Bakgrund: Kunskap i teknik är en fråga om demokrati. I vårt samhälle behöver vi ett stort tekniskt kunnande för att kunna delta. Det är viktigt att människor har kunskap för att kunna vara med och fatta beslut om hur teknologin ska utvecklas (Skogh 2001). I arbete med barngrupper i teknik har man funnit att flickor och pojkar som går i skolan har olika arbetsstrategier. Flickor funderar på hur de ska göra, diskuterar och frågar varandra innan de sätter igång med experimentet medan pojkar först brukar granska materialet och konkurrera med varandra om att testa sin lösning på problemet. I blandade grupper brukar pojkarna vara de som först tar initiativet och försöker många gånger med experimentet. När de har kommit fram till en lösning reflekterar flickorna fortfarande över hur problemet ska lösas. I dessa grupper hinner inte flickorna med och ger så småningom upp för att de kommer fram till det antagandet att de inte kan (Ahlrik i Skolverket red. 1999). Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka vilka arbetsstrategier flickor och pojkar i förskolan använder i arbetet med en teknisk uppgift och hur flickor respektive pojkar samarbetar. Metod: Jag har använt mig av kvalitativ metod. Jag observerade 24 barn på tre olika förskolor, 12 pojkar och 12 flickor, som var fyllda sex år 2006. De var indelade i pojk- och flickgrupper med tre barn i varje grupp. Resultat:Resultatet av vår studie visar att alla pedagoger i undersökningen anser att datorn är ett bra verktyg i undervisningen och att det bidrar till ett lustfyllt lärande. Vidare visar resultatet att de pedagoger som arbetar efter Tragetons metod använder datorn i undervisningen i större utsträckning för uppgifter som har ett för eleverna, synligt mål. De är kritiska till så kallade pedagogiska program. De pedagogerna som inte arbetar efter någon specifik metod använder datorn förutom i skriv- och läsinlärning också i matematik, men användandet är inte lika genomtänkt som när man arbetar efter en metod. Datorn används många gånger som en belöning.

Bakgrund: Som föräldrar och blivande lärare har vi ofta önskat oss kunskap om vad barn har för tankar, när det sker en förändring i deras liv. En av förändringarna är att börja i förskoleklass och komma till skolans värld. Där har sexåringarna funnits sedan skolformen förskoleklass infördes 1998. Det glapp för barnen som förr fanns mellan sex och sjuåringar återfinns nu mellan fem och sexåringar istället, men är det ett så stort steg för barnen att ta som vi tror det är? Vi ville se vår studie ur ett barnperspektiv och började fundera kring vad begreppet innebar. Vet vi vad barn tänker eller tror vi oss veta, och kan vi ta ett barns perspektiv? Är barnens tankar något vi kan bortse ifrån vid bemötande och planering inför barnens kommande förskoleklasstart. Syfte: Syftet med studien är att belysa några femåringars tankar, föreställningar och förväntningar av att börja i förskoleklass. Metod: I vår studie har vi använts oss av kvalitativa intervjuer, eftersom det var femåringens erfarenheter och deras värld vi hade för avsikt att undersöka. Vi hade två enskilda intervjuer och sex fokusgrupper med tre till fyra barn i varje grupp. Sammanlagt intervjuade vi 21 barn. Eftersom vi inte visste vad barnen tänkte ville vi gå in i vårt arbete med öppet sinne och inte låsa oss med färdiga mallar. Vid datainsamlingen blev vi därför inspirerade av teorin grounded theory, eftersom man där arbetar parallellt med teori och empiri. Resultat: Resultatet visar att femåringarnas tankar runt förskoleklasstarten mest kretsar kring de sociala aspekterna, som kompisar, fröken och de stora barnen på skolan. Deras föreställningar och förväntningar om vad man gör i förskoleklass var varierande, eftersom den information barnen får från olika håll där förståelse saknas, har de svårt att sätta in i sitt rätta sammanhang. Ett av våra resultat handlar om barnens medbestämmande.

Barns sociala samspel är en viktig del av deras utveckling. Det är genom samspel med sin omgivning som barn lär sig ny kunskap och utvecklas. I det sociala samspelet lär man sig även att samarbeta och anpassa sig efter andras behov och önskningar. För förskolebarn är det i leken som en stor del av deras sociala samspel och lärande sker. I leken lär sig barn mycket, bland annat att kommunicera med andra barn. De upptäcker även sina intressen och de utvecklas också socialt och känslomässigt. Teoretikern Lev Vygotsky ansåg att barns utveckling gynnas bäst genom att barn samspelar med andra barn. I förskolans läroplan betonas det att lärandet ska grundas såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. När det sker ett samspel med omgivningen förekommer detta lärande i en mängd skilda miljöer. Förskolans verksamhet ska bedrivas både inomhus och utomhus. Vårt syfte med denna studie är att undersöka pedagogers syn på barns sociala samspel i förskolans miljöer, inomhus och utomhus, och vilka skillnader det kan finnas mellan dessa miljöer. Vi vill dessutom ta del av pedagogernas uppfattning om vilken av miljöerna som de tror främjar och inspirerar till ett socialt samspel. I vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod, i form av intervjuer, för att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar. Efter sammanställning och analysarbete av vårt intervjumaterial, kom vi fram till att barns sociala samspel i förskolans miljöer kan beskrivas med tre övergripande begrepp; lek, konflikter och kommunikation. För att se skillnader i det sociala samspelet påpekade pedagogerna att samspelet påverkas på olika sätt av hur den pedagogiska miljön är utformad, vilka fysiska förutsättningar som finns i förskolan, samt pedagogernas eget intresse. Den tydligaste skillnaden mellan det sociala samspelet inomhus och utomhus var antalet konflikter.

Läroplanerna har tydliga formuleringar angående barns inflytande i förskolan och skolan. Forskning har visat att barn ofta är en outnyttjad resurs (Tham 1998). Forskare menar dessutom att barn behöver ges möjlighet till dagligt inflytande för att kunna trivas och må bra (Korpela 2004). Om vårt samhälle även i framtiden ska kunna fungera demokratiskt är det av stor vikt att de som lever där har förmågan att tänka kritiskt och värdera det som sägs och görs. Våra barn behöver därför få träna sig i att ha inflytande (Ferm, 1993). De vuxna i barnens närhet har stor betydelse för hur barnen utvecklar sin förmåga till att ta beslut, vara delaktiga och ha inflytande (Tham, 1998). Syftet med min studie är att undersöka hur förskollärare resonerar om förskolebarns inflytande i verksamheten och i vilken relation resonemangen står till förskolebarnens konkreta inflytande. För att nå mitt syfte med studien valde jag att använda mig av kvalitativa intervjuer som huvudsaklig metod. För att stärka studiens validitet ansåg jag dock att intervjuerna borde kompletteras med observationer. Jag började med att göra observationer som jag senare följde upp med intervjuer. Allt insamlat material har bearbetats och analyserats. På den berörda förskolan ges barnen ett indirekt inflytande genom att förskollärarna tar på sig rollen som barnens ombud när de planerar verksamheten. De utgår ifrån vilka behov och intressen de upplever att barnen, men det är då framförallt det generaliserade barnet man tar avstamp ifrån. Barnen ges inte möjlighet till ett direkt inflytande över verksamheten utan blir utelämnade till hur väl pedagogerna lyssnar in dem. Vilka krav pedagogerna upplever att samhället har på vad barnen bör kunna ges en större plats än vad barnen är intresserade av.

Vi har under vår utbildning fått ta del av mycket litteratur och forskning om samspel i leksitatuationer, men däremot inte så mycket om samspelet i andra situationer på förskolan. Därför blev vi intresserade av att undersöka matsituationens betydelse för pedagogerna och de bakomliggande tankar som de grundar sitt handlande på i samspelssituationen. Det är i gemensamma samspelssituationer som barn lär sig av och tillsammans med varandra, och med de vuxna på förskolan. En grupptillhörighet skapas som sedan används för att bygga upp en god värdegrund. Det är viktigt att barn får vara med och påverka och ha inflytande över sin situation i samspelet så att de känner sig som en viktig del av det. Barn ska även ha möjligheten att påverka den fysiska miljön de vistas i under måltiden och att denna miljö är meningsfull och stimulerande så att barnen inspireras att vilja lära. Syftet med vår studie är att jämföra de pedagoger som medverkat i studien och deras "know-how" om hur man får samspelet att fungera vid måltiden, alltså ta reda på den didaktiska sidan av samspelssituationen. Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie där vi använt oss av två strukturerade observationer samt en halvstrukturerade intervju på var och en av de tre avdelningarna. Dessa tre avdelningar är fördelade på två olika förskolor i samma kommun. Valet av metod gjorde vi för att de båda sätten ska komplettera varandra och för att vi ska få en så korrekt helhetsbild som möjligt av samspelet vid matsituationen på de olika avdelningarna. Vi har i vår studie kommit fram till att ett av pedagogens viktigaste verktyg i samspelssituationer är deras röst, med denna kan hon både dämpa och lyfta barnen vid måltiden samt skapa en stämning som inger lugn och ro.Om barnen får känna sig delaktiga och får hjälpas åt att ta ansvar för sin situation skapar detta en trygghetskänsla i barngruppen.

No description available.

The word mathematics is often associated to addition, subtraction, division or multiplication. This is not the kind of mathematics that belongs to pre-school. In my essay I have chosen to write about how mathematics is used in pre-school. In the literature it is written that the best way of becoming familiar with mathematics, is to integrate it in the every day life but that there are educators that use traditional mathematics education in pre-school. The questions I would like to answer are: 1. How is mathematic used in pre-school? 2. What are the educators’ opinions in pre-school regarding the introduction of the curriculum? In order to answer the questions I will use qualitative interviews. I have interviewed six pre-school teachers in two different schools in a middle sized town in Sweden. I have chosen six departments in order to get two educators’ views on three types of children groups, infants, siblings and an integrated group. The answers showed that the level of using specific mathematics education is very low. Instead mathematics is integrated with everyday life situations such as when laying the table or portioning food. The investigation also showed that all persons interviewed expressed a positive attitude towards the implementation of the curriculum for several reasons. The addition has given them a sense of acknowledgement in their earlier work, given their jobs a higher status and also strengthened and broadened their view on mathematics in pre-school.

No description available.

No description available.

No description available.