Denna vetenskapliga essä handlar om ett, från pedagogens perspektiv, egenupplevt utvecklingssamtal och de bedömningar av barnet som sker inom ramen för detta samt de olika ageranden såväl som alternativa ageranden vilka är och kunde ha blivit möjliga under detta samtal. Utvecklingssamtalet på förskolan är ett institutionellt samtal med ett specifikt syfte att avhandla barnet och ska även resultera i en vidare utveckling för barnet. Bedömning (utvärdering, granskning, utveckling) på förskolan ska i enlighet med de senaste läroplanerna göras på själva verksamheten samt pedagoger och miljö, inte på barnen. Trots detta, menar denna essä, görs bedömning av barnen. Utifrån diskursteori samt hermeneutik reflekterar denna essä kring frågan hur barnens bedöms inom ramen för utvecklingssamtalet, hur olika tolkningar av utvecklingssamtalet påverkar samt vad ett bra utvecklingssamtal kan vara. Å ena sidan finns en nedskriven diskurs inom vilken verksamheten bedöms och godkänns. Å andra sidan finns en muntlig version där barnet bedöms och där man på detta sätt anpassar sig efter en normalitet. Utvecklingssamtalet och pedagogen styrs av flera olika diskurser och åligganden. Då den nedskrivna officiella pappersversionen i denna essä inte räcker till för att svara på vårdnadshavarnas fråga om barnets normalitet frångås mallen vilket skapar en osäkerhet men också ger möjlighet till en annan dynamik i samtalet såväl som nya möjligheter för hur utvecklingssamtalet kan gå vidare. Hermeneutiken och filosofen Bornemark ger eventuella svar på hur dessa två världar kan närma sig varandra mot en mer öppen och unik väg framåt med hjälp av samtalet, fråga – svar samt den egna subjektiviteten i den professionella rollen på förskolan.

Background: In Swedish elderly care, New Public Management (NPM) can be identified in several different ways, for instance it has entailed changed control principles with an increased element of various standardized instruments. Another important feature is that political governance has become increasingly decentralized. The unit managers within elderly care are the professional group that to a large extent has the responsibility to implement various changes. For unit managers, this means a complex professional role with a responsibility for the staff and their work environment, the budget and the realization of the organization's overall goals in practice. Hence the unit managers' professional role often entails conflicts of loyalty between competing interest on different levels in the organization. Purpose: The purpose of the study is to investigate how the unit manager's work processes and professional role in a medium-sized municipality can be understood in relation to NPM. Methods: The study was conducted through individual interviews with eight unit managers in elderly care. Respondents were recruited through e-mail, all respondents worked in the same medium-sized municipality. The interviews were conducted using an interview guide. We used a qualitative empirically driven thematic analysis method to categorize our data. In our analysis we implored a deductive approach, using several concepts from a critical perspective in relation to NPM. Results: Unit managers' professional role in elderly care in the chosen municipality is largely characterized by budget, administrative work and a lot of time is devoted to evaluating different key figures. Thus, the way in which the professional role of unit managers and elderly care in general is organized, managed, and evaluated in the municipality we studied can be understood as a form of NPM. The position of unit managers is an intermediate position between the organization, staff, caregivers, and relatives. Unit managers are faced with many demands from management, from caregivers and from relatives. The biggest challenge both in the present and in the future is the recruitment of educated and experienced staff.