Syftet med denna studie var att undersöka några pedagogers tankar kring arbetet med barn med koncentrationssvårigheter i förskolan. Koncentrationssvårigheter är vanligt förekommande i förskolan i dag och allt fler barn bedöms ha dessa svårigheter. Pedagoger i förskolan kommer förr eller senare att stöta barn som har dessa svårigheter (Nordin-Hultman, 2008). Om ett barn inte får det stöd det behöver i förskolan kan det leda till att barnet drabbas av problem senare i livet, därför får förskolan en betydande roll för barnet och dess utveckling. För att få en förståelse om hur några pedagoger reflekterar kring sitt arbetssätt med barn som har koncentrationssvårigheter i förskolan genomfördes sex kvalitativa intervjuer. Intervjuerna var halvstrukturerade och genomfördes med hjälp av en intervjuguide. Pedagogernas utsagor bearbetades och utgör grunden för studiens resultat. Pedagogerna i studien påvisade samma definition av koncentrationssvårigheter, de beskrev det som en svårighet att hålla fokus en längre tid. Genom att strukturera vardagen och använda sig av tydlighet och rutiner, menar pedagogerna att de kan hjälpa dessa barn, det gäller att hela tiden ligga steget före. Något som vi också funnit i resultatet som är av betydelse för barnet är att pedagogen bör ha ett positivt förhållningssätt, se barnets möjligheter och få dem att lyckas. Detta kan leda till att barnet får ökat självförtroende, som i sin tur kan leda till att koncentrationsförmågan förbättras.

No description available.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka lärandet uttryckt i vardagliga samspelshandlingar mellan pedagog och barn i en förskola. Mer specifikt har vi intresserat oss för vilka förutsättningar pedagogerna skapar för barnens lärande och vilka mönster som framträder i dessa samspelshandlingar. De frågeställningar som ställs är: Vilka förutsättningar för lärandet skapas i samspel mellan pedagog och barn? Vilka samspelsmönster framkommer mellan pedagog och barn? Vilka intentioner synliggörs i pedagogers handlingar i samspel med barn? Studiens teoretiska referensram utgår från sociokulturell teori med särskild förankring kring barns lärande. Studien genomfördes på en förskola med barn i åldrarna 3-5 år samt med tre medverkande pedagoger. Samspelssekvenserna har dokumenterats med hjälp av videokamera och observationerna som transkriberats har haft fokus på samspelet mellan pedagoger och barn. Mer specifikt har vi tittat på lärandet som sker i dessa samspel. Via analyser har vi fått fram sex mönster vilka följaktligen är vägledande, uppmuntrande, styrande, rättande, tillrättavisande och ignorerande. Resultatet som framkommit via analysen visar behovet av ett reflekterande arbetssätt. Det innefattar såväl pedagogers barnsyn, kunskapssyn, förhållningssätt samt hur de ser på sitt pedagogiska uppdrag. Pedagogers förhållningssätt i samspel med barn har vi funnit nära sammankopplat med vilken intention de har i samspelet. Om pedagogerna har lärandet i fokus när de samspelar med barn så ges barnen större möjlighet till kreativitet, fantasi och inflytande. Om pedagogerna istället har en intention att barnen ska göra och svara rätt så ges barnen marginellt utrymme till att själva bidra med kunskap. Resultatet pekar också på att den traditionella synen på barn, kunskap och lärande inte helt har spelat ut sin roll. Samspelen i dessa sekvenser får då en förmedlande karaktär där kunskap överförs från pedagog till barn. Resultatanalysen visar också på gynnsamma samspelshandlingar där pedagogen utgår från barnens livs- och erfarenhetsvärld, vilket enligt oss skapar goda förutsättningar för barns lärande.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om pedagogernas förhållningssätt till barnen i den fria leken, i inne- respektive utemiljö. Studien inriktas på hur pedagogerna förhåller sig i den fria leken, vilka tankar de har om sitt förhållningssätt samt vilka möjligheter och dilemman pedagogerna lyfter med den fria leken. Frågeställningarna som användes: På vilket sätt förhåller sig pedagogerna till barnen i den fria leken, i inne- respektive utemiljö? Vilka möjligheter och dilemman kan pedagogerna se i den fria leken? Vilka tankar har pedagogerna om sitt förhållningssätt, i inne- respektive utemiljö?   Resultatet tolkades i relation till det sociokulturella perspektivet och Lev Vygotskijs teorier om den proximala utvecklingszonen, scaffolding och Vygotskijs teorier om lärande.   Metoden som användes var av kvalitativ ansats där öppna observationer av pedagoger i den fria leken genomfördes. Det genomfördes även semi-strukturerade intervjuer med fem förskollärare utifrån deras tankar och synsätt till den fria leken i förskolans verksamhet. I analysarbetet användes en etnografisk inspirerad hållning där flera olika svar synliggjordes.   Resultatet av observationerna visade att pedagogernas förhållningssätt påverkades av vilken miljö de befann sig i. Inomhus förhöll sig pedagogerna mer delaktiga i barnens lek, medan de utomhus var mer närvarande. I intervjuerna lyfte pedagogerna många möjligheter i den fria leken, exempelvis att det hela tiden sker lärande hos barnen men också att pedagogerna ser mycket om barnen i den fria leken, exempelvis intresse och olika behov. Pedagogerna nämnde även dilemman som de upplevde i den fria leken, så som exempelvis hur de vuxna kan gå in och vara delaktig i leken utan att ta över densamma. Pedagogernas tankar om sitt eget förhållningssätt var att delaktighet och närvaro i den fria leken var av stor vikt. Pedagogerna lyfte likaså svårigheten i att agera i barnens lek utan att störa eller förstöra den, med syfte att stärka och fördjupa den samma.