This thesis set out to study the concept of non-human animals in En piga bland pigor (1914)and Kåtornas folk (1916) by the journalist and author Ester Blenda Nordström (1891-1948).By contextualizing contemporary views and ideas of non-human animals by the turn of the20th century, the conceptions are analyzed through different societal perspectives. How is themeeting between Nordström, as an emancipated upper-class woman, and the marginalisedgroups of people depicted in the books affecting her view of the non-human animals? Thisquestion originates from the understanding that the presence of non-human animals inhistorical material testifies not only of hierarchical relations and cultural notions but above allit shows something about humans. That is why this thesis uses contemporary ideas of animalwelfare, gender and hygiene to understand the intersectional connection between theconceptions of humans and animals. The study shows an ambivalence in the way of viewinghumans and animals, where expressed feelings of compassion are used both as a way ofindicating that the rights of exposed groups in society should be defended and at the sametime as a way of reinforcing boundaries. Boundaries between different groups of people,classes, humans and animals.

Den här uppsatsen utgår ifrån reportage ur reportageböckerna En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström och Ok, amen: Om kärlek och fientlighet i chassidernas New York av Nina Solomin. Syftet är att, i jämförande form, ta reda på hur de gått till väga för att skildra en ny miljö i de utvalda reportagen ur respektive bok. Massmedieretorisk, lingvistisk och narratologisk analys blandas för att sätta ihop ett frågeschema med frågor som behandlar olika dimensioner av texterna. Det som undersöks är framför allt berättarteknik, berättarperspektiv, reporterroll och dolda värderingar, men också, utifrån narratologisk teori, hur olika typer av berättare påverkar texterna. Slutsatserna är att både Nordström och Solomin använder ett rikt bildspråk som förstärker stämningar och känslor och att de båda har tydliga aktörsroller i texterna. De dolda värderingar som visar sig i texterna hos båda reportrarna riktar framför allt kritik mot könsrollerna i de nya miljöerna. Det som skiljer dem åt är att Nordström i större utsträckning använder sig av värderande ord, överdrifter och adjektiv medan Solomin är mer för kontraster, och att Nordströms berättare är mer synlig och värderande än Solomins, vars texter oftare låter läsaren tolka det som händer själv.

Den svenska flickboken hade sina glansdagar på 30-talet och fanns förr i många bokhyllor i svenska hem. Vi minns att den handlade om flickor, deras problem, uppväxt och ”väntan på den rätte” samt att de alla var rätt lika och följde samma mall. Eller var det kanske inte så enkelt? Fanns det något mer i dem som vi kanske har glömt eller som vi aldrig såg? Fanns det flickboksförfattare som skrev om något annat och hur såg det i så fall ut? Den här uppsatsen handlar om en av de tidigaste flickboksförfattarna: Ester Blenda Nordström (1891 – 1948) och hennes bok En rackarunge från 1919. Bortglömd av många men ändå kan man fortfarande finna korta textrader i uppslagsverk som nämner hennes böcker om den föräldralösa Ann-Mari Sofia Lindelöf som ”nyskapande”, ”genrebrytande” och till och med som ”den första demokratiska flickboken i Sverige.” Andra menar att det bara var på ytan som hon bröt mot traditionerna och att hennes böcker egentligen var lika fyllda av stereotyper som alla andra flickböcker från den tiden. Jag undersöker vad som kan anses vara tradition och vad som kan anses vara förnyelse i berättelsen och hur Nordström därmed förhåller sig till den schablonbild som finns av den svenska flickboken. Jag ville undersöka om karaktären Ann-Mari Sofia Lindelöf bara är en stereotypisk yrhätta, dock under benämningen ”rackarunge”, eller om det finns något mer under ytan. Kanske något av ”ett dubbelverkande bildspråk” och att en text som på ytan kan tyckas anpassa sig till genrens konventioner och samhällets rådande könsideologi men vid en närläsning kan avslöja en berättelse som kan anses vara normbrytande. Enligt min mening ligger förnyelsen i berättelsen i Ann-Maris självklara sätt att leva ut sina känslor och att hon är i total avsaknad av en önskan om att förändra sitt beteende. Ann-Mari bryter också mot schablonbilden av flickboksprotagonistens slutgiltiga anpassning och acceptans av omgivningens normer.  För Ann-Mari är friheten en självklarhet. Hon ser inte sitt kön som en begränsning eller ett hinder och reflekterar inte över sin könstillhörighet. Inte heller har Nordström valt att låta omgivningen ge uttryck för några kritiska åsikter som kan härledas till Ann-Maris kön. Hennes uppförande kritiseras visserligen men aldrig utifrån några åsikter om att hennes uppförande inte kan anses vara kvinnligt, utan det är handlingarna i sig som bestraffas. Detta är enligt mig också en av de egenskaper hos Ann-Mari och de övriga karaktärerna som kan anses ge stöd åt åsikten att En rackarunge är ”den första demokratiska flickboken i Sverige”. / <p>Godkännandedatum 2008-11-18</p>

Denna uppsats undersöker maktförhållandena i böckerna En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström och Ett pennskaft som piga av Bonn i Taninge. Som metod och analysverktyg används intersektionellt perspektiv med utgångspunkt från de tre kategorierna kön, klass och funktionalitet. Vidare diskuteras maktförhållandena utifrån socialt- och genuskritiskt perspektiv för att spegla kvinnors och mäns villkor i det tidiga 1900-talets Sverige. Sammantaget visar litteraturanalysen att Ester Blenda Nordström besitter en maktposition även om hon utger sig för att vara en piga bland pigor. Den historiska kontexten som böckerna är skrivna i kännetecknas av modernitet och nationalskapande, och Ester Blenda Nordström blir rollmodell för den nya kvinnan som tar sig in på manliga domäner och kämpar för kvinnans rätt och jämlikhet i samhället.

The dissertation takes as a point of departure that 1945 is usually mentioned as a start for a new type of Swedish children’s literature. In the majority of handbooks in and reviews of the history of Swedish children’s literature this is repeated as a fact. A reason for this is that three famous authors of children’s literature in Swedish all had their breakthrough this year: Lennart Hellsing, Tove Jansson and Astrid Lindgren. They are regarded as the most important examples of the new type of children’s literature. Especially Astrid Lindgren’s Pippi Långstrump [Pippi Longstocking] has been seen as a symbol for the free child and for the revolt against the adult world and the stiff rules of etiquette. At the same time as 1945 has been assigned as the birth date for a new children’s literature the general view of the preceding period, between the two world wars, has been that it was stagnant and uninteresting. In this study, the hypothesis was that the new did not emerge from an empty space. After extensive reading of children’s literature from the time between the wars it was discovered that there were new tendencies in this literature similar to those ascribed to the literature from the period after 1945. A more detailed analysis was performed comparing Astrid Lindgren’s Pippi Långstrump with works by the Swedish author Ester Blenda Nordström and the Danish author Karin Michaëlis’. The results show that the children’s literature produced between the wars was much more complex than previously stated and has several characteristics similar to the literature produced after 1945. As a consequence it seems necessary to modify the notion of 1945 as the definite starting point for the modern Swedish children’s book. A comparative analysis of the three authors is used as verification in the thesis. The analysis use among others the theories of Bachtin about the “popular laugh culture” and shows that the main characters in the books by Nordström and Michaëlis to the same extent as Pippi Långstrump illustrates the norm-breaking and independent child. The similarities between the work of Astrid Lindgren and Nordström and Michaëlis are obvious in terms of content as well as in expressions and type of language. The main focus in this dissertation is a textual analysis against a background of social context analysis. The conclusions state that there clearly were predecessors to the work of Astrid Lindgren. To simply state that 1945 was the year when the modern children’s book was born thus no longer seems relevant. / <p>Akademisk avhandling för avläggande av filosofie doktorsexamen i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, som med tillstånd av</p><p>humanistiska fakultetsnämnden kommer att offentligen försvaras fredagen den 27 maj 2011, kl. 10 i Lilla Hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg</p>