Abstract This act is about how five children with dyslexia consider and understands their diagnosis. It is also about their self-image, future sights and about how their school life is compared with before they got their diagnosis. The study is implemented autumn 2011 on a medium-sized school in central Sweden. The survey was implemented through interviews with the five children, of which four was girls and one was a boy. The study shows that the children understand their dyslexia relatively well, but that they experience that it is bothersome to live with dyslexia. Their school work is going better after that they got a diagnosis, because of more help from the teacher. The children's self-image is experienced as quite low when it comes to their schoolwork, and relatively high as regards other things like their hobbies.

<p>Syftet med studien var att lyfta fram vilken betydelse kunskap om läs- och skrivsvårigheter kan ha för arbetet i skolan och det lärarna gör. Därför ville vi tydliggöra hur pedagoger uppfattar innebörden av läs- och skrivsvårigheter, samt hur de hanterar och förebygger dessa för att se om valet av åtgärder påverkas av hur man resonerar om svårigheterna. För att fånga syftet använde vi en kvalitativ forskningsmetod och semistrukturerade intervjuer med tio pedagoger. Resultatet visade att innebörden av läs- och skrivsvårigheter var svår att tydliggöra. Respondenterna identifierade läs- och skrivsvårigheter på likartat sätt med kännetecken som avledningsfel, fonologiska fel, utelämnande och tillägg av bokstäver samt långsam läsning. Det förebyggande arbetet handlade i stor uträckning om fonologiskt grundarbete, och Bornholmsmodellen nämndes. I det praktiska arbetet lyfte respondenterna fram pedagogiska och databaserade hjälpmedel, multisensorisk stimulering, direkt undervisning, automatisering, god inlärningsmiljö, pedagogisk kompetens och fonologiskt grundarbete. Resultatet visade att dyslexidiagnosen medförde andra rättigheter t.ex. databaserade hjälpmedel. Vår slutsats är att kunskaper om det teoretiska fältet har betydelse för hur skolan hanterar och förebygger läs- och skrivsvårigheter.</p>

Syftet med studien var att lyfta fram vilken betydelse kunskap om läs- och skrivsvårigheter kan ha för arbetet i skolan och det lärarna gör. Därför ville vi tydliggöra hur pedagoger uppfattar innebörden av läs- och skrivsvårigheter, samt hur de hanterar och förebygger dessa för att se om valet av åtgärder påverkas av hur man resonerar om svårigheterna. För att fånga syftet använde vi en kvalitativ forskningsmetod och semistrukturerade intervjuer med tio pedagoger. Resultatet visade att innebörden av läs- och skrivsvårigheter var svår att tydliggöra. Respondenterna identifierade läs- och skrivsvårigheter på likartat sätt med kännetecken som avledningsfel, fonologiska fel, utelämnande och tillägg av bokstäver samt långsam läsning. Det förebyggande arbetet handlade i stor uträckning om fonologiskt grundarbete, och Bornholmsmodellen nämndes. I det praktiska arbetet lyfte respondenterna fram pedagogiska och databaserade hjälpmedel, multisensorisk stimulering, direkt undervisning, automatisering, god inlärningsmiljö, pedagogisk kompetens och fonologiskt grundarbete. Resultatet visade att dyslexidiagnosen medförde andra rättigheter t.ex. databaserade hjälpmedel. Vår slutsats är att kunskaper om det teoretiska fältet har betydelse för hur skolan hanterar och förebygger läs- och skrivsvårigheter.

Studiens syfte är att få en tydligare bild av vad det innebär för den enskilde att få en dyslexidiagnos i sen ålder och om det underlättat för den som fått veta det redan tidigt under skolgången. Studiens syfte är också att undersöka respondenternas erfarenheter och upplevelser före och efter sin diagnos. För att göra detta utfördes en kvalitativ studie, omfattande sex intervjuer. Deltagarna i vår studie studerar i högre utbildning och har samtliga fått sin diagnos i ett senare skede. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en riktad innehållsanalys för att lägga större vikt vid tolkning av texter. Denna studie har utförts med hjälp av Kvales sjustegsmodell. Resultatet som framkom har analyserats med hjälp av lösningsinriktad pedagogik och det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att respondenterna hade önskat sig att de hade fått veta sin diagnos tidigare, då detta skulle ha underlättat skolgången samt gett dem möjlighet att få bättre stöd i skolan. Slutsatserna är att det är väldigt betydelsefullt att man får diagnosen dyslexi i ett tidigt skede, redan i grundskolan, samt att det är viktigt med verktyg som hjälper den enskilde att lyckas i sina studier.