No description available.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Enligt WHO begås årligen cirka 800 000 självmord av människor världen över. I Sverige år 2012 begick 1151 personer suicid. Att förlora ett barn kan medföra en försämrad psykisk hälsa som följd. Studien har vårdvetenskapen som teoretisk referensram med fokus på hälsa, lidande och människan både som individ och del av en helhet. Syfte: Syftet är att beskriva upplevelsen av psykisk hälsa hos föräldrar vars barn genomfört suicid. Metod: Systematisk litteraturstudium med latent innehållsanalys av sex kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i tre teman: Den utlämnade människan, den lidande människan och den förnyande människan. Frekvent förekom känslor av skuld, maktlöshet, utanförskap och svårigheter att gå vidare i livet, självdestruktiva tankar och handlingar, ångest, depression och sorg. Även glimtar där föräldrar lyckats finna hopp, tröst och stöd återfinns i resultatet. Konklusion: Föräldrar som förlorat ett barn genom suicid upplever i stor utsträckning försämrad psykisk hälsa. Resultatet visade att över tid förbättrades den psykiska hälsan hos flera föräldrar. Somliga hjälps av att ha stöd av andra, andra av att ge stöd medan ytterligare andra behövde stillhet och avskildhet. Den stora variation som resultatet uppvisar indikerar att ett individbaserat bemötande behöver praktiseras.

Bakgrund: I Sverige begick 1544 personer suicid under 2017, många av dessa var unga personer i åldersgruppen 15–29 och de flesta var män. Den efterlevande reagerar olika beroende på i vilket skede denne befinner sig i. Suicid orsakar för många efterlevande ett lidande, vilket påverkar hälsan. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka barn och vuxna efterlevandes hälsa samt erfarenheter av och behov av stöd efter att ha förlorat en nära anhörig i suicid. Metod: I denna deskriptiva litteraturöversikt användes 14 vetenskapliga originalartiklar av kvalitativ och kvantitativ metod från databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utefter föreliggande studies syfte och resultat genererade tre kategorier med sju underkategorier. Resultat: Vänner och familj var den största källan till stöd. Stödgrupper med efterlevande ansågs värdefullt. Erfarenheter av vårdens insatser var varierande och överlag sågs en önskan om att vården skulle bli bättre på att initiera kontakt med den efterlevande. Internetforum utgjorde ett värdefullt stöd men trots detta var erfarenheterna både positiva och negativa. Efterlevande barn uppgav att de kände sig som en bortglömd patientgrupp både i hemmet och av vården. Det visade sig vidare att både den fysiska och psykiska hälsan påverkades hos den efterlevande efter suicid. Slutsats: Suicid kan orsaka stort lidande och ha en påverkan på den efterlevandes hälsa. Många efterlevande önskade mer stöd från vården och att vården skulle bli bättre på att uppmärksamma och erbjuda hjälp. Det sågs att många efterlevande har ett ökat behov av stöd efter suicid. Vidare forskning kring de efterlevandes erfarenheter är önskvärt. / Background: In Sweden during the year of 2017, 1544 persons committed suicide. Many of these were young people aged 15-29 and most of them were men. Reactions to the suicide vary depending on in which phase the bereaved is currently in. Suicide may cause suffering, which affects the suicide survivors’ health. Aim: The aim of this literature review was to investigate young and adult suicide survivors’ health, experiences of and need of support after losing a significant other to suicide. Method: In this literature review 14 scientific original articles of both qualitative and quantitative method from the databases PubMed, Cinahl and PsycINFO were used. The articles were quality assessed and analysed according to the aim of this study. The results were presented in three categories and seven subcategories. Result: Friends and family were the greatest source of support. Support groups were also valuable. Experiences of the input from the health care system varied but in overall a wish that it would become better at initiating contact with the suicide survivors were seen. Internet forums composed a valuable source of support, though with both positive and negative experiences. Suicide bereaved children felt forgotten both at home as well as by the health care system. The suicide survivors physical and mental health were both affected. Conclusion: Suicide may cause suffering, which could affect the suicide survivors’ health negatively. Many wished for more support from the health care system and that it would become better at noticing and offer help to the survivors. Many suicide survivors have an increased need of support after suicide. Further research about the suicide survivors’ experiences is desirable.

Background: Suicide has a negative impact on those bereaved by suicide. Early intervention has been shown to be beneficial. However, there is limited knowledge as to what specific kind of intervention should be offered in the immediate aftermath. Aim: To explore the experiences and demands of the suicide bereaved in the immediate aftermath of the loss of a relative due to suicide. Method: Literature study with thematic analysis. Results: In the immediate aftermath of suicide, the bereaved have a need to be acknowledged, to be able tom normalise emotions, get help in mobilizing their informal support networks, and be allowed to express anger. Furthermore, the bereaved need to be regarded and treated as in need of help and to be offered continued help without having to actively ask for and seek out help. Finally, the bereaved need information, both orally and in writing. They need psychoeducation regarding the grief process as well as information about practicalities and how to contact the health system. Conclusions: The suicide bereaved have an extensive and multifaceted need for help, support and information during the immediate aftermath of the loss of a relative due to suicide. Given the results of this study, there is reason to critically examine the current lack of routines for a structured care of the bereaved in emergency and prehospital care. / Bakgrund: Efterlevandes hälsa påverkas menligt vid suicid. Tidiga insatser till stöd för de efterlevande kan påverka förloppet, men kunskapsläget är begränsat vad gäller vilka specifika insatser som bör erbjudas i direkt anslutning till suicidiet. Syfte: Att belysa efterlevandes erfarenheter och vilket stöd de efterfrågar i direkt anslutning till förlusten av en anhörig i fullbordat suicid. Metod: Litteraturstudie med tematisk analys. Resultat: Under den första perioden efter en förlust av närstående i fullbordat suicid har efterlevande behov av att bli uppmärksammade, att få hjälp att normalisera känslor, hjälp att mobilisera det egna stödnätverket och att bli lyssnade på och få ge uttryck för sin ilska. Vidare har de efterlevande behov av att bli aktivt uppsökta, att bli betraktade och bemötta som hjälpbehövande och att bli erbjudna fortsatt hjälp utan att själva behöva be om det. Avslutningsvis har de efterlevande behov av information, såväl muntligen som i skrift. De har behov av psykoedukation beträffande sorgeprocessen men även information kring praktikaliteter och kontaktvägar i vården. Slutsatser: Efterlevande har ett stort och mångfacetterat behov av hjälp, stöd och information på flera olika plan under den första tiden efter en förlust av närstående i fullbordat suicid. Givet denna studies resultat finns anledning att kritiskt granska den rådande bristen på rutiner för ett strukturerat omhändertagande av efterlevande i akut- och prehospital vård.

Bakgrund: När ett suicid intträffar efterlämnar ofta den personen en närstående. Forskning visar att de närstående som mist en anhörig i suicid riskerar att själva hamna i ohälsa med en ökad suicidrisk som följd. Ohälsan hos de närstående kan variera men många gånger har den inslag av psykosomatiska besvär. Efter anhörigs suicid upplever flertalet av de närstående känslor av skuld och skam. Forskning visar att dessa känslor fördröjer sorgeprocessen för de närstående. Samtal om sina upplevelser ger en möjlighet till läkning enligt forskning. En läkning av det som de upplevt kan möggliggöra en försoning hos de närstående för att sedan underlätta för att hoitta en ny meningsfullhet i livet. Tidiga insatser där hjälp och stöd kan vara en hjälp. Det förebyggande arbetet med stöd till närstående har ingen tydlighet, gällande vem eller vilka som bär ansvaret för att uppföljning sker. Tydlighet saknas även hur arbetet sker, där det sker någon form av uppföljning. Syfte: Syftet med sudien var att beskriva mötet med närstående som mist en anhörig i suicid utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: En empirisk kvalitativ studie med induktiv ansats. Där åtta sjuksköterskor intervjuades och där det insamlade datamaterialet sedan analyserades och bildade kategorier och underkategorier. Resultat: Efter dataanalysen bildades tre kategorier och åtta underkategorier, med första kategorin "Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation" med underkatergorierna "Den överrumplande första kontakten", "När det värsta har hänt", "Skulden och skammen som behöver komma upp till ytan" och "Att lyssna och stimulera till läkning". Den andra kategorien "Känslomässigt krävande" med underkategorierna "Att själv bli påverkad" och "Någon att reflektera med". Tredje och sista kategorin "Behov av stöd" med underkategorierna "Önskar en bättre vård och uppföljning" och "Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet". Slutsats: I arbetet med att minska risken för suicidrisk hos de närstående är stöd i form av samtalsstöd en god hjälp för de närstående. Sjuksköterskorna som möter närstående efter anhörigs suicid berörs med olika känsloreaktioner och som kan medföra att risk för ökad stressnivå föreligger. en formell stuktur i organisationen där team med olika personalgrupper kan vara ett stöd i arbetet med närstående som mist anhörig i suicid, och som kan vara ännu ett led i arbetet med suicidpreventionen nationellt- och i förlängningen på en internationell nivå. / Background: When a suicide occurs that person often leaves one or more close ones behind. Research shows that the close ones who lost somone in suicide, risk illness temselves and have an increased risk for suicide as a consequence. After relatives suicide, feelings of shame and guilt are common and research shows that these feelings delay the grieving process. Talking about the experiences opens up a possibility for healing according to research. A healing of the previous experiences may lead to reconciliation among the close ones, that a relatives suicide often meaningsfulness in life. Nurses who meet close ones after a relatives suicide often experiences their own greif during and after the meeting with the close ones and may experience an increased level of stress. Nurses, like the close ones to a relativessuicide, also experiences feelings of shame and guilt accordning to research. Early intervention in the work with close ones to relatives suicide has shown to be a good support and help for the close ones. Research shows that nurses also are asking for support in their work with close ones who lost a relative in suicide. Purpose: The purpose of the study was to describe the interaction with closly related who lost a relative in suicide from nurse´s experiences. Method: An empirical qualitative study with an inductive approach. Eight nurses were interviewed where the collected data was analysed and formed categories and subcategories. Result: After the analyse of data three categories emerged and eight subcategories, with the first category "Sensitivy and support in a chaotic situation" with the subcategories "The startle first contact", When the worst has happened", "The quilt and shame need to come up to the surface" and "To listend and stimulate healing". The second category "Emotional demand" with subcategories "To be affected yourself" and "Somone to reflect with". The third and last category "Need for support" with subcategories "Wanting better care and foll-up" and "Wanting better conditiond and availability". Conclusion: In the work of reducing the risk for suicide among close one, supporting in form of healing conversation is a good help for the close ones. Nurses who meet close ones after a relatives suicide are affected with different emotional reactions that may resultat in risk for high level of stress. A formal structure in the organization where teams with different personal groups may be a support in the work with close ones who lost a relative in suicide. This may be a another lead in the work with suicide prevention, national and in the long run on an international level.

Abstrakt  Suicid innebär ett stort psykiskt lidande för människor och utgör ett allvarligt samhällsproblem. Folkhälsomyndigheten belyser dessutom att sorgen efter suicid kan bli komplex och traumatisk. För de efterlevande kan denna förlust resultera i försämrad psykisk hälsa och en ökad suicidrisk. Barn vars föräldrar dött i suicid är en sårbar och missgynnad grupp. De barn som förlorat en förälder i suicid löper större risk att dö i suicid jämfört med barn vars föräldrar dött av andra orsaker.  Enligt Bris finns det en avsaknad av rutiner inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården när det gäller tillhandahållandet av stöd för de efterlevande barnen. Barnkonventionen som infördes i svensk lagstiftning 1 januari 2020 ska vara avgörande vid insatser gällande barn. Sverige har kritiserats för brister i integrering av barnrättsperspektivet och barns delaktighet.  Syftet med uppsatsen var att undersöka hur efterlevande barn berättar om sina upplevelser av en förälders suicid i olika litterära verk utifrån en tematisk analys. Resultatet visar att individerna uppger att de upplevde komplexa emotionella reaktioner efter förälderns suicid.  Upplevelserna av delaktighet varierar och påverkas av en kombination av deras egna behov samt bemötandet från den efterlevande föräldern, närstående och omgivningen. Graden av delaktighet upplevs ha en inverkan på individernas psykiska välbefinnande. Deltagande i ceremonier, speciellt förberedelser inför förälderns begravning, upplevs som positivt och tillfredsställande.  Vidare visar resultatet att familj, vänner och närstående spelar en viktig roll efter en förälderns suicid. Fysisk närvaro samt konkreta handlingar tenderar att ha en större tröstande effekt än enbart verbalt stöd. I berättelserna saknas hänvisningar till professionellt samtalsstöd från hälso- och sjukvården eller socialtjänsten, och ingen indikation ges på att någon av dem erbjudits sådant stöd. / Abstract  Suicide causes great mental suffering for people and is a serious social problem. The Swedish Public Health Agency also highlights that grief after suicide can be complex and traumatic. For survivors, this loss can result in poorer mental health and an increased risk of suicide. Children whose parents died by suicide are a vulnerable and disadvantaged group. Children who have lost a parent to suicide run a greater risk of dying by suicide than children whose parents have died from other causes. According to BRIS, there is a lack of routines in social services and health care when it comes to providing support for surviving children. The Convention on the Rights of the Child, which was introduced in Swedish legislation on January 1, 2020, will be decisive in interventions concerning children. Sweden has been criticized for shortcomings in the integration of the child rights perspective and children's participation.  The purpose of the thesis was to investigate how surviving children describe their experiences of a parent's suicide in different literary works based on a thematic analysis. The results show that the individuals state that they experienced complex emotional reactions after the parent's suicide.  The experiences of participation vary and are affected by a combination of their own needs and the treatment from the surviving parent, relatives and the environment. The degree of involvement is perceived to have an impact on the individuals' psychological well-being. Participation in ceremonies, especially preparations for the parent's funeral, is perceived as positive and satisfying.  Furthermore, the results show that family, friends and loved ones play an important role after a parent's suicide. Physical presence and concrete actions tend to have a greater comforting effect than verbal support alone. The stories lack references to professional counselling support from health care or social services, and no indication is given that any of them have been offered such support.

Sjuksköterskans ansvarsområde är stort och slutar inte då en patient avlider utan det inkluderar även omsorg om efterlevande. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta efterlevande vid dödsfall inom slutenvården. Den metod som använts för att nå syftet var kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Litteratursökningen genomfördes i två databaser samt kompletterades med manuell sökning. Avgränsningar som tidsbegränsning, språk och ålder gjordes och 14 artiklar, som höll tillräcklig kvalité, inkluderades i analysen. Analys resulterade i fyra kategorier; att bli känslomässigt påverkad, att arbetsmiljön påverkar, att vara oförberedd samt att vara professionell. Sjuksköterskor upplevde att bemöta efterlevande var en av de svåraste uppgifter de mötte i sin profession och olika åsikter om hur man är professionell i mötet framkom. Brist på tid och plats påverkade möjligheten till ett omsorgsfullt bemötande liksom känslan av att vara oförberedd och inte veta vad de skall göra. Slutsatsen var att det är viktigt att sjuksköterskan är påläst om vad som hänt med den avlidne och har tid avsatt för att kunna bemöta efterlevande. Det är även av vikt att närvara och delta i situationen för att kunna bygga upp sin erfarenhet och kunskap om att bemöta efterlevande. För att stärka sjuksköterskan i sin roll i mötet med efterlevande kan handledning och att samtala om det som händer vara bra hjälpmedel. Även att besitta kunskap om vilka reaktioner som kan uppstå vid dödsfall kan inge trygghet hos sjuksköterskan. Vidare forskning inom detta område är nödvändigt för att ytterligare belysa komplexiteten i denna situation och vilka behov som finns hos sjuksköterskorna, för att styrka och stödja dem på bästa sätt. / The nurse's area of ​​responsibility is large and does not end when a patient dies but it also includes care for survivors. The purpose of this literature study was to describe the nurses' experiences of meeting survivors in the event of death in the hospital. The method used to achieve the goal was qualitative content analysis with inductive approach. The literature search was conducted in two databases and was supplemented with manual search. Limitations like time limitation, language and age were made and 14 articles that held sufficient quality were included in the analysis. Analysis resulted in four categories; to be emotionally affected, to the working environment, to be unprepared and to be professional. Nurses experienced responding to survivors as one of the most difficult tasks they encountered in their profession and different opinions about how to be professional in the meeting. Lack of time and place influenced the opportunity for a careful response, as well as the feeling of being unprepared and not knowing what to do. The conclusion was that it is important that the nurse is informed of what has happened to the deceased and has time allocated to respond to survivors. It is also important to attend and participate in the situation in order to build up their experience and knowledge of responding to survivors. In order to strengthen the nurse in his role in the meeting with survivors, supervision and talking about what is happening may be helpful tools. Even having knowledge of the reactions that can occur in the event of death can provide safety in the nurse. Further research in this area is necessary to further highlight the complexity of this situation and the needs of nurses, in order to strengthen and support them in the best possible way.

Bakgrund: Var 40:e sekund avslutar en människa sitt liv. Kvar lämnas många efterlevande som drabbas av en komplicerad sorg med ökad risk för fysisk och psykisk ohälsa samt suicidala beteenden. Efterlevande drabbas även av ensamhet och kan känna sig alienerade från sina sociala nätverk. Suicidrelaterad sorg leder ofta till ohälsosamma coping-beteenden samt skuld och skamkänslor. Syfte: Att beskriva efterlevandes erfarenheter av sorgen efter suicid av en närstående. Metod: En litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar. Artiklarna hittades i databaserna Cinahl och PsycInfo och kvalitetsgranskades med hjälp av en kvalitetsgranskningsmall utvecklad på Högskolan Väst. Resultat: Resultatet gav upphov till två huvudkategorier med tre subkategorier vardera. ”Sorgens många ansikten” med subkategorierna ”Den initiala chocken – Sorgens brutalitet”, ”Under ytan – Sorgens djup” och ”Obesvarade frågor – Sorgens ovisshet”, samt ”Livets vara eller icke vara” med subkategorierna ”Att hantera det obegripliga”, ”Skuldtyngda relationer” och ”Den suicidala spiralen”. Resultatet visar tydligt komplexiteten och djupet i de efterlevandes erfarenheter av sorgen. Dessa sträcker sig från chocken i sorgens initiala faser, till mer långsiktiga existentiella frågeställningar och funderingar i kampen med att hantera det obegripliga.  Konklusion: Studiens resultat visar att sorgens tidiga skeden präglas av chock, förvirring, smärta och svårigheter för den efterlevande att finna mening och begriplighet i situationen. I senare faser beskriver många efterlevande erfarenheter av existentiella frågeställningar, skuld och skam, kvarvarande frågor kring varför, samt ohälsosamma sätt att hantera sin sorg. De efterlevandes personliga beskrivningar av sina erfarenheter och känslor kan sannolikt ge människovårdande professioner viktiga insikter som kan vägleda dem i möten med målgruppen. / Background: Every 40th second someone commits suicide, leaving behind many survivors of suicide (SOS). SOS face complicated grief, with increased risk for physical and mental health issues and suicidal behaviours. SOS often feel lonely and alienated from their social networks. Suicide related grief often leads to unhealthy coping behaviours and feelings of guilt and shame. Aim: To depict SOS experiences of grief after the suicide of a loved one.  Method: A literature review based on qualitative articles. These were found using the databases Cinahl and PsycInfo. Their quality was examined with a template developed at University West. Results: Two main categories emerged, with three subcategories each. “The many faces of grief” with the subcategories “The initial shock – The brutality of sorrow”, “Below the surface – The depths of despair” and “Questions unanswered – The uncertainty of grief”, together with “To live or not to live” with the subcategories “Managing the unfathomable”, “Guilt strained relationships” and “The suicidal spiral”. The findings depict the complexity and profoundness of the SOS experiences. These range from the initial shock to more long-term, existential questions in the struggle to manage the unfathomable.  Conclusion: The findings show that earlier stages of grief are characterized by shock, confusion, pain, and difficulties finding meaning in the situation. In later phases SOS often experience existential questions, guilt and shame, lingering questions regarding why and unhealthy methods of dealing with grief. Personal records of SOS experiences and emotions can likely grant important insights to health professionals in their encounters with the targetgroup.

Denna uppsats berör utvalda minnessidor på Fonus av 40 stycken avlidna män och kvinnor. Syftet är att ta reda på hur sörjande individer via Fonus minnessidor uttrycker sin sorg genom text och bild. Denna studie har genomförts via en kvalitativ metod, med stöd från kvantitativ data. Uppsatsen teoretiska bakgrund baseras på emotionssociologi, minnets ritualisering, sorgnarrativ samt regionbeteende. Studiens huvudresultat visar att det är överhängande vänner som kommenterar, som är tydliga med sin relation till den avlidne, vilket innebär en ”sorgrätt”. Detta betyder att den efterlevande har företräde att sörja i förhållande till den relation som personen har med den avlidne. Relationsbilder är mest förekommande, alltså foton på den efterlevande tillsammans med den avlidne. Dessa bilder är en form av självpresentation som har stöd i anständighetsnormer.  Dessa talar om för personer som befinner sig i samma region hur man bör bete och framställa sig inför en publik. Kvinnor är de som skriver mer frekvent och emotionellt, vilket stödjs i studien av Döveling som visar på liknande resultat. De kortare fraserna är oftast vedertagna kondoleanser såsom ”Vila i frid”. Begreppet känslo- och uttrycksregler står för vad vi bör säga och på vilket sätt detta bör uttryckas. De längre kommentarerna är i form av berättelser som anknyter till den avlidne såsom personen var i barndomen eller innefattar händelser tillsammans med den som har skrivit kommentaren. Valet av specifika ord i längre berättelser har analyserats utifrån begreppet rediscovering presence, där tyngdpunkten ligger i hur vi återtar närvaron av den som har avlidit.

No description available.