Bakgrund: Den palliativa vården upphör inte i och med att patienten avlider utan innefattar även att sjukvården finns som ett stöd till närstående i deras sorgeprocess. En kvalitetsindikator på en god palliativ vård är att närstående erbjuds efterlevandesamtal. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilka erfarenheter sjuksköterskor inom den kommunala äldreomsorgen hade av att genomföra efterlevandesamtal. Metod: Studien hade en kvalitativ ansats och en beskrivande design. Åtta sjuksköterskor som arbetade inom äldreomsorgen i en kommun i mellan Sverige intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Data analyserades utifrån kvalitativ manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Fyra kategorier och elva subkategorier framkom ur dataanalysen. De fyra kategorierna var; Förberedelser, Utförande av efterlevandesamtal, Innehåll i efterlevandesamtal och Samtalets betydelse för sjuksköterskan. Genomförandet av efterlevandesamtal var en viktig men oprioriterad arbetsuppgift. Förberedelserna inför ett efterlevandesamtal var individuella och samtalens innehåll varierade. Det var en balansgång att hålla samtalet professionellt utan att närstående upplevde att samtalet utfördes på rutin. Efterlevandesamtalen framkallade känslor hos sjuksköterskorna, tillförde sjuksköterskan en uppföljning av vårdtiden och bidrog till att sjuksköterskan växte i sin yrkesroll och gavs en ökad trygghet inför kommande patienter som vårdades i livets slut. Samtalet sågs även som ett avslut på relationen. Slutsats: Efterlevandesamtal behöver synliggöras som en arbetsuppgift. Sjuksköterskorna behöver ha avsatt tid för genomförandet, informeras om vad som förväntas av sjuksköterskan i samband med samtalet och få en ökad kunskap om en bra struktur för samtalet. Om det nås kan det leda till att sjuksköterskor växer i sina yrkesroller och den palliativa vården vid enheten kontinuerligt utvärderas.

Bakgrund: Anhörigstöd är en av hörnstenarna i palliativ vård och det ingår att på ett strukturerat sätt stödja anhöriga. I samband med att en person avlider har de anhöriga rätt till ett efterlevandesamtal. Ett av efterlevandesamtalets syften är att fånga upp anhöriga som löper risk för att drabbas av komplicerad sorg, äldre anhöriga löper större risk att drabbas. Komplicerad sorg kräver vård då den typen av sorg ej är självläkande och  ökar risken för att drabbas av ohälsa.  Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av efterlevandesamtal inom äldrevården på SÄBO. Metod: En kvalitativ intervjustudie vars resultat utgörs av åtta semistrukturerade intervjuer som analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att sjuksköterskor saknar utbildning i efterlevandesamtal, detta skapar en osäkerhet och nervositet som gör att samtalen inte genomförs enligt rutin eller inte genomförs alls. Trots negativa känslor inför arbetsuppgiften är majoriteten av sjuksköterskorna överens om att det är en viktig och meningsfull arbetsuppgift. Resultatet visar även att mer utbildning och stödmaterial är önskvärt.  Diskussion: Efterlevandesamtalet bör ses som ett hälsofrämjande arbete då individer som drabbas av komplicerad sorg riskerar att bli vårdkrävande vilket har en påverkan både på individ- och samhällsnivå. Det saknas kunskap hos sjuksköterskor för att upptäcka komplicerad sorg genom efterlevandesamtal och för detta krävs utbildning redan på grundnivå i sjuksköterskans utbildning.  Slutsats: Sjuksköterskor saknar utbildning, rutiner och stödmaterial för att kunna utföra efterlevandesamtal. Avsaknaden av utbildning och kännedom om efterlevandesamtal förhindrar att sjuksköterskor identifierar anhöriga som löper risk för att drabbas av komplicerad sorg. Arbetet med och utbildning i efterlevandesamtal ses som gynnsamt både på individ- och samhällsnivå. / Background: To support close relatives is a part of palliative care and when a patient dies the relatives have the right to receive bereavement support. One of the main purposes of bereavement support is to identify relatives who are at risk of being affected by complicated grief, elderly relatives are at higher risk . Complicated grief needs to be treated due to it being a cause of illness.  Aim: The aim of this study was to explore nurses experiences of bereavement support within the care for elderly at nursing homes. Method: A qualitative interview study with eight semi-structured interviews which have been analysed with qualitative content analysis. Findings: The findings show that nurses lack education when it comes to bereavement support and this is the cause of insecurity and nervousness which can lead to the task not being completed. Despite the negative feelings towards the task the nurses felt like it was important and had a significant meaning. The findings also show that nurses want more education and support material.  Discussion: Bereavement support should be considered a part of health promoting work because individuals who are at risk of becoming demanding of care will  be identified. This is beneficial on both an individual as well as a societal level. There’s a lack of education among nurses which may be the cause of complicated grief not being detected. Because of this nurses should get education and knowledge of bereavement support at early onset in their education.  Conclusion: Nurses lack education, routines and support materials which enables bereavement support. The lack of education and knowledge about the purpose of bereavement support prevents nurses from identifying those relatives who are at risk of being affected by complicated grief. To educate nurses in and for nurses to work with bereavement support is considered to be favourable on both an individual and a societal level.

No description available.

Contact with the next of kin to a deceased person by a Nurse, may help the grieving family to gain closure as many family members feel a need to express their emotional grief. According to the WHOs definition of Palliative care supportive conversation and practical support is a necessity and an important part of the palliative care. Ruland and Moores Peaceful End-of-Life Theory has been used as a theory and an important part is to pay attention to how the relatives are feeling, for example symptoms of grief and anxiety and to answer their questions. The purpose of the study was to describe if geographical location, place of death, medical diagnosis and age affect if bereavement support is offered by the Health care to the next of kin within palliative care. Method: Retrospective time line to discover and examine how conversational support was offered. A quantitive method was chosen to enable the data to be analyzed statistically. To collect data the Swedish Palliative Register where used. Results: Larger numbers of the smaller municipalities proved to be better at offering conversational support in comparison to larger municipalities. Most offers for conversational support was in the case of cancer diagnosis, regardless of age. Families that lived in small municipalities where the patient was being treated for cancer 0-4 years with access to specialized palliative care proved to hold the greatest possibility of conversational support. Implication: There is a continuing need for further research in bereavement support and with a qualitative interview study of district nurses there is an ability to capture the factors that affect when bereavement support is not offered to all relatives. / Ett efterlevandesamtal mellan de anhöriga och distriktssköterskan en tid efter dödsfallet kan hjälpa familjen att få ett avslut och många anhöriga önskar att få tala om sin sorg efter sin bortgångna närstående. Enligt WHO:s definition är samtalsstöd och praktiskt stöd en nödvändighet och en viktig del av den palliativa vården. Ruland och Moores teori Peaceful End-of-Life Theory skriver att en viktig del i teorin är att uppmärksamma anhörigas mående, till exempel symtom på sorg och oro samt besvara deras frågor. Syftet med studien var att beskriva om geografisk plats, dödsplats, diagnos och ålder påverkar erbjudandet från hälso-sjukvården om efterlevnadssamtal till anhöriga inom palliativ vård. Metod: Kvantitativ retrospektiv metod har valts för att kunna undersöka bakåt i tiden hur efterlevandesamtal har erbjudits, kvantitativ  metod valdes för att det insamlade materialet skulle kunna analyseras. Data samlades in via Svenska Palliativregistret. Resultat: Några av de mindre kommunerna var oftast  bättre på att erbjuda efterlevandesamtal än större kommuner. Den diagnos som gav flest erbjudna efterlevandesamtal var cancerdiagnos oavsett ålder. Störst möjlighet för närstående att erbjudas efterlevandesamtal har de där den avlidne var mellan 0-4 år, vårdades för cancersjukdom och bodde i en liten kommun med tillgång till specialiserad palliativ vård. Det behövs mer forskning om efterlevandesamtal och genom en kvalitativ intervjustudie av distriktssköterskor finns möjligheten att fånga upp deras uppfattning om vad som påverkar att efterlevandesamtal inte erbjuds till alla närstående.

Bakgrund: Palliativ vård omfattar inte bara vård av patienten utan innefattar även stöd till närstående, både under vårdtiden och efter dödens faktiska inträffande. Ett efterlevandesamtal är en möjlighet för distriktssköterskan att följa upp hur de närstående mår en tid efter dödsfallet och hur de upplevde vården under sjukdomstiden. Syfte: Att beskriva distriktssköterskors och sjuksköterskors erfarenheter av efterlevandesamtal inom kommunal hemsjukvård. Metod: Studien hade en kvalitativ deskriptiv design med en induktiv ansats. Åtta individuella semi-strukturerade intervjuer genomfördes via videomöte. Insamlat material analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med fokus på det manifesta innehållet. Resultat: I resultatet framkom att efterlevandesamtal erbjöds efter alla dödsfall. Arbetsuppgiften beskrevs vara värdefull och mångsidig samt något som distriktssköterskan fått lära sig på egen hand. Efterlevandesamtalet hade en avslutande funktion från både distriktssköterskans och de närståendes perspektiv. Efterlevandesamtalets syfte ansågs vara att identifiera de närstående som var i behov av stöd samt ta emot synpunkter ifrån de närstående och reda ut eventuella frågor. Synpunkterna ansågs viktiga att ta vara på för att kunna kvalitetsutveckla vården. Slutsats: Betydelsen av efterlevandesamtalet var utifrån distriktssköterskornas perspektiv viktig för både distriktssköterskorna och de närstående. Distriktssköterskornas inställning till att genomföra efterlevandesamtal varierade. Framförallt ansågs det vara en värdefull arbetsuppgift men beskrevs även kunna vara svår och krävande. Vår studie skulle kunna hjälpa distriktssköterskor som känner en oro inför efterlevandesamtalet att se på det ur ett annat perspektiv. / Background: Palliative care includes not only the care of the patient, but also support for family members, both during the period of care and after the actual occurrence of death. A bereavement follow-up is an opportunity for the community health nurse to follow up on how the family members feel some time after the death and how they experienced the care during the illness. Aim: To describe the community health nurses experiences of bereavement follow-up in home care services. Method: The study had a qualitative descriptive design with an inductive approach. Eight individual semi-structured interviews were conducted via video meeting. The collected material was analyzed through a qualitative content analysis with a focus on the manifested content. Findings: The results revealed that bereavement follow-up are offered after all deaths. The task was perceived to be valuable and versatile, as well as something that the community health nurse had to learn on their own. The bereavement follow-up had an ending function from both the community health nurses and the family members perspective. The purpose of the bereavement follow-up was to identify the family members in need of support and to receive comments from the family members and sort out any issues. The comments were considered important to take advantage of to improve the quality of the care. Conclusion: From the perspective of the community health nurses the bereavement follow-up was important for both community health nurses and family members. Among the community health nurses the attitude to have bereavement follow-up varied. Above all, it was considered a valuable task but could also be difficult and demanding. Our study could be helpful to those who are anxious about the bereavement follow-up, to look at it from a different perspective.