The didjeridu, a musical instrument once used only by Australian aboriginies in north Arnhem Land, has within little more than ten years become spread worldwide. Not only has it become a symbol of black aboriginality in Australia, but it has also taken place among koalas and bumerangs as a symbol of Australianess. It has also become widely used as a symbol of indigeniety among indigenous peoples and their spokesmen all over the world. Another large group of didjeridu-fans are ’alternative lifestylers’ and ’New-Age’ devotees, for which the didjeridu represents, among other things, a immideate connection to Mother Earth and the spiritual world. In this articel the fast transition from North Arnhem Land to Internet and back is examined, from three perspectives: the tourist’s, the musicologist’s and the cultural analyst’s. It is argued that an important reason behind the fast spread of the instrument is a major shift in the control of the knowledge of the instrument from ”knowers” to ”doers”, and that the global visibility reflects and sthrengthens rather than challenges the basic assymetrical power relations between blacks and whites, rulers and the ruled.

Interhospitala överflyttningar där anestesisjuksköterskor ansvarar för kritiskt sjuka patienter ökar i dagens samhälle. Hur anestesisjuksköterskor upplever dessa överflyttningar är oklart, då forskningen inom ämnet fortfarande är relativt begränsat. Syftet med examensarbetet var att beskriva anestesisjuksköterskors upplevelser av att delta i interhospitala överflyttningar av kritiskt sjuka patienter. Åtta anestesisjuksköterskor har deltagit i semistrukturerade, öppna intervjuer vilka analyserats via kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att de flesta anestesisjuksköterskorna upplevde interhospitala överflyttningar av kritiskt sjuka patienter som något positivt. De menade att de utvecklades i sin yrkesroll och fick ökat självförtroende efter de överflyttningar som varit lyckade. Dock kunde de känna sig stressade i miljön utanför sjukhus, där ovana anestesisjuksköterskor upplevde mer stress. Men samtidigt upplevde flera intervjupersoner att situationen gjorde dem mer skärpta. Stress kunde upplevas i samband med hantering av medicinteknisk utrustning och läkemedel då det ibland skiljde sig åt från det anestesisjuksköterskorna vanligtvis använde. Anestesisjuksköterskor som hade längre erfarenhet av yrket kände sig tryggare än de med kort erfarenhet i att ansvara för patienter under överflyttning. Överflyttningar där barn skulle förflyttas till annat sjukhus var något som i flera intervjuer upplevdes som svårt och utmanande. Ytterligare forskning skulle kunna leda till en ökad förståelse för anestesisjuksköterskors arbete och ansvar under interhospitala överflyttningar.

På platser utanför de formella undervisningssituationerna har skolan inte alltid insyn i de kunskaper och värderingar som förmedlas, eftersom skolpersonal inte alltid är närvarande. Sådana platser kan vara de förflyttningar och övergångar som eleverna gör mellan olika platser i samband med idrottslektioner. Syftet med denna uppsats är att nå ökad kunskap kring hur dessa förflyttningar och elevernas tid utanför klassrumsmiljö kan få betydelse för såväl elevernas sociala liv och välmående som deras kunskapsutveckling. Uppsatsens datainsamling skedde genom observationer och gruppintervjuer av elever i årskurs 4. Resultatet har analyserats utifrån Reiss motivationsteori, teoretiska utgångspunkter kring sociala samspel, delar av MAKIS-formeln samt den didaktiska triangeln. Resultatet visar att eleverna i förflyttningarna bland annat samtalar om ämnet Idrott och hälsa samt gruppindelningar. Elevernas motivation till idrottslektioner tycks bero på dels om de finner aktiviteterna roliga och utmanande, dels deras uppfattning kring gruppindelningar. Vidare framkommer att det i några av förflyttningarna förekommer konflikter och situationer med kränkande behandlingar. Resultatet visar även att eleverna i förflyttningarna kopplar och uttrycker känslor i relation till kommande idrottslektions innehåll, gruppindelningar, eget ansvar samt graden av stress.  En slutsats som kan dras från denna uppsats är att förflyttningarna kan ses som betydelsefulla platser där elevernas kunskapsutveckling möjliggörs genom samspel och relationer som skapas. Denna kunskapsutveckling kan ha en viss begränsning inom ämnet Idrott och hälsa mot bakgrund av att erhållandet av vissa kunskaper kräver kroppsligt utförande i idrottssalen. Vidare visar uppsatsen att det förekommer händelser i förflyttningarna som kan ha såväl en positiv som en negativ betydelse för elevernas sociala liv och välmående. Vidare forskning kring uppsatsens ämne kan bidra till att såväl lärare som skola får en ökad kunskap kring de kunskaper och värderingar som förmedlas i platser utanför klassrumsmiljö samt vilka pedagogiska konsekvenser detta kan föranleda. Nyckelord: förflyttningar, Idrott och hälsa, kunskapsutveckling, relationer, välmående