Ytvattenfärgen i barrskogsbältet har sedan industrialismen på mitten av 1900-talet förändrats noterbart. Orsaken till detta är brunifiering och innebär att organiskt material från barrskogen samlar sig i sjöar. En påtaglig effekt av detta fenomen är förändringar i vattenfärg, ju mer löst organiskt material (dissolved organic matter, DOM), desto mörkare vattenfärg. Löst organiskt kol (dissolved organic carbon, DOC) kan komma från två olika källor som visat sig påverka vattenfärgen olika. Alloktont DOC är producerat utanför sjön i de omgivande markerna och ger mörkare färg än autoktont som är producerat inom sjön. Det har även visat sig att DOC inte alltid själv står för vattenfärgen utan att den även påverkas av Fe och andra ämnen bundna till DOC. Exakta processerna bakom brunifiering och hur dessa processer påverkas och samarbetar är ännu inte helt klarlagt. Huvudorsaken bakom brunifiering är klimatförändringar vilka ger förändrad hydrologi, men minskat surt nedfall är också en bidragande faktor. Trots att detta är klargjort finns det forskning som visat extrema DOC-koncentrationer i sjöar som inte går att förklara med något av dessa fenomen. Brunifieringens påverkan på ytvattnet kan leda till allt från ekosystemsförändringar till minskade rekreationsvärden såsom fiske och bad, vilket har en negativ påverkan på turistnäringen. Självklart påverkas även dricksvattenkvaliteten av kvaliteten på råvattnet, vilket i barrskogsbältet till stor del kommer från ytvattentäkter. Den hittills största hälsofaran i dricksvatten är patogena organismer, men på grund av brunifieringen kan detta komma att ändras. DOC är inte giftigt i sig själv men kan transportera med sig giftiga ämnen och i vattenreningsverk kan det organiska materialet reagera med desinfektanterna och bilda desinfektionsbiprodukter (DBP). DBPs bildas då organiskt material reagerar med starkt oxiderande desinfektanter såsom klor och ozon, vilka är vanligt använda i vattenreningsverk. En grupp av DBP som hittats i dricksvatten är trihalometan (THM) vilket är både mutagent och karcinogent. Om brunifieringen fortsätter i samma riktning som nu måste åtgärder vidtas för att bibehålla en god dricksvattenkvalité. Dessa åtgärder handlar om att placera vattenreningsverken nedströms i sjöarna för att minska DOC-koncentrationerna i råvattnet och i vissa fall att övergå från ytvatten till grundvatten som råvattentäkt. Då det finns luckor i kunskapen om brunifieringens orsaker och konsekvenser krävs mer forskning för att bättre förstå och motverka fenomenet och dess effekter.

Nedlagda deponier klassificeras som potentiellt förorenade områden. Detta eftersom avfallsmassorna i en nedlagd deponi kan sprida föroreningar till den omgivande miljön även efter driftfasen. Äldre nedlagda deponier utgör generellt ett högre miljöhot än deponier i drift eller deponier avslutade i modern tid i och med att de omfattas av ett lägre miljöskydd. De äldre nedlagda deponierna saknar skyddsbarriärer i under- och överliggande lager, är ofta olämpligt placerade i förhållande till bebyggelse och har obefintlig övervakning och behandling av lakvattnet. Spridning av lakvatten från deponierna med grundvattnet som recipient har pekats ut som den enskilt största risken förknippad med äldre nedlagda deponier. Via grundvattnet kan sedan föroreningar från deponin spridas advektivt till vattentäkter där råvattnet används som dricksvatten. Innehållet i lakvatten från nedlagda kommunala deponier spänner över ett brett spektra av ämnen som figurerat i samhället under driftsfasen samt ämnenas nedbrytningsprodukter. Avfallet består till största del av organiskt material vilket triggar nedbrytningsprocesser som förändrar avfallsmassornas och lakvattnets karaktär i takt med deponins åldrande. Även rådande förhållanden i matrisen och deponeringsteknik inverkar på vilka ämnen som uppträder i lakvattnet. Därför krävs information om när deponin varit i drift, vad som deponerats och hur deponin sköttes för att avgöra vilka föroreningar som är förknippade med deponin.   I detta arbete har dricksvattenkvaliteten i åtta brunnar i Karlstads kommun inom en radie av 500 meter från nedlagda deponier undersökts. Den litteraturstudie som föranledde provtagningen mynnade ut i ett provtagningsprogram som sedan anpassades till deponiernas unika karaktär och analysföretagets tillgängliga provtagningspaket. Sammantaget analyserades dricksvattnen för över 100 parametrar i kategorierna tungmetaller, organiska ämnen med antropogent ursprung och allmänkemiska parametrar. Resultatet utvärderades utgående från Livsmedelsverkets normer för dricksvattenkvalitet samt utifrån SGU bedömningsgrunder för grundvattenkvalitet. Sammantaget kunde ingen påverkan från deponin påvisas i fyra av de åtta brunnarna. I övriga brunnar kunde påverkan från deponin inte uteslutas då dricksvattnet uppvisar tecken på antropogen påverkan. Dock är det i dessa fall svårt att utesluta andra ursprung till de uppmätta halterna. Inget av de åtta dricksvatten bedömdes innebära någon hälsorisk att konsumera.

Syftet med studien är att, med hjälp av metoden contingent valuation (CV), undersöka betalningsviljan (willingness to pay, WTP) för en reducerad risk att drabbas av mag- och tarmsjukdomar på grund av förorenat dricksvatten i Skellefteå kommun. Studien undersöker också sambandet mellan WTP och tidigare erfarenheter av förorenat dricksvatten. Respondenterna fick besvara en sluten och en öppen WTP-fråga för ett föreslaget projekt. WTP varierar mellan 39 – 67 kronor per månad utöver den nuvarande avgiften för vatten och avlopp (VA-taxan). De variabler som förklarar individuella skillnader i WTP är budnivån, upplevd dricksvattenkvalitet, huruvida personen blev drabbad vid tidigare utbrottet, om konsumtionsbeteendet har förändrats, ålder, inkomst och hushåll med barn. Resultaten visar att de respondenter som drabbats vid ett tidigare utbrott är mindre benägna att acceptera en högre kostnad. Ett förändrat konsumtionsbeteende visar däremot att respondenter i genomsnitt har en högre WTP för en minskad risk av mag- och tarmsjukdomar. / The purpose of the study is to examine the willingness to pay (WTP) for a reduced risk of gastrointestinal diseases due to contaminated drinking water in the municipality of Skellefteå using the contingent valuation method (CV). The study also examines the relationship between WTP and previous experiences of contaminated drinking water. The respondents answered to a closed and an open WTP question for a proposed project.  WTP varies between SEK 39 – 67 per month in addition to the current fee on water and wastewater. The variables that explain individual differences in WTP are the bid level, experienced drinking water quality, impact of the previous outbreak, changed consumption behavior, age, income and households with children. The results show that respondents affected by the previous outbreak are less likely to accept a higher cost. Respondents who changed their consumption behavior want, on average, pay more for a reduced risk of gastrointestinal diseases.