I en värld där hållbar utveckling blir allt mer centralt skapas osäkerheter på marknaden. Dessa osäkerheter kan påverka utbud och efterfrågan och nya regleringar kan komma att bli begränsande för företagen. År 2024 träder ett uppdaterat EU-direktiv gällande företags hållbarhetsrapportering i kraft och många företag behöver se över sin hållbarhetsredovisning. Direktivet presenterar dubbel väsentlighetsanalys som ett verktyg för att utarbeta hållbarhetsredovisningen. Uppsatsen undersöker hur företag kan stärka sin legitimitet och sina intressentrelationer med hjälp av hållbarhetsredovisning utarbetad genom en dubbel väsentlighetsanalys i enlighet med Direktiv 2022/2464. Analysen har baserats på företaget Björn Borg som empiriskt exempel, och har kopplats till global uppvärmning, Agenda 2030 och grundats på modeller och teorier från tidigare forskning. Studien visar att företag kan stärka sin legitimitet och fördjupa sina intressentrelationer genomarbete med hållbar utveckling, presentation av en genomarbetad hållbarhetsrapport och god kommunikation med intressenter.

Ekonomisk tillväxt kan ge upphov till bland annat klimatförändringar och sociala ojämlikheter, och innebär ett hot mot EU:s och världens fortsatta överlevnad. EU har därav framfört en tydlig strategi för hållbar utveckling i sin så kallade gröna giv, som syftar till att bana väg för en grön omställning i EU och vars slutmål är klimatneutralitet senast år 2050. Som ett led i detta har EU antagit en ny standard för hållbarhetsrapportering, vid namn Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), genom vilket nuvarande direktiv Non Financial Reporting Directive (NFRD) revideras och skärps med ökade krav på kvalitet, jämförbarhet och transparens.  En nyckelkomponent i CSRD är dubbel väsentlighetsanalys, som innebär att företag ska identifiera både vilka hållbarhetsaspekter ett företaget påverkar och påverkas av och ämnar ge en heltäckande bild av företags hållbarhetsprestation. Analysen beskrivs dock vara utmanande och innebär stora förändringar jämfört med hur företag tidigare har arbetat med väsentlighetsanalyser. Därav syftar denna studie till att utforska implementering och praxis bakom dubbel väsentlighetsanalys inom företagssektorn. Studien är av kvalitativt slag och har genomförts genom kombination av en litteraturstudie samt en intervjustudie med respondenter som besitter erfarenhet inom CSRD och dubbel väsentlighetsanalys.  Studiens resultat visar på att dubbel väsentlighetsanalys genomgående kommer att innebära en stor utmaning för de företag som omfattas. Flertalet nya begrepp och parametrar introduceras i vilket många företag kan komma att stå inför ett kunskapsglapp. Att dessutom ta hänsyn till intressenter och bedömning av både påverkan, risker och möjligheter genom hela företags värdekedjor är både tidskrävande och komplext, och en övning få företag genomfört sedan tidigare. Det fanns en bred konsensus om att rådande riktlinjer är otillräckliga i många avseenden, och i kombination med en viss tidspress förutsågs att åtminstone första rapporteringsåret kommer att utgöras av rapporter av varierande kvalitet. Det är dock essentiellt att säkerställa att rapporteringen framåt hamnar på en god nivå, dels för att säkerställa värden som bättre underlag för beslutsfattande och jämförelser, dels i ett större perspektiv – att CSRD faktiskt ska bidra till en hållbar utveckling. Slutsatsen som kan dras är att genomförandet av dubbel väsentlighetsanlys kommer att kräva framförhållning och medvetenhet om att analysen inte kan genomföras av en enda person, utan kräver samarbete och nyttjande av både intern och extern kunskap. / Economic growth can give rise to, among other things, climate change and social inequalities, posing a threat to the continued survival of the EU and the world. Consequently, the EU has outlined a strategy for sustainable development through its so called Green Deal, aiming to pave the way for a green transition in the EU with the ultimate goal of achieving climate neutrality by year 2050. As part of this initiative, the EU has adopted a new standard for sustainability reporting, known as the Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD). This directive revises and strengthens the existing Non Financial Reporting Directive (NFRD) by imposing increased requirements for quality, comparability, and transparency. A key component of CSRD is the double materiality assessment, which requires companies to consider how their actions impact both people and the planet, but also how sustainability issues can affect their financial wellbeing, aiming to provide a comprehensive picture of a company's sustainability performance. However, the analysis is described as challenging and involves significant changes compared to how companies have previously conducted materiality assessments. Therefore, this study aims to explore the implementation and practices behind double materiality within the corporate sector. The study is qualitative in nature and has been conducted through a combination of a literature review and an interview study with respondents with experience in CSRD and double materiality assessment. The study's findings indicate that the double materiality assessment will consistently pose significant challenges for companies covered by CSRD. Several new concepts and parameters are introduced, potentially causing a knowledge gap for many companies. Additionally, considering stakeholders and assessing impacts, risks, and opportunities throughout the entire value chains of companies is both time-consuming and complex, and is an exercise that few companies have undertaken previously. There was broad consensus that current guidelines are inadequate in many aspects, and coupled with time pressure, it was anticipated that at least the first reporting year is to consist of reports of varying quality. However, it is essential to ensure that reporting improves over time, both to provide better basis for decision-making and comparisons and, on a broader scale, to ensure that CSRD actually contributes to sustainable development. The conclusion drawn is that the implementation of a double materiality assessment will require foresight and awareness that the assessment cannot be carried out by a single individual but demands collaboration and the utilization of both internal and external knowledge.