna har transkriberats vilket utgjort det empiriska materialet som analyserats utifrån förutbestämda kategorier som vardagsord, ämnesord, skolord och diskursiv rörlighet. Ett medvetet val avrespondenter och observationsskolor har gjorts utifrån flertalet aspekter. I resultatet framkommer det att eleverna tillämpar vardagsspråkande och ämnesspråkande för att förstå och göra sig förstådda kring ett ämnesspecifikt innehåll. Resultatet antyder att elever använder vardagsspråkandet i större utsträckning än ämnesspråkande. Däremot visas en bred diskursiv rörlighet mellan den vardagliga och ämnesspecifika diskursen när eleverna ska förklara ett ämnesbegrepp eller ämnesinnehåll. En samlad slutsats är att den diskursiva rörligheten har en central och betydelsefull roll vid tillägnandet av naturvetenskapliga ämneskunskaper. Det innebär att elevernas vardagsspråkande behöver uppmuntras och att ämnesspråkandet behöver stöttas.

I dagens globala samhälle förflyttar sig människor mellan länder i högre utsträckning än någonsin och under läsåret 2021/2022 hade 28,6% av alla grundskoleelever i Sverige ett annat modersmål än svenska. Detta ställer höga krav på skolan som har i uppdrag att erbjuda alla elever en likvärdig utbildning. Idag uppnås inte detta då flerspråkiga elever generellt presterar på en lägre nivå i NO-ämnena. Tidigare forskning pekar på att ett sociokulturellt förhållningssätt är gynnsamt för flerspråkiga elever. Genom undervisning där de får rika tillfällen att använda språket kan de utveckla språkförmågan samtidigt som de får en djupare förståelse för ämnesinnehållet. Flerspråkiga elevers lärande gynnas också av en kognitivt utmanande undervisning där de får stötning genom flera olika modaliteter. Dessutom visar forskningen att elevers minoritetsspråk är en resurs för lärande som bör utnyttjas i undervisningen.   Genom elevintervjuer av sex elever vid två olika tillfällen och observationer av två NO-lektioner, undersöker studien hur flerspråkiga elever använder vardags- och skolspråket i NO-undervisningen och vilken stöttning de får från läraren för att utveckla den språkliga förmågan samt ämneskunskaperna i NO. Empirin har samlats in genom ljudupptagning och fältanteckningar. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och teorier om vardags- och skolspråk, diskursiv rörlighet samt fyrfältsmodellen används som analysverktyg. Resultatet av studien visar att eleverna främst använder sig av vardagsspråket men att de till viss del använder sig av skolord när de för stöd för detta. Vidare visar resultatet även att eleverna ofta kopplar ämnesinnehållet till vardagliga erfarenheter. Slutligen synliggör studien att läraren använder sig av flera olika modaliteter för att stötta eleverna och att lärarens språkanvändning är det största och viktigaste stödet.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om lärares arbete med faktatexter i flerspråkiga klassrumskontexter. I studien undersöks därför hur två lärare strukturerar textarbetet i momentet ekonomi i samhällskunskap, vilka olika sätt att förhålla sig till en text som möjliggörs för eleverna genom de två lärarnas sätt att ställa frågor och tala om texten i undervisningen, samt hur lärarna i undervisningen stöttar elevers användning och förståelse av ämnesspecifika ord och begrepp. I studien antas ett receptionsteoretiskt perspektiv på läsande, där det i interaktionen mellan läsare och text anses ske meningsskapande möten. Vidare antas i studien ett sociosemiotiskt perspektiv, som ger språkvetenskapliga verktyg för att beskriva hur lärarna skapar struktur och använder texters ämnesbegrepp i undervisningen. I diskussionen av hur lärare rör sig diskursivt mellan ett ämnesspecifikt språk och ett vardagsspråk är Vygotskijs (2001) teorier om elevers begreppsutveckling relevanta i studien. Materialet i studien består av videofilmade lektioner från två olika klasser i år 5, när klasserna arbetade med temat familjens ekonomi inom ämnet samhällskunskap. I videofilmerna fokuseras läraren i respektive klass. Materialet har transkriberats och analyserats med utgångspunkt i makrogenrer operationaliserat som läsförlopp, textrörlighetsmodellen samt idéerna om diskursiv rörlighet. Resultatet visar att lärarna, som arbetade med samma tema, hade olika sätt att strukturera sina arbeten med texten. Trots olika arbetssätt framträder dock en varierad textrörlighet i båda lärarnas undervisning. Resultatet visar också att de filmade lärarna bygger broar mellan en ämnesspecifik språkdiskurs och en vardaglig språkdiskurs genom att använda sig av olika språkliga sambandsmarkörer. Sammanfattningsvis visar resultatet att i den lektion som består av flertalet av läsförloppets sekvenser visas variation i fler typer och dimensioner av textrörlighet och dessutom används fler sambandsmarkörer, jämfört med i den lektion som består av ett färre antal av läsförloppets sekvenser.