Syftet med denna kandidatuppsats är att analysera risken att smittas per resnatt av sjukdomarna campylobacter-, giardia-, salmonella- och shigellainfektion vid utlandsresor. Det huvudsakliga målet är att undersöka hur risken skiljer sig mellan olika resmål. Ett annat mål är att undersöka hur risken förändras över tid, över årstid och hur risken skiljer sig beroende på resenärens kön och ålder. För att kunna genomföra detta används två databaser. Information om svenskars resvanor för åren 1997 till 2009 finns i den urvalsbaserade databasen TDB (svenska rese- och turistdatabasen). Information om sjukdomsfall med Campylobacter, Giardia, Salmonella och Shigella för samma tidsperiod finns i Smittskyddsinstitutets övervakningssystem SmiNet. För att kunna avgöra hur förklaringsvariablerna påverkar sannolikheten att smittas används en generaliserad linjär modell. Två olika analyser genomförs. Analys A undersöker hur sannolikheten att smittas skiljer sig mellan män och kvinnor och även hur sannolikheten skiljer sig mellan olika landgrupper i jämförelse med Nordiska länder utom Sverige. Analys B undersöker hur sannolikheten skiljer sig mellan åldersgrupper, mellan årstider samt hur sannolikheten har förändrats över tid inom de olika landgrupperna. Resultatet visar att risken att smittas per natt av alla de fyra sjukdomarna är störst i landgruppen Indien och grannländer. Risken att smittas per natt med Campylobacter och Salmonella är minst i Nordamerika. Risken att smittas per natt av Campylobacter, Salmonella och Shigella är signifikant större för kvinnor. Den åldersgrupp som löper störst risk att smittas per natt med Giardia, Salmonella och Shigella är personer i åldern 0-14 år. Säsongsmönstret skiljer sig åt både mellan sjukdomarna och mellan landgrupperna.

In the context of transitional Vietnam, although cardiovascular disease (CVD) has been shown to cause a large burden of mortality and morbidity in hospitals, little is known about the magnitude of its burden, risk factor levels and its relationship with socio-demographic status in the overall population. This thesis provides a preliminary insight into population-based knowledge of the CVD epidemiology in rural Vietnam and contributes to the development of methodologies for monitoring it. The ultimate goal of the work is to facilitate the formulation of evidence-based health interventions for reducing the burden of the CVD epidemic in Vietnam and elsewhere. This work was located in Bavi district, a rural community in the north of Vietnam. Studies on cause-specific mortality and risk factors were conducted within the framework of an ongoing Demographic Surveillance System (DSS) (called FilaBavi). The cause-specific mortality study used a verbal autopsy (VA) approach to identify causes of death in FilaBavi during 1999-2003. The risk factor study, conducted in 2002, employed the WHO STEPwise approach to surveillance of non-communicable disease (NCD) risk factors (WHO STEPS). Findings indicated that Bavi district, as an example of rural Vietnam, was already experiencing high rates of CVD mortality and associated risk factors. Mortality results indicated a substantial proportion of deaths due to CVD, which was the leading cause of death (20% and 25.7% of total mortality in 1999 and 2000, respectively and 32% of adult deaths during 1999-2003), exceeding infectious diseases. Hypertension was found to be a serious problem in terms both of its magnitude (14% of the population) and widespread unawareness (82% of the hypertensives). Smoking prevalence was very high among men (58% current daily smokers) and might be expected to cause a considerable number of future deaths without urgent action. CVD mortality and some risk factors seemed to be rising among disadvantaged groups (women, less educated people and the poor). The combination of DSS and WHO STEPS methodologies was shown to have potential for addressing basic epidemiological questions as to how NCD and CVD mortality and associated risk factors are distributed in populations. Given this evidence, actions to prevent CVD in Bavi and similar settings are clearly urgent. Interventions should be comprehensive and integrated, including both primary and secondary approaches, as well as policy-level involvement. Further studies, continuing on similar lines, plus qualitative approaches and deeper cross-site comparisons, are also needed to give further insights into CVD epidemiology in this type of setting.

Background Mortality data are critical to understanding and monitoring changes in population health status over time. Nevertheless, the majority of people living in the world’s poorest countries, where the burden of disease is highest, remain outside any kind of systematic health surveillance. This lack of routine registration of vital events, such as births and deaths, constitutes a major and longstanding constraint on the understanding of patterns of health and disease and the effectiveness of interventions. Localised sentinel demographic and health surveillance strategies are a useful surrogate for more widespread surveillance in such settings, but rigorous, evidence-based methodologies for sample-based surveillance are weak and by no means standardised. This thesis aims to describe, evaluate and refine methodological approaches to mortality measurement in resource-poor settings. Methods Through close collaboration with existing community surveillance operations in a range of settings, this work uses existing data from demographic surveillance sites and community-based surveys using various innovative approaches in order to evaluate and refine methodological approaches to mortality measurement and cause-of-death determination. In doing so, this work explores the application of innovative techniques and procedures for mortality surveillance in relation to the differing needs of those who use mortality data, ranging from global health organisations to local health planners. Results Empirical modelling of sampling procedures in community-based surveys in rural Africa and of random errors in longitudinal data collection sheds light on the effects of various data-capture and quality-control procedures and demonstrates the representativeness and robustness of population surveillance datasets. The development, application and refinement of a probabilistic approach to determining causes of death at the population level in developing countries has shown promise in overcoming the longstanding limitations and issues of standardisation of existing methods. Further adaptation and application of this approach to measure maternal deaths has also been successful. Application of international guidelines on humanitarian crisis detection to mortality surveillance in Ethiopia demonstrates that simple procedures can and, from an ethical perspective, should be applied to sentinel surveillance methods for the prospective detection of important mortality changes in vulnerable populations. Conclusion Mortality surveillance in sentinel surveillance systems in resource-poor settings is a valuable and worthwhile task. This work contributes to the understanding of the effects of different methods of surveillance and demonstrates that, ultimately, the choice of methods for collecting data, assuring data quality and determining causes of death depends on the specific needs and requirements of end users. Surveillance systems have the potential to contribute substantially to developing health care systems in resource-poor countries and should not only be considered as research-oriented enterprises.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka om det finns fysiska hälsoskillnader mellan barn som bor i innerstaden jämfört med barn som bor i förorten. Frågeställningarna lyder: Vilka skillnader finns i fysisk aktivitetsgrad mellan barn som bor i innerstaden och barn som bor i förorten, och vilka medicinska hälsoskillnader finns mellan barn som bor i innerstaden och barn som bor i förort. Vår hypotes är att barn som bor i förorten utsätts för färre hälsorisker och får mer hälsomässigt positiv stimulans än barn som bor i innerstaden och därmed får förortsbarnen en bättre fysisk hälsa.   Metod Studiens är utförd som en jämförande analytisk studie. Vi jämförde två grupper av barn som lever i olika miljöer i Stockholm, förort eller innerstad. Vi genomförde en enkätundersökning för att kunna samla in en stor mängd data under en begränsad tidsperiod. Vi använder oss av beprövade enkätfrågor från GIH:s forskningsprojekt Skola – Idrott – Hälsa riktade mot barn. Undersökningen genomfördes på 227 elever i årskurs 5 på fem skolor, tre i förort och två i innerstad. Vi har valt ut skolor i upptagningsområden som inte har alltför stora variationer i inkomstnivåer. Det främsta som skiljer skolorna åt är deras fysiska närmiljö, huvudsakligen tillgång till grönområden och luftkvalitet.   Resultat Studien visade att andelen barn som på fritiden är fysiskt aktiva med ledare i innerstaden är 73 %, i förorten 85 %. Andel barn som på fritiden är fysiskt aktiva utan ledare i är innerstad 54 %, i förorten 79 %. Förekomsten av allergi mot luftburna allergen är i innerstaden 22 % och motsvarande värde i förorten är 12 %. Resultaten för astma är i innerstaden 11 % jämfört med 5 % i förorten. I övrigt var skillnaderna små eller obefintliga.   Slutsats Det finns vissa hälsoskillnader mellan de förorts- och innerstadsbarn som deltagit i vår undersökning. Skillnaden ligger i hur fysiskt aktiva barnen är, särskilt när det kommer till spontant idrottsutövande. Detta borde på sikt bidra till en positiv hälsoeffekt och bättre hälsa. Det finns även anledning att tro att förortsmiljön skyddar mot utveckling av astma och allergi. / Aims The purpose of this study is to examine whether there are physical health disparities between children who live in the inner city compared with children living in the suburbs. Questions: How much difference is there in how physically active children are in the inner city compared to suburbs and what medical health disparities exist between children living in the inner city and children living in the suburbs? Our hypothesis is that suburban children suffer less negative health risks and may get more positive health stimulus than inner city children and thus the suburban children have a better physical health. Method The design of this study is a comparative analytical study; we compare two different groups of schoolchildren in Stockholm, Sweden who are exposed to different conditions. We have chosen to conduct surveys that allow us to collect a large amount of data in a limited period of time. The survey was conducted on 227 fifth grade students at five schools, three in suburban areas and two in the inner city. We have selected schools in areas that do not have excessive differences in income levels. The primary factor that distinguishes the schools is their surrounding environment, mainly air quality and access to green spaces. Results The study showed that the percentage of children who are physically active in their leisure time with the leaders is 73% in the inner city and 85% in the suburbs. The percentage of children who are physically active in their leisure time without leaders is 54% in the inner city and 79% in the suburbs. The prevalence of allergy is in the inner city is 22%, the equivalent value in the suburbs is 12%. Corresponding results for asthma in the inner city is 11%, the equivalent value in the suburbs is 5%. Otherwise, the differences were small or nonexistent. Conclusion There are health disparities between the suburban and inner city children who participated in our survey. The difference lies in how physically active children are, especially when it comes to spontaneous physical activity. There is also reason to believe that the suburban environment prevents development of asthma and allergy.

Bakgrund: Enterohemorragisk Escherichia coli (EHEC) är en toxinproducerande bakterie somkan orsaka sporadiska fall av infektion men även ge upphov till allvarliga utbrott. Sjukdomen kan ge symtom alltifrån okomplicerad diarré, blodig diarrétill mycket allvarliga symtomsom hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS). De flesta EHEC-falli Sverige förekommer i åldersgruppen ett till fyra år. Syfte: Studienssyfte var att undersöka värdet av en EHEC-screening hos barn under tio år genom att kartlägga förekomst av EHEC och distribution av serotypoch stx-typer. Ytterligare ett syfte var att undersöka om den kliniska bilden är beroende av serotyp och stx-typ. Därutöver undersöktes hur länge man utsöndrars tx i avföringen. Metod: I studien ingick alla barn under tio års ålder, som lämnat avföringsprov under perioden 1 maj 2003 till 30 april 2013i Jönköpingslän. Barnen delades in i de med klinisk EHEC frågeställning och de resterande som ingick i screeningen. Barnen följdes med upprepad provtagning varje vecka efter första positiva provet. Kliniska data samlades in via ett frågeformulär samt via granskning av journaler. Resultat: Totalt diagnostiserades 191 barn (87 flickor och 104 pojkar) med EHEC, av dessa var 162 indexfall och 29 hittades vid smittspårning. Prevalensen av EHEC var 1,8% i gruppen med klinisk frågeställning och 1,5% ingick i screening (p=0,5). Mediantiden för utsöndringav stx i avföringen var 20 dagar (1-256 dagar). Barnmed Stx2 producerande EHEC hade allvarligare symtom. Sju barn insjuknade i HUS, alla var smittade i Sverige. Det var vanligare med Stx2 hos barn smittade i Sverige. I fem av fallen kunde smittkällan fastställas. Konklusion: Studienvisar en lika högprevalens av EHEC i den screenade gruppen som i gruppen där EHEC var efterfrågat. Även svårighetsgraden av symtom var lika i båda grupperna.EHEC-förekomstenvar hög och de flestavarejav serotyp O157. Serotypoberoende metoder vid diagnostikär därför viktiga. Den långa utsöndringstiden utgör en risk för smittspridning. De flesta barnen med Stx2 var smittade i Sverige, vilket medför ökad risk för svår sjukdom. Studiens resultatbekräftar värdet av EHEC-screening hos barn. / Background:Enterohemorrhagic Escherichia coli(EHEC) is a toxin-producing bacterium responsible for sporadic cases of infection as well as serious outbreaks. Symptoms rangefrom uncomplicated or bloody diarrhea to hemolytic uremic syndrome (HUS). In Sweden, most EHEC casesoccurin 1-4-year-old children. Aims:This study aimed at investigate the value of EHEC screening in children younger than 10 years of age by evaluatingthe prevalence of EHEC and the distribution of serotypes and stxtypes. We also aimed t ocorrelate clinical symptoms with EHEC serotypes and stxtypes. Furthermore the duration of faecal shedding of stxwas investigated. Methods: The study examined stool samples collected fromall children younger than 10 years of age between1 May 2003 and April 2013 in the County of Jönköping. We divided the children into a physician-requested EHEC analysis group and ascreening group. Children who tested positive for stxwere sampled weekly after initial EHEC diagnosis. We used a questionnaire and reviewed medical records to collect clinical data. Results: Among 191 children (87 girls and 104 boys) with confirmed EHEC, 162 specimens were index cases and 29 were found by contact tracing. The EHEC prevalence was 1.8 % in the EHEC requested group and 1.5 % in the screening group (p=0.5). The median duration of stxdetection in faeces was 20 days (1-256 days). Symptoms were more severe in children with Stx2-producing EHEC, and seven children developed HUS, all infected in Sweden. We were able to determine the source of infection in five cases. Conclusions: This study showed that the EHEC prevalence and severity of symptoms where equal between the requested and screening group. HighEHEC prevalence and a high proportion of non-O157 isolates were found. Our results emphasize the need for serotype-independent methods for EHEC detection. The long duration of stxdetection in stools indicates a risk for transmission. Most children with Stx2 were infected in Sweden, suggesting a higher risk forsevere symptoms. Our results confirm the value of EHEC screening in children. / <p>ISBN 978-94-86739-92-8</p>

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Örebro : Örebro universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2006. / Härtill 5 uppsatser.

Inledning: Läkemedelsbiverkningar är negativa effekter av läkemedelsbehandling utöver de förväntade terapeutiska effekter som läkemedlet används för, och utgör ett stort problem i sjukvården då de medför lidande och skador för drabbade patienter. År 2001 visade beräkningar att läkemedelsbiverkningar var orsaken till 3 % av alla dödsfall i Sverige, och att ca 2-10 % av alla sjukhusinläggningar beror på läkemedelsbiverkningar. Syfte: Syftet var att undersöka prevalens av läkemedelsbiverkningar som orsak till sjukhusvård och hur stor del av dessa som kunde beräknas ha varit möjliga att undvika, genom att söka och sammanställa information från vetenskapliga artiklar. Metod: Litteratur söktes på databasen PubMed och tillhandahölls även av handledare. Studier som publicerats innan år 2000 exkluderades ur litteraturstudien, likaså studier som studerat specifika patientgrupper. Till läkemedelsbiverkningar innefattades inte felaktig läkemedelsbehandling som missbruk och överdoseringar, utan dessa exkluderades. Studier från olika länder och olika typer av sjukhusinrättningar utgjorde inte en begränsning. Resultat: 7 prospektiva studier inkluderades i litteraturstudien, vilka var publicerade mellan år 2004 – 2008 och utfördes på sjukhus. Prevalensen av läkemedelsbiverkningar varierade mellan 2,7 – 48,4 % i de olika studierna och andelen biverkningar som definitivt skulle ha kunnat förebyggts varierade mellan 9 – 85,7 %. Diskussion: Resultatet för prevalens av läkemedelsbiverkningar beräknades genom att dividera det totala antalet läkemedelsbiverkningar med det totala antalet patientepisoder, eller patientantal när detta angetts. Olika metoder användes av de olika författarna för att identifiera läkemedelsbiverkningar och beräkna hur många av dessa som ansågs kunde förebyggas. I många fall utgjordes insamlingen av ansvariga författare, läkare, farmaceuter eller andra utbildade specialister och deras kliniska bedömning. För att minska risken för bias kunde datan kontrolleras av utomstående med kunskap inom ämnet. Artiklarna som jämfördes kunde ha olika primära eller sekundära frågeställningar och använda olika sjukhusinrättningar eller avdelningar, men presenterade alla resultat för läkemedelsbiverkningsprevalensen och hur många av läkemedelsbiverkningarna som kunde undvikas. Slutsats: Resultatet tyder på att läkemedelsbiverkningar fortsätter bidra till sjukhusinläggningar i vården. Fler studier bör genomföras för att följa utvecklingen av läkemedelsbiverkningsprevalens under 2000-talet för att öka kunskapen och bidra till möjligheterna att upptäcka och förebygga läkemedelsbiverkningar i vården idag.

Introduktion Personer med en låg självskattad hälsa har en ökad risk för att utveckla sjukdom samt att dö i förtid i jämförelse med personer med en hög självskattad hälsa. Faktorer som påverkar den självskattade hälsan är ålder, kön, sjukdom och levnadsvanor. Syfte Syftet med studien är att undersöka hur den självskattade hälsan påverkas av besvär av folksjukdomarna hjärt- och kärlsjukdom, cancer, astma och allergi, mag- och tarmsjukdomar, muskel- och ledsjukdomar och depression samt om detta eventuella samband kvarstår efter kontroll av kön, ålder och levnadsvanor. Metod Detta är en tvärsnittsstudie med data insamlat från Hälsolyftet och LSH-studien i Östergötland och Jönköpings län. För att undersöka om den självskattade hälsan påverkades av besvär i sjukdomar genomfördes logistiska regressioner. Resultat Personer med besvär i sin sjukdom hade högre oddskvoter (OR) för låg självskattad hälsa än personer utan besvär i sin sjukdom. Personer med depression och besvär var de som visade på högst OR för låg självskattad hälsa i de binära analyserna. Efter kontroll för kön, ålder och levnadsvanor visade resultatet att personer med hjärt- och kärlsjukdom med besvär hade högst OR för låg självskattad hälsa, tätt följt av depression med besvär. Astma och allergi var den sjukdom som visade på lägst OR för låg självskattad hälsa. Konklusion: Personer som upplever besvär i sin sjukdom har högre OR för låg självskattad hälsa än de utan besvär i sin sjukdom vilket indikerar att upplevelsen besvär har en större roll vid självskattning av hälsan än enbart sjukdom.