<p>Studiens syfte var att undersöka hur det är att vara barn i familj och förskola när föräldrar lever i missbruk och vad barn vill att vuxna i omgivningen ska göra för att hjälpa dem. Syftet var även att undersöka vad förskollärare tror att dessa barn behöver och vad de gör för dem.</p><p>Studiens underlag är baserat på ostrukturerade intervjuer för att få ett djup i berättelserna. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer. Fem av dem var vuxna som hade levt med missbrukande föräldrar som barn och tre av dem var förskollärare. Arbetets teoretiska utgångspunkt har baserats på tidigare forskning kring barn som levt eller lever med missbrukande föräldrar.</p><p>Studiens resultat visar att tre av dem som levt med missbrukande föräldrar som barn ansåg att det var ”konstigt” att ingen av pedagogerna visade några tecken på att de visste hur det stod till hemma. Lisa och Maria berättar att de visade tydliga tecken på att allt inte stod rätt till hemma. Lisa menar att man kunde se på henne att allt inte stod rätt till för hon var alltid arg och bråkig och lärarna ansåg att hon inte tog ansvar för något. Maria berättar att hon blev bråkig och utagerande, hon var den som protesterade i familjen. Båda Lisa och Marias berättelser visar även att de båda tog ett stort ansvar för andra personer i sin omgivning.</p><p>När de vuxna talar om sin barndom säger alla liknande saker angående vad de skulle göra för att hjälpa barn som lever i missbruk. De anser att uppmärksamhet, bekräftelse och trygghet är viktigt för ett barn. En av dem menar att man ska ösa kärlek över dem och krama dem. Vidare anser hon att det kan ha stor betydelse för barnet om en enda person gör</p><p>Två av pedagogerna anser att det är viktigt att uppmärksamma olika signaler som barnet visar exempelvis att de är utagerande, slutna eller tysta barn. Maria anser att det är viktigt att uppmärksamma tecken som överdrivet ansvarstagande, utagerande eller ett barn som är väldigt tyst.</p><p>De pedagoger som intervjuats är alla eniga om att barn som lever med missbrukande föräldrar behöver en trygg plats med fasta rutiner och närhet från någon som bryr sig om dem.</p>

Studiens syfte var att undersöka hur det är att vara barn i familj och förskola när föräldrar lever i missbruk och vad barn vill att vuxna i omgivningen ska göra för att hjälpa dem. Syftet var även att undersöka vad förskollärare tror att dessa barn behöver och vad de gör för dem. Studiens underlag är baserat på ostrukturerade intervjuer för att få ett djup i berättelserna. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer. Fem av dem var vuxna som hade levt med missbrukande föräldrar som barn och tre av dem var förskollärare. Arbetets teoretiska utgångspunkt har baserats på tidigare forskning kring barn som levt eller lever med missbrukande föräldrar. Studiens resultat visar att tre av dem som levt med missbrukande föräldrar som barn ansåg att det var ”konstigt” att ingen av pedagogerna visade några tecken på att de visste hur det stod till hemma. Lisa och Maria berättar att de visade tydliga tecken på att allt inte stod rätt till hemma. Lisa menar att man kunde se på henne att allt inte stod rätt till för hon var alltid arg och bråkig och lärarna ansåg att hon inte tog ansvar för något. Maria berättar att hon blev bråkig och utagerande, hon var den som protesterade i familjen. Båda Lisa och Marias berättelser visar även att de båda tog ett stort ansvar för andra personer i sin omgivning. När de vuxna talar om sin barndom säger alla liknande saker angående vad de skulle göra för att hjälpa barn som lever i missbruk. De anser att uppmärksamhet, bekräftelse och trygghet är viktigt för ett barn. En av dem menar att man ska ösa kärlek över dem och krama dem. Vidare anser hon att det kan ha stor betydelse för barnet om en enda person gör Två av pedagogerna anser att det är viktigt att uppmärksamma olika signaler som barnet visar exempelvis att de är utagerande, slutna eller tysta barn. Maria anser att det är viktigt att uppmärksamma tecken som överdrivet ansvarstagande, utagerande eller ett barn som är väldigt tyst. De pedagoger som intervjuats är alla eniga om att barn som lever med missbrukande föräldrar behöver en trygg plats med fasta rutiner och närhet från någon som bryr sig om dem.

Children who grow up with one or both parents who substance misuse are at an elevated risk of being harmed. This study aimed to compile current knowledge on directed interventions intended to improve the outcomes of children who live in environments where adults misuse substances, and to analyze children’s influence and participation in interventions. The method used was a systematically undertaken scoping review. Despite a comprehensive searching strategy only ten relevant studies were found. There was a low geographical spread indicating the lack of intervention studies, including within Scandinavian settings. The result showed that nine out of ten interventions were group support. Interventions were manualised and primarily focused on changing children’s behaviour or increasing children’s general knowledge about misuse. Hart’s participation ladder was used to assess children’s degree of participation and influence in both intervention and research setting. Results indicated that children had low to mediocre degrees of participation. An implication for the future is that support groups showed positive effects on children’s attitudes towards misuse by increased knowledge about parental substance misuse. There is still a need for more intervention studies before it is possible to identify the best types of support for children affected by parental substance misuse. / Barn som växer upp med en eller båda föräldrar med missbruk har en ökad risk för att fara illa. Denna studie syftade till att sammanställa tillgänglig kunskap om interventioner riktade mot barn med målet att stödja barn som växer upp i miljöer där vuxna har ett missbruk samt att analysera barns delaktighet och påverkan i interventioner. Metoden som användes var en systematiskt genomförd scoping review. Trots omfattande litteratursökningar bedömdes endast tio effektutvärderingar som relevanta för inklusion. Studierna hade låg geografisk spridning vilket visade på avsaknaden av effektutvärderingar, bland annat inom skandinavisk forskning. Resultatet visade att nio av tio interventioner var gruppstöd. Interventionerna var manualbaserade och fokuserade på att förändra barns beteende eller öka barns generella kunskap om missbruk. Harts delaktighetstrappa användes för att undersöka barns delaktighet och påverkan i interventioner och forskning. Resultatet indikerade att barn hade låg- till medelgrad av delaktighet. Ett fynd för framtiden är att stödgrupper visade på positiva effekter på barns attityd till missbruk genom ökad kunskap om vuxnas missbruk. Det finns fortsatt ett stort behov av att genomföra fler effektutvärderingar innan det är möjligt att konstatera vilken eller vilka interventioner för barn som fungerar bäst.