No description available.

Bakgrund: Inom palliativ vård är en av de fyra hörnstenarna närståendestöd. Detta sker under vårdtiden men också i efterlevandestödet till närstående i deras sorgeprocess. Hur efterlevandestödet ska utformas varierar utifrån verksamheten och det råder ingen konsensus hur det stödet ska utformas. Utan en tydlig vetenskaplig förankring finns det risk att stödet baseras godtyckligt och att vissa behov inte tillgodoses. Genom ökad kunskap om olika interventioners effekter kan ett evidensbaserat efterlevandestöd utformas. Syfte: Att utforska olika interventioner för efterlevandestöd och dess effekt i närståendes sorgeprocess. Metod: Litteraturöversikt som är baserad på vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2010 och 2021. Analysen är gjord med induktiv ansats av 13 artiklar med Stroebe och Schuts pendlingsteori som teoretiskt ramverk. Resultat: Resultatet presenterar olika interventioner, från olika vårdkontexter, som närstående erhållit vid olika tidpunkter efter ett dödsfall. Interventioner från valda artiklar presenteras utifrån tre teman: Interventioner genom en symbolisk handling, interventioner som skedde individuellt samt interventioner som skedde i grupp. Slutsats: En interventions påverkan på sorgeprocessen är individuell och kan påverkas av flera faktorer. Oberoende av vilken intervention som genomfördes, var ett återkommande resultat i studierna att närstående upplevde sig sedda, bekräftade och normaliserade i sina känslor vilket skapade en positiv effekt på sorgeprocessen. Att stödet kändes standardiserat snarare än personligt var en viktig aspekt som ledde till att den positiva effekten kunde utebli eller i vissa fall ge en negativ effekt för närstående. Interventionerna är gjorda vid olika tidpunkter vilket försvårar att göra slutsatser om optimal tidpunkt. Det är dock av stor vikt att det finns rutiner i verksamheter för efterlevandestöd för att identifiera de närstående som har behov av utökade stödinsatser. / Background: In palliative care one of the four cornerstones is support for the family. This includes during the care period and also by providing bereavement care in their grieving process. How the bereavement care is provided differs between different care providers and there is a lack of consensus in the content. Without a clear scientific connection there is a risk that the support is planned from the care provider's personal experiences and some needs are not met. With an increased knowledge of different interventions and their effect can an evidence-based bereavement care be formed. Aim: To explore different interventions for bereavement support and their effect on the families grieving-process. Method: Literature review which is based on scientific journals published between the years 2010 and 2021. The analysis is made by an inductive approach on 13 journals with Stroebes and Schuts theory of dual process of bereavement as a theoretical framework. Results: The results present different interventions, from different care contexts, that relatives received at different times after a death. The various interventions were presented based on three themes: interventions through a symbolic act, interventions that took place individually and group interventions. Conclusion: The impact of an intervention on the grieving process is individual and can be influenced by several factors. Independently on which intervention was given, there was a recurring trend in the outcome of the studies that relatives experienced they were feeling seen, confirmed and normalized in their emotions which had a positive effect on their grieving process. The experience of the support felt standardized rather than personal was an important aspect which could lead to the positive effect could be absent orin some cases have a negative effect. The interventions are made at different times, which makes it difficult to draw conclusions about the optimal time. However, it is of great importance that there are routines inactivities for bereavement support in order to identify the relatives who have extended needs of support.

Bakgrund: Inom palliativ vård är en av de fyra hörnstenarna närståendestöd. Detta sker under vårdtiden men också i efterlevandestödet till närstående i deras sorgeprocess. Hur efterlevandestödet ska utformas varierar utifrån verksamheten och det råder ingen konsensus hur det stödet ska utformas. Utan en tydlig vetenskaplig förankring finns det risk att stödet baseras godtyckligt och att vissa behov inte tillgodoses. Genom ökad kunskap om olika interventioners effekter kan ett evidensbaserat efterlevandestödutformas. Syfte: Att utforska olika interventioner för efterlevandestöd och dess effekt i närstående sorgeprocess Metod: Litteraturöversikt som är baserad på vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2010 och 2021. Analysen är gjord med induktiv ansats av 13 artiklar med Stroebe och Schuts pendlingsteori som teoretiskt ramverk. Resultat: Resultatet presenterar olika interventioner, från olika vårdkontexter, som närstående erhållit vid olika tidpunkter efter ett dödsfall. Interventioner från valda artiklar presenteras utifrån tre teman: Interventioner genom en symbolisk handling, interventioner som skedde individuellt samt interventioner som skedde i grupp. Slutsats: En interventions påverkan på sorgeprocessen är individuell och kan påverkas av flera faktorer. Oberoende av vilken intervention som genomfördes, var ett återkommande resultat i studierna att närstående upplevde sig sedda, bekräftade och normaliserade i sina känslor vilket skapade en positiv effekt på sorgeprocessen. Att stödet kändes standardiserat snarare än personligt var en viktig aspekt som ledde till att den positiva effekten kunde utebli eller i vissa fall ge en negativ effekt för närstående. Interventionerna är gjorda vid olika tidpunkter vilket försvårar att göra slutsatser om optimal tidpunkt. Det är dock av stor vikt att det finns rutiner i verksamheter för efterlevandestöd för att identifiera de närstående som har behov av utökade stödinsatser. / Background: In palliative care one of the four cornerstones is support for the family. This includes during the care period and also by providing bereavement care in their grieving process. How the bereavement care is provided differs between different care providers and there is a lack of consensus in the content. Without a clear scientific connection there is a risk that the support is planned from the care provider's personal experiences and some needs are not met. With an increased knowledge of different interventions and their effect can an evidence-based bereavement care be formed Aim: To explore different interventions for bereavement support and their effecton the families grieving-process. Method: Literature review which is based on scientific journals published between the years 2010 and 2021. The analysis is made by an inductive approach on 13 journals with Stroebes and Schuts theory of dual process of bereavement as a theoretical framework Results: The results present different interventions, from different care contexts, that relatives received at different times after a death. The various interventions were presented based on three themes: interventions through a symbolic act, interventions that took place individually and group interventions. Conclusion: The impact of an intervention on the grieving process is individual and can be influenced by several factors. Independently on which intervention was given, there was a recurring trend in the outcome of the studies that relatives experienced they were feeling seen, confirmed and normalized in their emotions which had a positive effect on their grieving process. The experience of the support felt standardized rather than personal was an important aspect which could lead to the positive effect could be absent orin some cases have a negative effect. The interventions are made at different times, which makes it difficult to draw conclusions about the optimal time. However, it is of great importance that there are routines inactivities for bereavement support in order to identify the relatives who have extended needs of support.

Suicide is an extensive worldwide public health problem. Every suicide leaves survivors, families and friends in grief and sorrow, a group of people who in turn are in need of support. The purpose of this essay is to increase the knowledge and understanding about these peoples’ need of support as a form of suicide prevention. Someone who suffered a loss of a relative to suicide are at greater risk of mental illness and are in turn at greater risk of committing suicide themselves.  In order to achieve the purpose of this essay, a qualitative study has been done in the form of six interviews with people who have suffered the loss of a relative to suicide. These people have contributed greatly to the essay with stories from their experiences. The conclusion confirms previous research of this subject, the lack of experience and routine about how to receive and support a survivor on a structural level. This essay shows that the survivors in this study are in need of support after a suicide. It also shows that the survivors want direct support and professional help after the suicide.

I Sverige dör ungefär 1500 personer i suicid årligen och till följd av var och en av suiciden drabbas uppskattningsvis fem till tio närstående. Den här gruppen har en ökad risk för att utveckla olika former av psykisk ohälsa och egen suicidalitet och därför är stöd till denna målgrupp av största vikt. Däremot finns det ytterst lite tidigare forskning på området. Denna kvalitativa semistrukturerade intervjustudies syfte är att undersöka professionellas bild och erfarenheter av efterlevandestöd efter suicid och dess organisering, samt deras uppfattningar om hur stödet kan förbättras. Genom en tematisk analys framträder fyra teman. Studien visar på att det är otydligt var ansvaret för efterlevandestöd ligger. Även om det är det offentliga som har det huvudsakliga ansvaret för efterlevandestöd så tar civilsamhället ett stort ansvar. Det är inte helt oproblematiskt att ideella organisationer tar ett stort ansvar över denna fråga då de framför allt inte har samma resurser, samt att de inte kan erbjuda jämlikt stöd på samma sätt som det offentliga. Studien visar även på att samverkan mellan olika aktörer är en viktig del i organiseringen och utformningen av efterlevandestöd, men att det kan finnas utmaningar med en sådan samverkan. Ett annat framträdande mönster är att ett uppsökande proaktivt efterlevandestöd är eftersträvansvärt, vilket även stämmer överens med tidigare forskning. Detta stöd innebär att vården söker upp de efterlevande efter suicid i stället för att de behöver ta kontakt själva. Avslutningsvis pekar studien på att samhället, i synnerhet det offentliga, behöver ta ett större ansvar för denna grupp. Det behövs tydligare nationella initiativ för att förebygga psykisk ohälsa och suicidalitet hos efterlevande efter suicid.