Återtagandeförbehåll är en säkerhetsrätt som ger en säljare rätt att återta såld vara från en köpare om förutsättningarna för förbehållet är uppfyllda. Upplägget förhandlas fram mellan köpare och säljare och gäller således dem emellan. Det kan dock i vissa fall även bli gällande mot tredje man. För att en säljare ska kunna skydda sin rättighet att återta såld vara mot tredje man behöver säljaren ett sakrättsligt skydd, vilket ger säljaren en bättre rätt till den sålda varan än tredje man. Som exempel är det sakrättsliga skyddet aktuellt ifall köparen försätts i konkurs innan köpeskillingen har betalats till fullo, eller om köparen säljer vidare varan utan att tillfråga säljaren. Konflikter mellan avtalspart och tredje man är sakrättens kännetecken och enligt huvudregeln erhålls ett sakrättsligt skydd i samband med ett sakrättsligt moment. Ett sådant moment saknas dock när det gäller återtagandeförbehåll. Säljarens bättre rätt har blivit prövad flera gånger i domstol och rättspraxis har vuxit fram där det går att utläsa vilka förutsättningar som krävs för att ett återtagandeförbehåll ska medföra ett sakrättsligt skydd för säljaren. Fokus i uppsatsen ligger på att diskutera möjligheten att införa ett register över återtagandeförbehåll såsom sakrättsligt moment, samt de för- och nackdelar ett sådant införande skulle medbringa. För att kunna föra en diskussion om ett eventuellt återtagandeförbehållsregister är det nödvändigt att gå igenom grundläggande sakrättsliga principer samt förklara gällande rätt vad gäller återtagandeförbehåll. Ett eventuellt register för återtagandeförbehåll skulle medföra vissa fördelaktiga samhällsekonomiska effekter. Bland annat skulle utrymmet för osäkerhet och orättvisor mellan de säkerhetsrätter med sakrättsligt moment och de utan, bli mindre. Kreditrisken för säljaren skulle minska ifall återtagandeförbehåll gav ett starkare skydd än idag, vilket skulle främja kredithandeln i och med att risken är en av de bidragande faktorerna vid prissättning. Om ansvaret för registret tillfaller den privata sektorn skulle registrering av ett återtagandeförbehåll kunna vara kopplat till kreditundersökningar och andra tjänster som tillsammans skulle skapa synergieffekter. Kostnaderna kopplade till utvecklingen och underhållet av ett eventuellt register kan hållas nere med hjälp av nyttjandet av blockkedjeteknik och redan existerande registersystem. Det finns dock alternativ till återtagandeförbehåll som framstår som bättre, vilket skulle tala mot ett införande av ett återtagandeförbehållsregister.

Sveriges kommuner är enligt lag ansvariga för att skapa goda boendemöjligheter till kommuninvånarna. I dagsläget råder det stor efterfrågan på bostäder, främst i Sveriges storstadsregioner. I kommuner med höga markpriser och växande invånarantal råder stor efterfrågan på hyresrätter. Det är därför av intresse för kommunerna att säkerställa byggnation av hyresrätter samt att ändamålet kvarstår, detta för att förhindra ombildning i spekulations- och vinstsyfte. Syftet med studien är att undersöka hur kommunerna kan säkerställa att det byggs och förblir hyresrätter vid försäljning av kommunal mark, med fokus på hur regleringen sker i praktiken. För att ge studien ett bredare perspektiv har även köpare kontaktats i syfte att ta reda på hur de ställer sig till kommunernas krav. I studien har en kvalitativ avtalsgranskning genomförts med kompletterande intervjuer för att undersöka hur kommunerna säkerställer byggnation av hyresrätter i praktiken. En förfrågan om avtal, som reglerar försäljning eller upplåtelse av kommunal mark, skickades ut till Sveriges 20 största kommuner till befolkningen räknat. Av dessa bidrog 16 kommuner med avtal. Val av intervjupersoner gjordes utifrån de inkomna avtalen för att representera samtliga metoder som används för att säkerställa byggnation och bevarande av hyresrätter. Resultatet visar att kommunerna tillämpar tomträtt, tilläggsköpeskilling, vite och förfogandeförbud för att styra upplåtelseform. Vissa av kommunerna väljer att inte styra upplåtelseform i avtal, utan förlitar sig på ett förtroende mellan kommun och byggherre. I dagsläget finns inget verktyg i PBL för att styra upplåtelseform och det finns inte heller någon given lösning att i avtal säkerställa hyresbyggnation och dess bevarande. Avtalsgranskningen visar att det finns skillnader i praktiken gällande hur kommunerna tillämpar de olika metoderna. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns ett stort intresse från kommunernas sida att utforma en hållbar och fungerande metod. Att bygga och bevara hyresrätter är en svårhanterlig fråga i dagsläget. Det visar sig genom att det råder viss bristande kunskap i en del kommuner gällande avtalens laglighet. Mot bakgrund av detta vore ett tydligare tillvägagångssätt att föredra både för kommun och byggherre. / Sweden's municipalities are legally responsible for creating good housing opportunities for the inhabitants. In the current situation there is a great demand for housing, mainly in Sweden's big-city regions. Municipalities with rather expensive prices on land and growing population create high pressure on the rental apartments. Therefore, it is of interest to local authorities to ensure the construction of rental apartments and that the apartments remain as rental apartments and are not converted to other forms of tenure, in order to prevent conversion of contemplate and profit. The purpose of the study is to examine how local authorities can ensure building strategies and keep tenancy rights to the sale of municipal land, with a focus on how regulation is done in practice. To give the study a broader perspective also the building companies were contacted in order to find out their attitude to the municipalities requirements. The study is conducted through a qualitative contract review procedure with additional interviews to examine how municipality authorities will ensure the construction of rental apartments in practice. A request for an agreement was sent to Sweden's 20 largest municipalities, counted in population size. 16 of the 20 municipalities contributed with agreements. Selection of interviewees was based on the in-originated agreements to represent all methods to ensure the construction and preservation of rental apartments. The result shows that the municipalities apply leasehold, additional consideration, payment and prohibition against conversion to direct tenure. Some municipalities choose not to control tenure in the contract, instead they rely on trust between the municipality and the developer. In the current situation there is no tool in the PBL for controlling tenure and there is neither no obvious solution to contractually guarantee the rental building and its preservation. Con-examination shows that in practice there are differences regarding how local authorities applied different methods. In conclusion, there is a great interest of local authorities to design a sustainable and operational approach. To build and maintain rental apartments is a difficult question in the cur-rent situation. It is manifested by the municipality, that there is some lack of knowledge regarding the legality of contracts. In this perspective it would clearly be preferable for both municipal and builder if the procedure was more explicit.