<p>Bakgrund Vi har valt att inrikta vår studie på barns medicinering i verksamheterna förskola och fritidshem. Vi vill undersöka hur pedagogerna ser på sitt eget och andras ansvar för medicineringen. Vi är intresserade både av kunskapen inom ämnet och det aktuella förhållningssättet i verksamheten.</p><p>Barns medicinering och ansvaret kring detta är i dagsläget ett ämne som det är svårt att finna några klara riktlinjer för. Detta har vi märkt då vi sökt bakgrundsfakta till vår uppsats. Vi har funnit en tydlig källa inom detta ämne, en artikel som är skriven av en jurist på Lärarförbundet.</p><p>Vi har bland annat under vår verksamhetsförlagda utbildning märkt att detta är en fråga som inte diskuteras så ingående. Vi vill med vår studie bland annat bidra till att det blir en större diskussion kring ansvaret för barns medicinering. Eftersom detta är ett obelyst område vill vi alltså uppmärksamma detta. Vi anser att många skulle gynnas av tydligare anvisningar om vad som egentligen gäller i olika situationer.</p><p>SyfteSyftet med vår studie är att undersöka pedagogerna i verksamheterna förskola och fritidshem om deras kunskaper om barns medicinering och ansvaret kring detta. Vi vill även synliggöra deras förhållningssätt angående deras ansvar gällande barns medicinering och utifrån detta bidra till diskussionen rörande ämnet.</p><p>MetodFör att kunna nå vårt syfte och få svar på våra problemformuleringar angående ansvaret kring barns medicinering har vi valt att först intervjua två rektorer om vad det är som gäller och hur det ser ut i de respektive verksamheterna både när det gäller organiserandet och diskussionerna kring ämnet. Därefter har vi allt att använda oss av en enkät med bakgrundsfrågor, frågor med fasta svarsalternativ och öppna frågor. Detta har vi valt på grund av att vi tycker att enkäter ger oss ett större informationsunderlag eftersom att man får fram mycket information på kort tid.</p><p>ResultatVi har i vår studie redovisat vilka förhållningssätt och kunskaper pedagogerna i verksamheterna förskola och fritidshem har, rörande ämnet barns medicinering. Vi har även undersökt hur deras uppfattning är angående organisationen rörande barns medicinering. Vi har kommit fram till att det råder en stor oklarhet i fråga om vad som egentligen gäller.</p>

<p>Bakgrund: Besparingar i förskolan har resulterat i större barngrupper och minskad personaltäthet. De flesta förskolor idag är byggda för mindre barngrupper och det ger pedagogerna begränsade möjligheter att utveckla lekmiljön på ett tillfredställande sätt (Björklid, 2005). En kreativ lekmiljö ger näring till leken. Därför är det betydelsefullt att finna former för att öka medvetenheten om miljöns betydelse för barns lärande och utveckling. Engdahl, Hallström- Welén och Rindsjö (1998) visar i sin kartläggningsstudie av den fysiska miljön att de flesta pedagoger inte förändrar i den inre miljön. Syfte: Syftet med studien är att undersöka pedagogens roll och medvetenhet i utformningen av lekmiljön inomhus. Metod: Vi har genomfört en kvalitativ undersökning. Vi har intervjuat fyra förskollärare på fyra olika förskolor. Innan intervjuerna observerade vi själva de aktuella förskolorna och tog fotografier av lekmiljön för att få en konkret bakgrund att diskutera kring i intervjuerna. Resultat: Lekmiljön för pedagogerna innebär att den ska vara "inbjudande, lockande och tillåtande" när det gäller material och rum. Lokalerna upplevs av de flesta som för små i förhållande till barngruppens storlek. Pedagogerna vill gärna skapa ordning och lugn och ro i lekmiljön genom att styra både barngrupp och material. Barnens egen möjlighet till påverkan i lekmiljön är inte så stor. De förändringar som görs i lekmiljön genomförs av pedagogerna själva.</p>

<p>Eftersom många barn idag tillbringar mycket tid på förskolan så är förskollärarnas roll för barnets utveckling av stor betydelse. Även om det är föräldrarna som har huvudansvaret kan förskollärarna på förskolan för vissa barn ändå vara de som påverkar och stimulerar barnets utveckling till stor del. Barn i dagens samhälle är omgivna av språk hela tiden, vare sig det är på förskolan eller i hemmet finns det ett talat och skrivet språk runt barnen. Språk finns med i alla de aktiviteter ett barn ägnar sig åt under dagen och det finns med från det att barnet föds. Alla barn har inte utvecklat ett väl fungerande talspråk när de slutar i förskolan och skall börja i skolan.</p><p>Syfte:Syftet med vår studie är att ta reda på hur förskollärare definierar och arbetar med barns språksvårigheter i förskolan. Vi vill också se vilken betydelse förskollärarna upplever att talpedagogen har för stöd och handledning i deras arbete med språksvårigheter.</p><p>Metod:Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod, med hjälp av intervjuer. Det är förskollärarnas perspektiv och uppfattning som är väsentlig för oss och vår studie. Intervju frågorna som vi använt är halvstrukturerade, detta för att kunna följa upp med passande följdfrågor. En bandspelare har använts för att spela in intervjuerna, detta för att vi skulle få med allt vad våra informanter sa.</p><p>Resultat:Vi har i denna studie sett att förskollärarna definierat många av de språksvårigheter som litteraturen tar upp. De nämner bland annat att en språksvårighet kan vara att inte kunna återberätta en händelse. Vidare tar informanterna upp ett antal metoder som de använder sig av för att stimulera de språksvårigheter som de nämnt. Exempel på stimulering som tas upp är det vardagliga samtalen och vikten av att läsa mycket för barnen. Vi har också kunnat se att förskollärarna förlitar sig på talpedagogens kunskaper där de känner att deras egna inte riktigt räcker till. Talpedagogen har handlett dem i deras arbete med de barn som har haft språksvårigheter.</p>

<p>Bakgrund: För att barn skall kunna tillägna sig nya kunskaper och erfarenheter krävs det att pedagoger i deras omgivning samspelar med barnen och stimulerar deras utveckling. Det är av stor betydelse att barnens motoriska grundrörelser är automatiserade för att de skall kunna ta till sig ytterligare kunskap (Ericsson, 2005). Ämnena är knutna till varandra och av den anledningen bör pedagoger i förskolan arbeta med språklig och motorisk utveckling samtidigt, för att barnen skall kunna tillägna sig kunskap. Som blivande lärare i förskolan anser vi att det är viktigt att på ett lustfyllt sätt ge barnen en språklig och motorisk grund att stå på, som de sedan kan utveckla vidare i ett livslångt perspektiv. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar med att utveckla barns språk och motorik och se vilket synsätt de har när det gäller sambandet mellan barns språkliga och motoriska utveckling. Metod: I undersökningen har vi använt en kvalitativ metod. Vi har använt intervjuer med halvstrukturerade frågor. Genom att intervjua pedagoger i förskolan har vi tagit del av deras tankar och erfarenheter och därigenom fått svar på våra frågeställningar. Informanternas svar har delats in i olika kategorier som därefter har tolkats och analyserats. Resultat: Resultatet visar att pedagogerna i studien anser att det är betydelsefullt att arbeta med språkliga och motoriska aktiviteter under olika former och i olika miljöer. Vidare visar resultatet att pedagogerna har två olika synsätt att se på sambandet mellan barns språkliga och motoriska utveckling. En del pedagoger visade tydligt att de såg ett samband, medan andra saknar en tydlig medvetenhet.</p><p>Slutsatsen av resultatet är att alla pedagogerna i undersökningen arbetar med språkliga och motoriska aktiviteter. Den övervägande delen av pedagogerna i vår undersökningsgrupp ser inte dessa ämnen ur ett helhetsperspektiv, utan som två skilda delar. De övriga pedagogerna arbetar medvetet genom att integrera dessa ämnen till en helhet.</p>

<p>Bakgrund: Kunskap i teknik är en fråga om demokrati. I vårt samhälle behöver vi ett stort tekniskt kunnande för att kunna delta. Det är viktigt att människor har kunskap för att kunna vara med och fatta beslut om hur teknologin ska utvecklas (Skogh 2001). I arbete med barngrupper i teknik har man funnit att flickor och pojkar som går i skolan har olika arbetsstrategier. Flickor funderar på hur de ska göra, diskuterar och frågar varandra innan de sätter igång med experimentet medan pojkar först brukar granska materialet och konkurrera med varandra om att testa sin lösning på problemet. I blandade grupper brukar pojkarna vara de som först tar initiativet och försöker många gånger med experimentet. När de har kommit fram till en lösning reflekterar flickorna fortfarande över hur problemet ska lösas. I dessa grupper hinner inte flickorna med och ger så småningom upp för att de kommer fram till det antagandet att de inte kan (Ahlrik i Skolverket red. 1999). Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka vilka arbetsstrategier flickor och pojkar i förskolan använder i arbetet med en teknisk uppgift och hur flickor respektive pojkar samarbetar. Metod: Jag har använt mig av kvalitativ metod. Jag observerade 24 barn på tre olika förskolor, 12 pojkar och 12 flickor, som var fyllda sex år 2006. De var indelade i pojk- och flickgrupper med tre barn i varje grupp. Resultat:Resultatet av vår studie visar att alla pedagoger i undersökningen anser att datorn är ett bra verktyg i undervisningen och att det bidrar till ett lustfyllt lärande. Vidare visar resultatet att de pedagoger som arbetar efter Tragetons metod använder datorn i undervisningen i större utsträckning för uppgifter som har ett för eleverna, synligt mål. De är kritiska till så kallade pedagogiska program. De pedagogerna som inte arbetar efter någon specifik metod använder datorn förutom i skriv- och läsinlärning också i matematik, men användandet är inte lika genomtänkt som när man arbetar efter en metod. Datorn används många gånger som en belöning.</p>

<p>Bakgrund: Som föräldrar och blivande lärare har vi ofta önskat oss kunskap om vad barn har för tankar, när det sker en förändring i deras liv. En av förändringarna är att börja i förskoleklass och komma till skolans värld. Där har sexåringarna funnits sedan skolformen förskoleklass infördes 1998. Det glapp för barnen som förr fanns mellan sex och sjuåringar återfinns nu mellan fem och sexåringar istället, men är det ett så stort steg för barnen att ta som vi tror det är? Vi ville se vår studie ur ett barnperspektiv och började fundera kring vad begreppet innebar. Vet vi vad barn tänker eller tror vi oss veta, och kan vi ta ett barns perspektiv? Är barnens tankar något vi kan bortse ifrån vid bemötande och planering inför barnens kommande förskoleklasstart. Syfte: Syftet med studien är att belysa några femåringars tankar, föreställningar och förväntningar av att börja i förskoleklass. Metod: I vår studie har vi använts oss av kvalitativa intervjuer, eftersom det var femåringens erfarenheter och deras värld vi hade för avsikt att undersöka. Vi hade två enskilda intervjuer och sex fokusgrupper med tre till fyra barn i varje grupp. Sammanlagt intervjuade vi 21 barn. Eftersom vi inte visste vad barnen tänkte ville vi gå in i vårt arbete med öppet sinne och inte låsa oss med färdiga mallar. Vid datainsamlingen blev vi därför inspirerade av teorin grounded theory, eftersom man där arbetar parallellt med teori och empiri. Resultat: Resultatet visar att femåringarnas tankar runt förskoleklasstarten mest kretsar kring de sociala aspekterna, som kompisar, fröken och de stora barnen på skolan. Deras föreställningar och förväntningar om vad man gör i förskoleklass var varierande, eftersom den information barnen får från olika håll där förståelse saknas, har de svårt att sätta in i sitt rätta sammanhang. Ett av våra resultat handlar om barnens medbestämmande.</p>

<p>Barns sociala samspel är en viktig del av deras utveckling. Det är genom samspel med sin omgivning som barn lär sig ny kunskap och utvecklas. I det sociala samspelet lär man sig även att samarbeta och anpassa sig efter andras behov och önskningar. För förskolebarn är det i leken som en stor del av deras sociala samspel och lärande sker. I leken lär sig barn mycket, bland annat att kommunicera med andra barn. De upptäcker även sina intressen och de utvecklas också socialt och känslomässigt. Teoretikern Lev Vygotsky ansåg att barns utveckling gynnas bäst genom att barn samspelar med andra barn. I förskolans läroplan betonas det att lärandet ska grundas såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. När det sker ett samspel med omgivningen förekommer detta lärande i en mängd skilda miljöer. Förskolans verksamhet ska bedrivas både inomhus och utomhus. Vårt syfte med denna studie är att undersöka pedagogers syn på barns sociala samspel i förskolans miljöer, inomhus och utomhus, och vilka skillnader det kan finnas mellan dessa miljöer. Vi vill dessutom ta del av pedagogernas uppfattning om vilken av miljöerna som de tror främjar och inspirerar till ett socialt samspel. I vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod, i form av intervjuer, för att kunna besvara vårt syfte och frågeställningar. Efter sammanställning och analysarbete av vårt intervjumaterial, kom vi fram till att barns sociala samspel i förskolans miljöer kan beskrivas med tre övergripande begrepp; lek, konflikter och kommunikation. För att se skillnader i det sociala samspelet påpekade pedagogerna att samspelet påverkas på olika sätt av hur den pedagogiska miljön är utformad, vilka fysiska förutsättningar som finns i förskolan, samt pedagogernas eget intresse. Den tydligaste skillnaden mellan det sociala samspelet inomhus och utomhus var antalet konflikter.</p>

<p>Läroplanerna har tydliga formuleringar angående barns inflytande i förskolan och skolan. Forskning har visat att barn ofta är en outnyttjad resurs (Tham 1998). Forskare menar dessutom att barn behöver ges möjlighet till dagligt inflytande för att kunna trivas och må bra (Korpela 2004). Om vårt samhälle även i framtiden ska kunna fungera demokratiskt är det av stor vikt att de som lever där har förmågan att tänka kritiskt och värdera det som sägs och görs. Våra barn behöver därför få träna sig i att ha inflytande (Ferm, 1993). De vuxna i barnens närhet har stor betydelse för hur barnen utvecklar sin förmåga till att ta beslut, vara delaktiga och ha inflytande (Tham, 1998). Syftet med min studie är att undersöka hur förskollärare resonerar om förskolebarns inflytande i verksamheten och i vilken relation resonemangen står till förskolebarnens konkreta inflytande. För att nå mitt syfte med studien valde jag att använda mig av kvalitativa intervjuer som huvudsaklig metod. För att stärka studiens validitet ansåg jag dock att intervjuerna borde kompletteras med observationer. Jag började med att göra observationer som jag senare följde upp med intervjuer. Allt insamlat material har bearbetats och analyserats. På den berörda förskolan ges barnen ett indirekt inflytande genom att förskollärarna tar på sig rollen som barnens ombud när de planerar verksamheten. De utgår ifrån vilka behov och intressen de upplever att barnen, men det är då framförallt det generaliserade barnet man tar avstamp ifrån. Barnen ges inte möjlighet till ett direkt inflytande över verksamheten utan blir utelämnade till hur väl pedagogerna lyssnar in dem. Vilka krav pedagogerna upplever att samhället har på vad barnen bör kunna ges en större plats än vad barnen är intresserade av.</p>

<p>Vi har under vår utbildning fått ta del av mycket litteratur och forskning om samspel i leksitatuationer, men däremot inte så mycket om samspelet i andra situationer på förskolan. Därför blev vi intresserade av att undersöka matsituationens betydelse för pedagogerna och de bakomliggande tankar som de grundar sitt handlande på i samspelssituationen. Det är i gemensamma samspelssituationer som barn lär sig av och tillsammans med varandra, och med de vuxna på förskolan. En grupptillhörighet skapas som sedan används för att bygga upp en god värdegrund. Det är viktigt att barn får vara med och påverka och ha inflytande över sin situation i samspelet så att de känner sig som en viktig del av det. Barn ska även ha möjligheten att påverka den fysiska miljön de vistas i under måltiden och att denna miljö är meningsfull och stimulerande så att barnen inspireras att vilja lära. Syftet med vår studie är att jämföra de pedagoger som medverkat i studien och deras "know-how" om hur man får samspelet att fungera vid måltiden, alltså ta reda på den didaktiska sidan av samspelssituationen. Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie där vi använt oss av två strukturerade observationer samt en halvstrukturerade intervju på var och en av de tre avdelningarna. Dessa tre avdelningar är fördelade på två olika förskolor i samma kommun. Valet av metod gjorde vi för att de båda sätten ska komplettera varandra och för att vi ska få en så korrekt helhetsbild som möjligt av samspelet vid matsituationen på de olika avdelningarna. Vi har i vår studie kommit fram till att ett av pedagogens viktigaste verktyg i samspelssituationer är deras röst, med denna kan hon både dämpa och lyfta barnen vid måltiden samt skapa en stämning som inger lugn och ro.Om barnen får känna sig delaktiga och får hjälpas åt att ta ansvar för sin situation skapar detta en trygghetskänsla i barngruppen.</p>

No description available.