Efterlevande makes arvsrätt har genomgått stora förändringar under 1900-talet i svensk rätt. Från en väldigt svag position under tidigt 1900-tal till en betydligt starkare ställning i dagens ärvdabalk. Den senaste förändringen skedde 1986 då efterlevande make började ärva framför gemensamma barn. Det liknade den förändring som tidigare skett med arvingar i den andra arvsklassen, där efterlevande make ärvde före dessa arvingar men arvingarna hade i sin tur rätt till ett efterarv när efterlevande make avled.   I dagens ärvdabalk är den stora motsättningen mellan särkullbarn och efterlevande make, där särkullbarn ärver före maken. Släktbanden har under de senaste århundradet luckrats upp och det är inte längre av samma vikt att arvet hålls inom släkten som det tidigare varit när det främst var den fasta egendomen som var det viktiga i arvet för att kunna bruka jorden. Det moderna samhället idag har mindre fokus på att behålla fast egendom inom familjen, då allt färre jobbar inom jordbruk och är beroende av sina föräldrar för sin försörjning. Det är nu av större vikt för de flesta att deras partner klarar sig ekonomiskt efter deras bortgång.   Uppsatsen lyfter frågan om arvsrätten är i behov av förändring för att stärka den efterlevande makens ekonomiska skydd. I analysen framkommer möjliga åtgärder för att stärka efterlevande makes skydd och hur detta påverkar särkullbarns ställning inom arvsrätten. / The right to inherit for a spouse of a deceased by Swedish law has been undergoing major changes during the 20th century. From a rather weak position during the early 20th century to a considerably stronger position today. The latest change occurred in 1986 when the widowed spouse got the right to inherit before children in common with the deceased spouse. The change was similar to the one that earlier had occurred with heirs in the second heir class, when the widowed spouse inherited before these heirs but the heirs got a right to inherit after the widowed spouse had deceased.   In today’s law about heritage the clash is between the widowed spouse and children who are not the spouses in common. The child of the deceased spouse, who is not the child of the widowed spouse, inherits before the widowed spouse by today´s law. During the last century the bonds between relatives has been less and less important as the society has progressed from farming to industrializing. The children have less need for inheriting land to farm nowadays and aren´t depending on their parents to provide for them. Instead of children depending on inheriting from their parents it is now more important that the widowed spouse is coping with their new economic situation.   The Paper elevates the question whether the in heritage law needs change to strengthen the widowed spouse´s economic protection.  In the analysis possible solutions to make this change is presented and also takes consideration to children from a previous marriage.

Bakgrund:Var sjätte timme i Sverige varje dag och varje år väljer någon att avsluta sitt liv. Efter att en nära anhörig begått suicid följer känslor av skuld, skam, besvikelse och ibland även egna suicidtankar. Föräldrar som förlorat sitt barn i självmord känner mer skuld än föräldrar som förlorat sina barn i traumatiska olyckor. Många föräldrar upplever en otillåtenhet att öppet tala om deras barn efter självmordet. Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter av stöd från sjukvård och stödgrupper efter att deras barn begått suicid. Metod: Litteraturstudien baserades på sex kvalitativa och fyra kvantitativa vetenskapliga artiklar. Analysen utgick ifrån Forsberg och Wengströms (2013) beskrivning av en manifest innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier identifierades: Sorgeprocessen, Samhörighet, Professionellt stöd och Bristande stöd. Utmärkande resultat visar att föräldrar har svårigheter att hitta professionellt stöd och har ett större behov av hjälp från sjukvården och stödgrupper än det stöd som de erhållit. Många föräldrar som är i behov av professionell hjälp får på egen hand söka stöd. Dessvärre är många i för dåligt psykiskt skick för att själva söka hjälp. Slutsats:Föräldrar som förlorat ett barn i suicid önskar stöd i olika former. Sjukvården har brister gällande stöd vilket ökar föräldrarnas lidande. En anledning till att resurser för efterlevande är begränsade kan bero på stigmatiseringen som existerar kring självmord.

No description available.

Årligen tar cirka 1200 människor sina liv i Sverige varav ungefär hälften var kända inom psykiatrin.Psykiatrins roll är många gånger långt ifrån självklar i att stödja de efterlevande. Syftet med kommande studie är att belysa innebörder av de efterlevandes upplevelser, efter att en närstående med psykisk ohälsa tagit sitt liv. Genom att ta del av de efterlevandes livsvärld är vår förhoppning att studien ska kunna leda till ett bättre stöd, en ökad kunskap och förståelse för deras upplevelser. Studien kommer att genomföras med en fenomenologisk hermeneutisk forskningsansats. Datainsamling kommer att göras, genom ostrukturerade intervjuer, med efterlevande i sydöstra Sverige och planeras att starta hösten 2013 och vara avslutad under sommaren 2014

Ett självmord påverkar inte enbart den enskilde, utan även en mängd personer i den enskildes omgivning. Tidigare forskning visar på att processen som efterlevande genomgår kan vara mycket varierande. Forskningsfältet påvisar även vikten av stöd till efterlevande som genomgår en sorgeprocess. Syftet med denna studie är att undersöka vilket behov av stöd efterlevande har efter att ha förlorat en närstående i självmord, med utgångspunkt i efterlevandes egna berättelser. Vi har genomfört fem kvalitativa intervjuer med personer som mist en närstående i självmord och genomgående i studien har ett narrativt synsätt anammats. Intervjuerna har genomförts via semistrukturerade telefonintervjuer. Den insamlade datan har analyserats med hjälp av en tematisk analys. Ett centralt resultat i studien är att stöd till efterlevande är viktigt. Behovet av stöd som synliggörs i studien är varierande och unikt för varje efterlevande, vilket lyfts fram genom fyra olika teman. Tre övergripande teman som identifierades var: direkt stöd, långvarigt stöd och preventivt stöd. Det fjärde tema som identifierades var: efterlevande som riskgrupp. Det varierande behovet av stöd påvisar en komplex sorgeprocess som innebär att det finns svårigheter att bistå med adekvat stöd. För att uppfylla efterlevandes behov av stöd krävs det att stödet ges både direkt, långvarigt och preventivt. Det krävs även att stödet kommer från flera olika aktörer samtidigt och kan samverka med varandra, för att skapa ett adekvat stöd som sträcker sig över tid. Det fjärde temat påvisade att efterlevande som förlorat en närstående i självmord, kan utgöra en riskgrupp för att själv få självmordstankar samt ökad risk för självmord. Detta indikerar på ett behov av stöd som kan komma att bli aktuellt för efterlevande som får tankar på självmord.

Bakgrund: Att ta hand om de efterlevande efter ett dödsfall är en svår och komplicerad uppgift för sjuksköterskan, speciellt om dödsfallet sker oväntat. Vid ett oväntat dödsfall blir sorgearbetet mycket svårare för de efterlevande jämfört med väntade dödsfall. Livet tar en drastisk vändning och ingen tid för emotionell förberedelse har funnits. Syfte: Syftet var att beskriva efterlevandes erfarenheter vid ett oväntat dödsfall av en närstående. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie med sammanställd forskning utifrån artiklar som involverar efterlevandes erfarenheter och upplevelser vid ett oväntat dödsfall. Forsberg och Wengström (2013) har använts som inspiration under analysprocessen. Resultat: Sju olika kategorier arbetades fram och kom till att bli: Lidandets olika former, Efterlevandes erfarenheter av information och omhändertagandet, Att bli lämnad i ovisshet, Att ta farväl, Att gå vidare och bearbeta sorgen, Att få tala ut och Ökad risk för psykisk och fysisk ohälsa. Tre övergripande teman framkom: Efterlevandes kris- och sorgeupplevelser, Erfarenheten av omhändertagandet samt Erfarenheten av livet efter dödsfallet.  Slutsats: Efterlevande reagerar olika på sorg och lidande. För att lindra det lidande som uppstår vid ett oväntat dödsfall krävs det att information ges till de efterlevande. Bearbetningen av sorgen tar tid för de efterlevande och den närståendes plats kan aldrig ersättas. Det är av stor vikt att de efterlevande får tala ut kring sina känslor och upplevelser kring dödsfallet för att minska risken för psykisk-och fysisk ohälsa.

Bakgrund: Sjuksköterskor på en akutmottagning ställs ofta i situationer där demöter efterlevande. I kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor stårdet om hur sjuksköterskor ska främja hälsa och bota eller lindra sjukdom, meningenting om hur sjuksköterskor ska agera när döden är ofrånkomlig. Forskningvisar att efterlevande kan påverkas i ett längre perspektiv när en anhörig plötsligtavlider. De lider högre risk att återkomma till vården i ett senare skede med bådesomatiska och psykiska besvär. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskors erfarenheterav möten med efterlevande efter plötsliga dödsfall. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Databaserna Cinahl ochPubMed användes vid litteratursökningar. Studien är baserad på elvavetenskapliga artiklar som har granskats, analyserats och sedan sammanställts tillett resultat.Resultat: Resultatet visar att det finns ett stort behov av kunskap och handledningför sjuksköterskor. Sjuksköterskorna upplevde att akutmottagningar är dåligtanpassade för efterlevande och deras behov. Känslor och kommunikationpåverkade relationen och mötet mellan sjuksköterskor och efterlevande. Konklusion: Trots att sjuksköterskor på en akutmottagning ofta sätts i situationerdär de behöver möta efterlevande, visar resultaten att det finns för lite forskning,utbildning och möjligheter för sjuksköterskor att utveckla sina färdigheter och ökasina kunskaper. Det behövs mer forskning som påvisar på hur man ska agera idessa möten, men också hur bristerna på kunskap påverkar sjuksköterskorna ochderas förmågor i ett längre perspektiv. / Background: Nurses in the emergency care unit are often put in situations wherethey meet suddenly bereaved. The education for future nurses is inadequate inrelation to how to approach bereaved individuals. The education focuses on howto promote health and how to cure illnesses but very little on how to act whendeath is inevitable. Existing research show that bereaved individuals experiencelong term effects when someone close to them suddenly dies. They often return aspatients later on in life, in both somatic and psychiatric care.   Aim: The aim of this literature review was to highlight nurses’ experiences ofapproaching suddenly bereaved. Method: The study was carried out as a literature review. Database searches weremade in Cinahl and PubMed. Eleven qualitative studies have been reviewed,analyzed and put together to a result.Results: Results showed that there is a need of knowledge and support for nurses.The emergency rooms are clearly not customised for the bereaved and their needs.Feelings and communication affect the relationship and the meeting betweennurses and suddenly bereaved.  Conclusion: Nurses in the emergency care are often put in situations where theymeet suddenly bereaved. Results showed a lack of research, education andopportunities for nurses to develop their skills and knowledge. More research isneeded on how to act in these situations but also how lack of knowledge affectsnurses in the long term.

Bakgrund: Varje år dör tusentals personer i suicid i Sverige. Efterlevande anhöriga som drabbats av en sådan förlust utgör i förlängning själva en riskgrupp för psykisk ohälsa. Stöd till efterlevande anhöriga från hälso- och sjukvården är idag inte en självklarhet. Syfte: Syftet var att beskriva efterlevande anhörigas erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal efter suicid.  Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på åtta kvalitativa, vetenskapliga studier från databaserna Cinahl Complete, Pubmed och PsycINFO. Studierna är granskade med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa studier. Tematisk analysmetod tillämpades vilket resulterade i tre teman och två subteman.  Resultat: Deltagarna i studierna beskrev erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal efter suicid som Stöd och professionellt bemötande med tillhörande subteman; positiva erfarenheter och negativa erfarenheter. Hinder i att söka stöd samt Proaktivt stöd.  Diskussion: Metoden diskuterades utifrån trovärdighetsbegreppen tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Resultatet diskuterades med förankring i personcentrerad vård samt Kris- och utvecklings-teori.

Bakgrund: Sorgeprocessen är ofta mer komplicerad hos efterlevande som förlorat en anhörig genom suicid jämfört med andra dödsorsaker. Hälso- och sjukvården har en viktig funktion i att stödja närstående efter suicid men stödet som erbjuds idag upplevs bristfälligt. En sörjande människa har ett stort behov av omtanke och sjuksköterskan kan stödja genom att bekräfta saknaden och medverka till att individen återvinner meningsfullhet igen. Syfte: Att beskriva efterlevandes erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvården efter en anhörigs suicid. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktivt förhållningssätt. Tio deltagare intervjuades med hjälp av semi-strukturerade frågor. Den inhämtade datan transkriberades och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier “Bristfälliga insatser och konsekvenser på den egna hälsan” och “Behov av förbättrade insatser och ökad tillgänglighet” med fyra subkategorier vardera. Slutsats: Det framkommer behov av samlade riktlinjer och arbetssätt för hur hälso- och sjukvården ska arbeta för att stärka efterlevandestödet eftersom rutinerna i dagsläget är otillräckliga. Hälso- och sjukvården behöver axla ett större ansvar för efterlevandestödet genom att utveckla uppsökande arbetssätt som innebär att initiera den första kontakten och att aktivt erbjuda stödinsatser och uppföljning över tid. Det finns behov av ökad kompetens och erfarenhet kring efterlevandestöd efter suicid inom primärvården som i hög utsträckning möter efterlevande.

Målet med studien är att med kvalitativ metod undersöka efterlevandes upplevelse av en närståendes självmord. Med semi-strukturerade intervjuer har sex deltagare i Mellansverige skildrat sin upplevelse och materialet har bearbetats i enlighet med metoden Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Genom analysen synliggjordes tre områden nämligen 1) att uppleva en närståendes självmord, 2) att hantera en närståendes självmord och 3) att skapa mening kring en närståendes självmord. Dessa består i sin tur av ett antal teman som detaljerat beskriver varje del av den totala upplevelsen. Något som är särskilt värt att nämna är hur viktig omgivningens förståelse varit för att de efterlevande ska kunna bearbeta sitt trauma. Deltagande i stödgrupp för efterlevande har varit till hjälp samt den inre styrka som samtliga deltagare upplever sig ha anammat för att orka och utvärderat studiens begränsningar samt givit förslag på fortsatt forskning.