No description available.

No description available.

Att läsa Edith Södergrans dikter kan vara en nästintill fysisk upplevelse, och om Södergrans dikter skulle tolkas som rum, hur skulle då de rummen vara utformade? Syftet med detta projekt har varit att undersöka vilka rum och rumsupplevelser som kan genereras ur utvalda dikter skrivna av Södergran. Baserat på en subjektiv undersökning diskuterar projektet diktjag i relation till form, där diktjagets känsloläge översätts till rumsliga upplevelser och kvalitéer. För att kunna strukturera översättningen av litteratur till arkitektur influeras projektet av en litteraturvetenskaplig, hermeneutisk teori om tematisk analys. En stor del av projektet består av formsökning, genom orientering i formspråk och tolkning av ord till form. Projektet har utvecklats till en sekvens av rum som tolkas som en tunnelbanestation. Då rum och form ska vara i fokus har programmet använts som en fond för projektet, för att få fram och förstärka rumsliga kvalitéer.

In this thesis, I explore how, although Edith Södergran’s Vaxdukshäf poems seem to support new female roles in early 20th century European society, they also reflect on the danger in changing from traditional to modern roles. As the poems illustrate, this change can create an isolated woman, who becomes trapped in her new independence and is unable to alter herself to connect with others. In order to understand what is meant by traditional and modern female roles, I present a historical background that contrasts the woman of pre-20th-Century Europe with the new woman that emerged around the Turn of the Century. I do this by focusing on marriage, motherhood, the woman's role inside and outside of the home, valued feminine characteristics, and women's clothing.

No description available.