Bakgrund: Våld mot vårdpersonal inom psykiatrin är vanligt förekommande. I dagens lagstiftning finns ett krav på att arbetsgivarna ska utreda och åtgärda risker för hot och våld på arbetsplatsen genom kartläggning, information och utbildning. De-eskaleringsteknikerna är viktiga instrument som utgångspunkt i hanteringen för att öka förutsättningarna för stabilitet i situationen. Syfte: Syftet är att beskriva hur de-eskaleringstekniker fungerar i praktiken för att reducera aggressivitet och våld i psykiatriska slutenvårdsmiljöer. Metod: Litterturstudie innefattande elva kvalitativa artiklar. Resultat: De återkommande uttrycken i studierna har identifierats och sammanställts i nio generiska kategorier: vara på plats, läsa patienten och situationen, självkännedom/trygghet, skapa kontakt, lugnt kroppsspråk, lyssna med genuint intresse, tala på ett lugnt, känsligt och korrekt sätt, stärka patienten (empowerment) samt balans mellan empati och kontroll. Kategorierna har inordnats under tre huvudkategorier: individuella egenskaper, handlingar samt effekt - de-eskaleringen syftar till att stärka patienten i ett eget val om stabilisering. Diskussion: Det har påvisats konkreta resultat i användandet av de-eskaleringstekniker men även att de-eskalering är mycket situationsbundet och kräver en adekvat kompetens hos vårdpersonalen.

Charterflygbolaget TUIfly Nordic har haft problem med att utnyttja intervallerna på ett antal planerade underhållsåtgärder för deras Boeing 737-flotta fullt ut på grund av begränsningar i trafikprogrammet samt övriga praktiska begränsningar. De har även under en längre tid misstänkt att många intervaller för återkommande underhåll borde kunna eskaleras något för att möjliggöra en omläggning av trafikprogrammet och därmed effektivisera användningen av underhållsintervallen. Genomförs underhåll på flygplanen oftare än de behöver blir detta också en onödig resursförbrukare och kostnad för bolaget. Detta examensarbete har haft till uppgift att genomföra en granskning av de anmärkningar TUIfly Nordic haft på sin 737-flotta och gallra ut de anmärkningar som haft eller kunde ha haft någon relevans för någon av de underhållsuppgifter vars intervall TUIfly Nordic vill eskalera. Med denna information som underlag har sedan en bedömning gjorts om huruvida varje identifierad underhållsåtgärd är lämplig att utföra en eskalering på eller inte. Detta examensarbete har visat att en majoritet av de underhållsuppgifter som valdes ut för ändamålet anses vara möjliga att utföra den önskade eskaleringen på. Ett antal undantag där det nuvarande intervallet visat sig vara optimalt för TUIfly Nordics operation och något enstaka fall där intervallet eventuellt istället bör de-eskaleras har även identifierats. / The charter Airline TUIfly Nordic has experienced problems to fully utilize the intervals on a number of taskcards for their Boeing 737 fleet due to limitations in their current traffic program and some other practical limitations. They have also for a significant time period suspected that several taskcard intervals should be able to escalate. This would be an enabler for some changes in their traffic program which will enable the airline to optimize the utilization of the intervals. If a taskcard is performed more often than needed it also contributes to an unnecessary high financial expense. The task for this thesis work is to review the findings TUIfly Nordic have experienced on their 737 fleet in order to identify all findings that have or might have relevance for any of the taskcards TUIfly Nordic intend to escalate. This material has also been used to make a judgment whether each identified taskcard is suitable for escalation or not. The conclusion of this thesis work is that a majority of the identified taskcards are suitable for the wanted escalation. However, another conclusion is that some of the taskcard intervals are already optimized for TUIfly Nordics operation and for some solitary taskcards a recommendation for de-escalation have been made.

Den här uppsatsen handlar om emotionella eskaleringar, vilket är en utveckling av konflikteskaleringar. I uppsatsen bryts eskaleringen ner till audiovisuella element för att identifiera dessa, hur det kopplas till narrativet och hur det påverkar. Uppsatsen undersöker därmed ljudets och bildens användning i eskaleringen, sambandet mellan dem och skapandet av eskaleringen med hjälp av dem för att se hur eskaleringen kan användas. Uppsatsen beskriver eskaleringens funktion, utifrån emotioner, som är att framhäva en viss upplevelse av händelse. Med eskalering menar vi inom ramen för den här uppsatsen en audiovisuell förändring som med filmskaparens medvetenhet avser att styra åskådarens känsloupplevelse av händelser i film.

SyfteStudiens syfte är att undersöka boxares förmåga att slå slag med givna intensitetsnivåer mot en boxningssäck. Vidare syftar studien till att undersöka boxares förmåga att hålla en förbestämd submaximal intensitsnivå vid sparring.MetodFyra boxare deltog i studien. Corner handledssensorer användes för datainsamling av slaghastighet och acceleration i slag under slagtest på säck i självvald 50 %, 70 %, 90 % och 100 % intensitet, och i två 3-minutersronder av lätt sparring med instruktionen att sparras i 50 % intensitet. Shapiro-Wilks test användes för att undersöka variablernas normalfördelning, därefter analyserades data med One-sample t-test och Wilcoxon Signed-rank test beroende på normalfördelningen.ResultatDet fanns signifikanta skillnader (p < 0,05) mellan flera av deltagarnas slag och slagteknikernas respektive uträknade slagintensitet i samtliga slagintensiteter. Det förekom ingen eskalering (alla p > 0,05) under lätt sparringen, men merparten slagen var över den instruerade sparringsintensiteten (50 %), och i flera fall även över boxarnas maximala slagintensitestvärden.SlutsatserDeltagarna tenderar att underskatta sin egen slagintensitet vid slag mot säck. Vidare så kan det under lätt sparring förekomma flertalet slag med intensitet vid eller över deltagarnas egna maximala slagintensitetsvärden. Resultatet från den nuvarande studien kan dock inte generaliseras på grund av ett litet urval och utrustning utan validering. Mer forskning bör genomföras med ett större urval och även med högre sparringsintensiteter för att se om slagen i de olika intensiteterna skiljer sig åt. / PurposeThe purpose of the study was to examine the ability of boxers to punch in predetermined submaximal intensities. Furthermore, the study aims to investigate the ability of boxers to maintain a predetermined submaximal intensity during sparring.MethodsFour boxers participated the study. Corner wrist sensors was used for data collection for punching tests in self-selected 50 %, 70 %, 90 % and maximal effort on a boxing bag, and for punches thrown during two 3-minute rounds of low intensity sparring with the instruction to spar at 50 % intensity. Shapiro-Wilks test was performed to examine the variables normal distribution. The data was then analyzed with One-Samples t-test or Wilcoxon Signed-rank test depending on the normal distribution.ResultsThere were significant differences (p < 0,05) between several of the participants punches and the punching techniques respective calculated punch intensity for each boxer, in all punching intensities. No escalation of punching intensity was found in the sparring rounds, most punches was over the instructed intensity (50 %), and in several cases had intensity values near or even over the participants maximal effort punching values.ConclusionsThe participants tend to underestimate their punching intensity when punching a boxing bag. The results of the present study show that high intensity punches are still present even in light sparring, with several punches having values near or even above the boxers respective maximal punching effort value. However, these results cannot be applied to the general population because of the limited sample size and due to not validated equipment. More research with a larger sample size and including higher sparring intensities for comparison.