Forskningsfråga: Vilka problem försvårar möjligheten att införa en kortare arbetsvecka? Syfte: Syftet med studien är att identifiera problem som mellanchefer förutsätter försvårar möjligheten att införa kortare arbetsvecka Metod: Studien är genomförd utifrån en kvalitativ forskningsmetod med en induktiv ansats. Det empiriska materialet består av sju stycken interjuver med mellanchefer i olika organisationer. Slutsatser: De kategorier vi har identifierat ligga till grund för problem är gemenskap och tillhörighet, normer,legitimitet, styrning, produktivitet och teknologi, kostnader samt hälsoaspekter. De vi har funnit är de alla hör samman och påverkar varandra och skapar ett problem för införandet av förkortad arbetsvecka. Mellanchefens komplexa situation är också en faktor för att det upplevs som problematiskt att införa förkortad arbetsvecka. / Research question: What problems limit the possibility to implement shorter working weeks? Purpose: The purpose with the study is to identify problems that the head of the department presume limit the possibility to implement a shorter working week. Method: The study is conducted on the basis of a qualitative research method with an inductive approach. The empirical content consisted of seven different interviews with the head of the department of their organization. Conclusions: Problems have been found to occur within the different categories community and belonging, standards, legitimacy, management, productivity and technology, costs and health aspects. We have found out that all of these affect each other and create problems when it comes to implementation of shorter working weeks. The head of department have shown to be a complex role to handle and has also been perceived as a contributing factor to why an implementation of shorter working weeks is so problematic.

I Sverige år 2005 tillkom en ny reglering avseende svensk försäkringsavtalsrätt: försäkringsavtalslagen (2005:104). Grundsyftet med den nya lagen var att ge försäkringstagarna ett starkt skydd vid alla typer av försäkringar. Syftet var även att bidra till bättre förutsättningar för goda marknadsförhållanden inom försäkringsbranschen. I dag har dock Sverige bland annat en koncentrerad sakförsäkringsmarknad, där konkurrensmöjligheterna för de mindre aktörerna på marknaden inte står i proportion till konkurrensmöjligheterna för de fem största aktörerna på marknaden.  Sakförsäkringstagarnas möjligheter att byta försäkringsbolag är också relativt små, bland annat på grund av att försäkringsbolagen utnyttjar reglerna i försäkringsavtalslagen. Uppsatsen undersöker vad det är som utgör hinder för kundrörligheten och konkurrensen på den svenska sakförsäkringsmarknaden. I analysen läggs det fram olika lösningar bland annat med hjälp av att en komparativ metod har använts för att jämföra svensk rätt med andra nordiska länders rätt, närmare bestämt Danmarks och Norges. I dessa länder har det nämligen redan vidtagits åtgärder för att öka kundrörligheten och konkurrensen på deras respektive sakförsäkringsmarknader. Statistik över de tre olika marknaderna har även presenterats för att visa hur utvecklingen av sakförsäkringsbolagens andelar har sett ut de senaste tio åren på respektive marknad. Även svensk konkurrensrätt har analyserats för att undersöka huruvida de rabatt- och bonussystem som sakförsäkringsbolagen använder sig av skulle kunna anses utgöra hinder för kundrörligheten och konkurrensen. Slutsatsen är dock att det är försäkringsavtalslagens bestämmelse om maximalt tillåten bindningstid i kombination med uppsägningsreglerna i försäkringsavtalslagen som utgör det främsta hindret på sakförsäkringsmarknaden. Genom en ändring i försäkringsavtalslagens bestämmelse om uppsägning i förtid skulle kundrörligheten och konkurrensen på den svenska sakförsäkringsmarknaden kunna öka. Ändringen skulle innebära en avgiftsfri flytträtt för sakförsäkringstagaren. Sakförsäkringstagaren blir därmed friare i sitt val av sakförsäkringsbolag, vilket i sin tur ökar försäkringsbolagens vilja att konkurrera på andra sätt än genom att utnyttja reglerna i försäkringsavtalslagen.

Huvudsyftet med denna studie är att ta reda på hur anställda inom socialtjänsten i tre kommuner upplever förkortad arbetsvecka i förhållande till arbetssituation, fritid och hälsa. Genom kvalitativa intervjuer med sju socialsekreterare från tre olika kommuner har vi undersökt hur dessa beskriver sin upplevelse av att arbeta 35 timmar i veckan, vilken inverkan 35 timmars arbetsvecka har på deras arbetssituation samt hur förkortad arbetsvecka påverkar de anställdas fritid och hälsa. Genom Braun och Clarkes (2006) tematiska analys har vi fått ett resultat som visar på fem betydelsefulla teman av det våra informanter berättar samt ett sjätte som beskriver  de olika anledningarna kommunerna har haft till att införa förkortad arbetsvecka. Resultatet har överlag visat att 35 timmars arbetsvecka har gett positiva effekter i såväl arbete, hälsa och fritid genom ett mer strukturerat och fokuserat arbetssätt, minskad stress och mer tid till återhämtning och umgänge med familj och vänner. Utifrån vårt teoretiska ramverk har vi tolkat vårt resultat som att våra informanter, i och med den förkortade arbetsveckan, har mött förändrade krav, fått ökad kontroll samt att det sociala stödet har förbättrats. Vi hoppas att denna studie ska bidra till utvecklingen av socialarbetares arbetssituation.  The main purpose of this study is to find out how social workers in the Swedish social services in three different municipalities experience working 35 hours per week instead of 40. The aspects of their experience that we will consider will be work situation, leisure and health. Through qualitative interviews with seven social workers, placed in three different municipalities, we have asked what their experience of working 35 hours per week is: how it affects their working situation and what impact it has had on their leisure and health. Our applied method for this study is the thematic analysis described by Braun and Clarke (2006). This resulted in five main themes connecting our informants answers to our main questions and one additional theme, describing the reasons to why the different municipalities have initiated the 35 hour working week. Our overall result suggests that 35 working hours per week has given positive effects which are described as a result of a more structured way of working and higher efficiency. Our informants also speak of lower stress, more time for recovery and more time spent with family and friends. We hope that this study can contribute to the development of social workers working situation.

Studiens syfte var att undersöka socialsekreterares upplevelser av förkortad arbetstid med bibehållen heltidslön, samt hur förkortad arbetstid påverkar socialsekreterarnas intentioner att stanna kvar inom socialtjänsten. För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ metod i form av individuella intervjuer med åtta socialsekreterare som arbetat både 40 timmars arbetsvecka och 30 timmars arbetsvecka inom socialtjänsten. Work-life balance och Herzbergs tvåfaktorsteori var de teoretiska utgångspunkterna som genomsyrat studien. Resultatet visade att socialsekreterare upplever att förkortad arbetstid medför flera positiva faktorer såsom ökad effektivitet i arbetet, bättre återhämtning och mer arbetsglädje. Personalgruppens sammanhållning, mer begränsad tillgänglighet samt möjligheter till fortbildning var faktorer som fungerade bättre vid 40 timmars arbetsvecka. Resultatet visade därtill att socialsekreterarnas intentioner att stanna kvar inom socialtjänsten har ökat i samband med införandet av förkortad arbetstid. Att förkortad arbetstid är kompatibelt med familjeliv, pendling och ett ökat välbefinnande fick fler socialsekreterare att stanna kvar inom socialtjänsten. Slutsatsen som kunde dras var att förkortad arbetstid effektiviserar arbetet inom socialtjänsten samt förbättrar balansen mellan arbete och privatliv för socialsekreterare. Därtill kunde vi konstatera att förkortad arbetstid är en gynnsam investering i socialtjänsten som verksamhet för att öka socialsekreterares intentioner att stanna kvar, likaså attrahera nya medarbetare och på så vis få bukt på den personalflykt som råder inom svensk socialtjänst. / The purpose of the study was to investigate social workers experiences of reduced working hours, with maintained full-time salary, as well as how reduced working hours affect the social workers intention to remain in social services. To answer the purpose of the study, a qualitative method was used through individual interviews with eight social workers who worked both 40- hour work weeks and 30-hour work weeks in social services. Work-life balance and Herzberg ́s two-factor theory are the theoretical points that permeated the study. The result showed that social workers experience that reduced working hours bring several positive factors such as increased efficiency at work, better recovery and more job satisfaction. The cohesion of the staff group, more limited availability and opportunities for continuing education were factors that worked better with a 40-hour work week. The result also showed that the intentions of the social workers to remain in the social service have increased since reduced working hours. The fact that reduced working hours are compatible with family life, commuting and increased well- being caused more social workers to remain in social services. The conclusion that could be drawn was that reduced working hours make work in social services more efficient and improve the balance between work and private life for social workers. In addition, we were able to state that reduced working hours is a necessary investment to increase social workers intentions to stay, as well as attract new employees and thereby overcome the staff flight that prevails within Swedish social services.