Betongindustrin ska enligt standard, varje vecka gjuta minst en kub per betongfamilj för att avstämma att hållfastheten som tillverkas inte understiger hållfastheten som kunden efterfrågat. Hållfastheten får inte vara lägre än den efterfrågade, men ingen standard påpekar hur mycket den kan överstiga. Dock kan en högre hållfasthet påverka konstruktionen negativt. En liten blandningsmassa tas ut från blandaren innan den skickas iväg till arbetsplatsen för att härdas i 28 dygn innan den trycks. Massan hälls i en kub och härdas i olika steg som ska utföras enligt standard. Det finns två olika härdningsprocesser, en enligt den svensk standarden och en enligt den europiska standarden. Det europeiska alternativet säger att betongkuben efter dag ett av härdning ska placeras i vattenbad med temperaturen 20±2 ºC fram till tryckningen. Den svenska standarden däremot säger att kuben efter första dagen av torkning ska härdas i vattenbad i 4 dygn och därefter placeras i ett härdningsutrymme med en relativ luftfuktighet mellan 40–80% med en temperatur på 20±2 ºC. Den luftlagrade ger en högre hållfasthet och ska därför räknas om med en omräkningsfaktor för att efterlikna den europiska standarden. Enligt de olika betongindustrierna kan dessa två härdningsprocesser ge samma hållfasthet vissa gånger, men andra gånger inte. Detta arbetet har därför gått ut på att jämföra de två processerna för att kunna komma fram till varför det kan variera och vad dessa faktorer beror på. För att kunna komma fram till ett resultat har arbetet valt att fördjupa sig i hållfastheten för betong genom litteraturstudier och även gjuta kuber som senare skulle tryckas för att se över hur hållfastheten varierar för de olika kuberna.   Det studien har kommit fram till är att kuber inte alltid kommer ge samma hållfasthet fastän de utgår från samma blandning och härdning. Detta på grund av att betong består av olika beståndsdelar såsom ballast med olika storlekar som är svårt att fördela lika mycket i varje kub. Utrustningen och genomförandet under kubgjutning kan även vara en faktor som kan påverka hållfastheten där en kub kan ha vibrerats eller blandats lite mer än de andra. En annan faktor som kan ha gjort skillnad mellan härdningsprocesserna är omräkningsfaktorn för kuber som har härdat i luftutrymmet. Den relativa fuktigheten i lokalen låg nära 40% för kuberna och omräkningsfaktor enligt standard ska vara den samma för den relativa luftfuktigheten mellan 40–80%, detta antas vara något som bör varas tydligare med då det i betonghandboken stod att omräkningsfaktor kan ändras beroende på hur många procent den ligger på. Detta är en av anledningar till att den europiska standarden anses vara den mer effektiva processen. En annan anledning är även att kuber i vatten hela tiden får tillräckligt med luft runt om, till skillnad från härdningsutrymmet där fuktigheten varierar konstant. / According to the standard, the concrete industry must, every week, cast at least one cube per concrete family to reconcile that the strength produced is not less than the strength demanded by the customer. To calculate the compressive strength of the concrete, two different curing processes can be used, both processes occur over 28 days and then can test the compressive strength. The processes are the Swedish standard and the European standard where the difference is the curing process and that’s the Swedish standard provides a higher strength and needs to be applied according to the European currency by means of a conversion factor. This work has therefore been to compare the two processes in order to be able to determine why it can vary and what these factors depend on.   This study has come up with that the cubes will not always give the same strength even though they are based on the same formula and curing. This is because concrete consists of different components such as aggregates with different sizes that are difficult to allocate as much in each cube. This is one of the reasons why the European standard is considered to be the more effective process.

Shell boilers used in Sweden and Europe has to be certified before being used. Kiwa Sweden performs the role as an accredited third party for control services within most industries in Sweden. Kiwa Sweden has acquired an analysis program called  sPEeD12953 from the danish company Danish Exergy Technology (DXT). The analysis program sPEeD has previously not yet been validated and therefore, Kiwa can not use this program as a stand alone tool in their reviews of shell boilers. In order for Kiwa to be able to use the analysis program as more than just a support program, it has to be validated and quality assured. There are two versions of the program sPEeD, one called 2002 version and one called 2016 version. In this thesis, only the version called 2016 is investigated. This thesis was aimed to validate the analysis program sPEeD12953. The result of this study shows that the program sPEeD12953 performs well on most parts and gives good results. However, some of the calculation part of the program gives the wrong result according to the standard. Most of these errors are on the conservative side. Conservative errors leads to that if the user obtains a result that shows that the part of the boiler is okay, then it can be used. However, if the user obtains a not okay result in sPEeD, the user is required to perform additional calculations with another tool. A few results ended up with non-conservative results and these parts of the program can therefore not be used without the use of additional tools. The program can because of this not be fully validated and the software provider has to resolve these issues before the software can be considered fully validated. / Eldrörspannor som används i Sverige och Europa måste certifieras innan de kan tas i bruk. Kiwa Sverige är ett ackrediterat tredjeparts organ inom de flesta branscher i Sverige. Kiwa Sverige har köpt in ett analysprogram som heter sPEeD12953 från det danska företaget Danish Exergy Technology (DXT). Analysprogrammet sPEeD är ännu inte validerat och därför kan Kiwa inte använda detta program som enda verktyg i sina utvärderingar av eldrörspannor. För att Kiwa ska kunna använda analysprogram som mer än bara ett stödprogram, måste det valideras och kvalitetssäkras. Det finns två versioner av programmet sPEeD, en som heter ”2002 version” och en som heter ”2016 version”. I detta examensarbete är det bara den variant som heter 2016 som undersöks. Detta examensarbete syftade till att validera analysprogrammet sPEeD12953. Resultatet av denna studie visar att programmet sPEeD12953 presterar bra på de flesta delar och ger bra resultat. En del av programmet ger dock fel resultat enligt standarden. De flesta av dessa fel är konservativa. Konservativa fel leder till att om användaren får ett resultat som visar att den del av pannan är okej, kan den användas. Men om användaren får ett inte okej resultat i SPEeD, måste användaren utföra ytterligare beräkningar med andra verktyg. Däremot visade några resultat icke-konservativa resultat och dessa delar av programmet kan därför inte användas utan andra beräkningsverktyg. Programmet kan på grund av detta inte klassas som helt validerat och programleverantören måste justera och komplettera programmet innan det kan anses fullt ut kvalitetssäkrat.

Green bonds are a growing and popular financial product that aims to channel capital towards environmentally friendly projects and promote sustainable development. Despite some efforts to increase credibility, the lack of standardization, for example in the reporting of environmental impacts, is still a problem in the green bond market. Life Cycle Assessment (LCA) as a tool to address these problems has been investigated by only a few studies, giving reason to further investigate its utilisation in the context of green bond-financed projects. This study investigated the use of LCA as a suitable tool to assess the eligibility and environmental impacts of projects financed through green bonds. The method included a document analysis of three common green bond standards to investigate the current use of LCA and life cycle thinking (LCT) based methods in the context of green bonds. Additionally, four green bond-financed projects were analysed to determine whether LCA is a suitable tool to assess their eligibility and report their environmental impacts with regard to providing relevant results in relation to criteria from the European Green Bond Standard (EUGBS). Furthermore, methodological challenges that can occur when conducting an LCA on the projects were investigated.   The results showed that LCA and LCT based methodologies are already in use by common green bond standards. However, they mainly occur in the criteria that determine whether a project is eligible or not to receive financing. Regarding the impact reporting no binding re-quirements exists for bond issuers to use LCA or LCT based methodologies. According to the results LCA is capable of reporting many relevant environmental impacts of the different pro-jects. However, different impacts were identified which are not covered by LCIA methods, which can limit the suitability of LCA as a method for impact reporting. This includes especially local impacts on the projects which are not covered by an LCA and would therefore be missed in the reporting. Various methodological challenges were identified when conducting an LCA on the projects, including allocation, system boundary, life cycle inventory, time span, data challenges, and challenges in the selection of functional units, which can impact LCA results and the comparison among projects. The results stress the necessity of future research on impact reporting and also for setting binding requirements for the impact reporting of green bonds. / Gröna obligationer är en växande och populär finansiell produkt som syftar till att kanalisera kapital till miljövänliga projekt och främja en hållbar utveckling. Trots vissa ansträngningar för att öka trovärdigheten är bristen på standardisering, till exempel när det gäller rapportering av miljöpåverkan, fortfarande ett problem på marknaden för gröna obligationer. Livscykelanalys (LCA) som ett verktyg för att hantera dessa problem har endast undersökts i ett fåtal studier, vilket ger anledning att ytterligare undersöka dess användning i samband med projekt finansi-erade med gröna obligationer. I denna studie undersöktes användningen av LCA som ett lämp-ligt verktyg för att bedöma stödberättigande och miljöpåverkan av projekt som finansieras ge-nom gröna obligationer. Metoden omfattade en dokumentanalys av tre vanliga standarder för gröna obligationer för att undersöka den nuvarande användningen av LCA och livscykeltän-kande (LCT) baserade metoder i samband med gröna obligationer. Dessutom analyserades fyra projekt som finansierats med gröna obligationer för att avgöra om LCA är ett lämpligt verktyg för att bedöma deras berättigande och rapportera deras miljöpåverkan med avseende på att tillhandahålla relevanta resultat i förhållande till kriterierna i European Green Bond Stan-dard (EUGBS). Vidare undersöktes metodologiska utmaningar som kan uppstå när man ge-nomför en LCA på projekten.   Resultaten visade att LCA- och LCT-baserade metoder redan används i gemensamma stan-darder för gröna obligationer. De förekommer dock främst i de kriterier som avgör om ett pro-jekt är berättigat eller inte att erhålla finansiering. När det gäller konsekvensrapportering finns det inga bindande krav på att obligationsemittenter ska använda LCA- eller LCT-baserade metoder. Enligt resultaten kan LCA rapportera många relevanta miljökonsekvenser av de olika projekten. Dock identifierades olika effekter som inte täcks av LCIA-metoder, vilket kan be-gränsa lämpligheten av LCA som metod för rapportering av effekter. Detta omfattar särskilt lokala effekter på projekten som inte omfattas av en LCA och som därför skulle missas i rap-porteringen. Olika metodologiska utmaningar identifierades när man genomförde en LCA för projekten, inklusive allokering, systemgränser, livscykelinventering, tidsspann, datautma-ningar och utmaningar i valet av funktionella enheter, vilket kan påverka LCA-resultaten och jämförelsen mellan projekt. Resultaten understryker behovet av framtida forskning om konse-kvensrapportering och även av att fastställa bindande krav för konsekvensrapportering av gröna obligationer.