Mitt självständiga arbete på kandidatutbildningen resulterade i verket The Kitchen Session:4AM som dels är ett eam-stycke, dels en text som på olika sätt illustrerar arbetsförloppet ochsamtidigt kommenterar sig själv i olika metanivåer. Texten är okonventionellt skriven och visar dels reflektioner kring arbetet och dels reflekte-rande som arbetsmetod till ett klingande slutresultat snarare än en reflekterande efterkonstruk-tion kring ett färdigkomponerat stycke. Texten innehåller olika stilgrepp för att så sömlöstsom möjligt föra läsaren in i ett slags cirkelresonemang i jakten på ett rums varande eller ibästa fall spåren av närvaro. Även datumen i innehållsförteckningen bryter snart av mot enlinjär berättarstil och kan först verka förvirrande men de bör snarare ses som olika ingångartill kompositionens syfte och slutresultat. Transkribering av ljuddagbok som fördes under helaarbetets gång (september 2015 – april 2016) varvas med reflekterande text i skönlitterär stil,illustrationer av tankekedjor och foton som dokumenterar det pågående arbetet.

<p>Inspelning av examenskonserten saknas. 2012-11-28</p>

<p>Kompositör: Theodor Kentros</p><p>Titel: De som lämnat</p><p>År: 2021</p><p>Medverkande musiker: Elena Perales Andreu, Basklarinett</p>

Målsättningen med denna examenstext är att framförallt utforska musikverket Kybernetes och dess tillkomst. Fokus ligger på att undersöka verkets uppbyggnad och hur det relaterar till teorierna inom cybernetiken, samt att reflektera över både kompositionsprocessen runt verket och cybernetiska teorier inom musiken.

Denna text är en reflektion kring frågeställningen: Hur kan ljudinstallationer skapas med utgångspunkt i biologiska processer?

Den här texten summerar det jag har fokuserat på och arbetat med under min kandidatut- bildning på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm med fokus på arbetet kring min examens- komposition A Reality One Can No Longer Touch. Denna komposition består av tre delar: The Principles of Nature and Grace, The History of Levitation och Hyper Nature. Inledningsvis presenterar jag mina idéer och teorier kring hur simulerat flockbeteende och negativa rum kan användas som strategier vid kompositionsarbete av elektroakustisk musik. Därefter skriver jag om hur jag implementerar och applicerar dessa idéer i praktiken genom att ge exempel från min examenskomposition. / <p>Fredrik Mathias Josefson - A Reality One Can No Longer Touch</p><p> </p><p>Kompositionen A Reality One Can No Longer Touch är en del av en pågående undersökning av hur simuleringar av flockbeteenden kan användas som strategier inom komposition och tillämpas på musikaliska parametrar inom frekvensdomänen, tidsdomänen och rumsdomänen. Kompositionen inkluderar både konkreta och abstrakta ljud där flockande fåglar och svärmande insekter möter syntetiserande och genererade motsvarigheter.</p><p> </p><p>Fredrik Mathias Josefson är konstnär, kompositör och ingenjör med en examen i Fine Arts från Kungl. Konsthögskolan respektive en civilingenjörsexamen från Kungl. Tekniska Högskolan. Som medlem i Fylkingen och verksam vid Elektronmusikstudion (EMS) har han under en längre tid varit engagerad på den internationella experimentella musikscenen. För närvarande ligger fokus av hans konstnärliga arbete på kompositioner framförda på flerkanaliga högtalarsystem, där spatialisering av ljud är en väsentlig del av verken. Hans arbete spänner över digitala och analoga medier och kan ta formen av skivor, installationer och konserter. Under våren 2017 avslutar han sin kandidatutbildning i elektroakustisk komposition vid Kungl. Musikhögskolan med en konsert för 33 högtalare.</p>

No description available.

No description available.

Genom en autoetnografisk undersökning är syftet att studera hur den elektroakustiska musikens ramverk och kreativa processer påverkar mitt konstnärliga skapande såväl som mitt konstnärliga uttryck. Genom den elektroakustiska genren handlar undersökningen om att hitta nya dimensioner av det musikaliska skapandet för att berika mitt konstnärskap. Detta sker genom en deskriptiv process, där jag belyser teorier som berör obestämdhet och kreativitet inom ljudområdet. Utifrån processen utläste jag ett mönster i skapandet som blev kategorier för min metod som jag sedan analyserar ingående i resultatet. I och med detta innebar skapandet att utforska nya vägar och oförutsedda frågor som uppkom över tid. Resultatet av denna utforskning avspeglade sig i oväntade utfall som berikat min förståelse för min konstnärliga praktik. Det påverkade mitt skapande genom att lyfta betydelsen hos ljud, lyssnande, slumpmässighet och begränsningar. Under processens gång upptäcktes oväntade sidospår såsom hur genreöverskridande element påverkar skapandet och musiken, vilket ledde till en reflektion kring ramverket för olika musikaliska definitioner. Vidare hur rollerna som lyssnare och kompositör påverkar det musikaliska tog en större del av undersökningen än vad jag hade förväntat mig. Sammanfattningsvis har denna autoetnografiska undersökning bidragit till en djupare förståelse för mitt eget konstnärliga arbete samt för den elektroakustiska komponerandets dynamik och mångfald.

Under min kandidat i elektroakustisk komposition på KMH utvecklade och byggde jag ett instrument, inspirerad av ljudet av mistlurar och varningshorn. Mitt instrument som jag kallar mistlursorgeln, har kraftigt ändrat mitt förhållande till att komponera och spela musik. Jag upplever att i flera dimensioner av mitt skapande, finns instrumentet hela tiden i bakgrunden. Jag är nyfiken på att finna nya ljud. Nya upplevelser. Nya audiovisuella uttryck. Jag undrar hur jag kan extrahera det jag upptäckt med hjälp av mistlursorgeln till andra instrument, kompositioner och uttryck? Jag vill kika på utrymmet mellan det fysiska arbetet och det enbart ljudande. Vad ligger där emellan? Hur ser min kreativa kärna egentligen ut? Går det att destillera mitt arbete för att få fram den?