Denna uppsats är en kvalitativ studie som handlar om hur pedagogers förhållningssätt till att motverka stereotypa könsmönster i förskolan ser ut. Syftet med studien är att undersöka vad pedagogerna i förskolan uppfattar blir viktigt i arbetet med miljö, material och förhållningssätt för att motverka stereotypa könsmönster i förskolan, samt vilka begränsningar pedagogerna uppfattar med det arbetet. Den teoretiska utgångspunkt som har använts i studien är feministisk poststrukturalism med fokus på begreppen positionering och subjektskapande. Feministisk poststrukturalism innebär kortfattat att handlingar och språket blir konstruerade utifrån det som människor beskriver (Eidevald 2009, s. 52). Vårt val av metod är semi-strukturerade intervjuer där valet av metod grundas i en ambition att få fatt i respondenternas egna erfarenheter och tankar kring ämnet. Studien har genomförts på fyra olika förskolor med förskollärare och barnskötare. Därefter har materialet analyserats utifrån fem olika teman vilka är: miljö och material, bemötande, begränsningar, dominerande diskurser och barns intressen. Resultatet av studien visar att det som pedagogerna har gemensamt är att de arbetar med okodat material för att främja barnens fantasi. Kodat material sågs dock som nödvändigt i viss mängd för att utmana dominerande normer. Resultatet av vår studie framhåller även vilken betydelse samhället har i barns konstruktion av kön och hur samhället ser på flickor och pojkar samt vilka begränsningar pedagogerna upplever med att motverka traditionella könsmönster i förskolan.