<p>Eftersom många barn idag tillbringar mycket tid på förskolan så är förskollärarnas roll för barnets utveckling av stor betydelse. Även om det är föräldrarna som har huvudansvaret kan förskollärarna på förskolan för vissa barn ändå vara de som påverkar och stimulerar barnets utveckling till stor del. Barn i dagens samhälle är omgivna av språk hela tiden, vare sig det är på förskolan eller i hemmet finns det ett talat och skrivet språk runt barnen. Språk finns med i alla de aktiviteter ett barn ägnar sig åt under dagen och det finns med från det att barnet föds. Alla barn har inte utvecklat ett väl fungerande talspråk när de slutar i förskolan och skall börja i skolan.</p><p>Syfte:Syftet med vår studie är att ta reda på hur förskollärare definierar och arbetar med barns språksvårigheter i förskolan. Vi vill också se vilken betydelse förskollärarna upplever att talpedagogen har för stöd och handledning i deras arbete med språksvårigheter.</p><p>Metod:Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod, med hjälp av intervjuer. Det är förskollärarnas perspektiv och uppfattning som är väsentlig för oss och vår studie. Intervju frågorna som vi använt är halvstrukturerade, detta för att kunna följa upp med passande följdfrågor. En bandspelare har använts för att spela in intervjuerna, detta för att vi skulle få med allt vad våra informanter sa.</p><p>Resultat:Vi har i denna studie sett att förskollärarna definierat många av de språksvårigheter som litteraturen tar upp. De nämner bland annat att en språksvårighet kan vara att inte kunna återberätta en händelse. Vidare tar informanterna upp ett antal metoder som de använder sig av för att stimulera de språksvårigheter som de nämnt. Exempel på stimulering som tas upp är det vardagliga samtalen och vikten av att läsa mycket för barnen. Vi har också kunnat se att förskollärarna förlitar sig på talpedagogens kunskaper där de känner att deras egna inte riktigt räcker till. Talpedagogen har handlett dem i deras arbete med de barn som har haft språksvårigheter.</p>

Eftersom många barn idag tillbringar mycket tid på förskolan så är förskollärarnas roll för barnets utveckling av stor betydelse. Även om det är föräldrarna som har huvudansvaret kan förskollärarna på förskolan för vissa barn ändå vara de som påverkar och stimulerar barnets utveckling till stor del. Barn i dagens samhälle är omgivna av språk hela tiden, vare sig det är på förskolan eller i hemmet finns det ett talat och skrivet språk runt barnen. Språk finns med i alla de aktiviteter ett barn ägnar sig åt under dagen och det finns med från det att barnet föds. Alla barn har inte utvecklat ett väl fungerande talspråk när de slutar i förskolan och skall börja i skolan. Syfte:Syftet med vår studie är att ta reda på hur förskollärare definierar och arbetar med barns språksvårigheter i förskolan. Vi vill också se vilken betydelse förskollärarna upplever att talpedagogen har för stöd och handledning i deras arbete med språksvårigheter. Metod:Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod, med hjälp av intervjuer. Det är förskollärarnas perspektiv och uppfattning som är väsentlig för oss och vår studie. Intervju frågorna som vi använt är halvstrukturerade, detta för att kunna följa upp med passande följdfrågor. En bandspelare har använts för att spela in intervjuerna, detta för att vi skulle få med allt vad våra informanter sa. Resultat:Vi har i denna studie sett att förskollärarna definierat många av de språksvårigheter som litteraturen tar upp. De nämner bland annat att en språksvårighet kan vara att inte kunna återberätta en händelse. Vidare tar informanterna upp ett antal metoder som de använder sig av för att stimulera de språksvårigheter som de nämnt. Exempel på stimulering som tas upp är det vardagliga samtalen och vikten av att läsa mycket för barnen. Vi har också kunnat se att förskollärarna förlitar sig på talpedagogens kunskaper där de känner att deras egna inte riktigt räcker till. Talpedagogen har handlett dem i deras arbete med de barn som har haft språksvårigheter.

Syftet med den här studien var att undersöka hur en förskoleavdelning arbetar språkutvecklande med barn i åldern ett till fem år. Ett annat syfte var att undersöka hur pedagogerna arbetar med de barn som inte följer en normal språkutveckling. I undersökningen har fem informanter förekommit. Fyra av dem arbetade på en förskoleavdelning och en var en talpedagog som arbetade med en flicka på avdelningen. För insamlandet av information användes litteratur, enkät och observationer. Genom undersökningen framkom att förskoleavdelningen arbetar språkutvecklande med barnen genom högläsning, teater, sång, rim, Före Bornholmsmodellen, Språklust, och vardaglig kommunikation. Pedagogerna använder ett material som kallas TRAS för att upptäcka var barnen ligger i sin språkutveckling och för att upptäcka språkproblem hos barnen. När de har upptäckt ett barn med språkproblem tar avdelningen kontakt med en talpedagog som får undersöka vidare om barnet behöver extra hjälp med att träna sitt språk.

<p>Syftet med denna studie är att undersöka hur några lärare och talpedagoger anser sig ge barn med språkstörningar goda förutsättningar för att främja deras tal- och språkutveckling i förskolklass samt år 1 och 2. I syfte att få svar på frågeställningen intervjuades sex olika pedagoger: två förskollärare, två talpedagoger och två specialpedagoger med erfarenhet av att arbeta med så kallade språkstörda barn i åldrarna 6-8 år. Resultatet visar främst på respondenternas arbetssätt, men även deras kartläggningar över barns språkutveckling och respondenterna något differentierade syn på vad en språkstörning innebär. Flera av de intervjuade menade att det skulle behövas mer tid till specificerad språkundervisning samt att kartläggningar är betydelsefulla för pedagoger för att se elevernas styrkor i språket. Elevens starka sidor/sinnen måste tas tillvara i undervisningen för att eleven med språkstörning ska kunna tillgodogöra sig den lättare. Anpassad, strukturerad, lustfylld språkstimulans i varierande former av lekar, sånger, rytmer, skapande, samt elevens egen motivation var betydande för elever med tal- och språksvårigheter i deras språkliga utveckling.</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur några lärare och talpedagoger anser sig ge barn med språkstörningar goda förutsättningar för att främja deras tal- och språkutveckling i förskolklass samt år 1 och 2. I syfte att få svar på frågeställningen intervjuades sex olika pedagoger: två förskollärare, två talpedagoger och två specialpedagoger med erfarenhet av att arbeta med så kallade språkstörda barn i åldrarna 6-8 år. Resultatet visar främst på respondenternas arbetssätt, men även deras kartläggningar över barns språkutveckling och respondenterna något differentierade syn på vad en språkstörning innebär. Flera av de intervjuade menade att det skulle behövas mer tid till specificerad språkundervisning samt att kartläggningar är betydelsefulla för pedagoger för att se elevernas styrkor i språket. Elevens starka sidor/sinnen måste tas tillvara i undervisningen för att eleven med språkstörning ska kunna tillgodogöra sig den lättare. Anpassad, strukturerad, lustfylld språkstimulans i varierande former av lekar, sånger, rytmer, skapande, samt elevens egen motivation var betydande för elever med tal- och språksvårigheter i deras språkliga utveckling.

Bakgrund: Kommunikation handlar om att förmedla information mellan individer. Det kan uppstå talsvårigheter till följd av afasi eller dysartri. Dysartri innebär att artikulationen påverkas på grund av förlamning i talmuskulatur medan afasi beror på en skada i hjärnans talcentrum. För att uppnå en god omvårdnad av personer med talsvårigheter var det viktigt att individen fick känna sig sedd och hörd. Stor vikt lades på sjuksköterskan och hens förmåga att uppfatta vad personen med talsvårigheter ville förmedla både verbalt och icke-verbalt. Det var därför viktigt att uppmärksamma personers erfarenheter av att leva med talsvårigheter. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers erfarenheter av att leva med försämrad talfunktion på grund av afasi eller dysartri. Metod: En beskrivande litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar låg till grund för resultatet. Samtliga artiklar var av kvalitativ ansats. Huvudresultat: Resultatet har påvisat att livssituationen har förändrats för personer med talsvårigheter, de påverkades emotionellt negativt samt tvingades att hitta nya strategier och hanteringssätt för att handskas med sina talsvårigheter. Synen på framtiden var mycket individuell och skildes från person till person. Personer med talsvårigheter erfor både positiva och negativa förändringar i relationer till familj, vänner och omgivningen. I kontakten med vården har personer med talsvårigheter erfarit både positiva och negativa upplevelser. Slutsats: Gott bemötande och goda relationer till vårdpersonal har spelat en viktig roll i återhämtningsprocessen för personer med afasi och dysartri, därför bör sjuksköterskor vara medveten om detta för att ha möjligheten kunna skapa de bästa förutsättningar för patienten. / Background: Communication is about mediate information between individuals. Speech difficulties can occur as a result of aphasia or dysarthria. Dysarthria means that articulation is affected due to paralysis in speech muscles while aphasia is due to an injury in the brain's speech center. In order to achieve good nursing of people with speech difficulties, it was important for the individual to feel seen and heard. Great emphasis was then placed on the nurse and her ability to perceive what the person with aphasia wants to convey both verbally and non-verbally. It was therefore important to pay attention to people's experiences of living with speech difficulties. Aim: The aim of this literature study was to describe people's experiences of living with impaired speech function due to aphasia or dysarthria. Method: A descriptive literature study where 12 scientific articles were the basis for the result. All articles were of a qualitative approach. Main result: The result has shown that the life situation has changed for people with speech difficulties, they were affected emotionally negatively and forced to find new strategies and ways of dealing with their speech difficulties. The view of the future was very individual. People with speech difficulties experience both positive and negative changes in relationships with family, friends and the environment. In contact with health care, people with speech difficulties have experienced both positive and negative experiences. Conclusion: Good encounters and good relationships with health care professionals has played an important role in the recovery process for people with speech difficulties, therefore the nurse should be aware of this in order to be able to create the best conditions for the patient.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om och ge perspektiv på barns talsvårigheter i relation till hur arbetet på förskolan utförs och kan vidareutvecklas, via utsagor från förskollärare, specialpedagog och logopeder. Studien utgår från tre frågeställningar: på vilka sätt kan arbetet med barns talsvårigheter vidareutvecklas, enligt förskollärare, specialpedagog och logopeder, hur resonerar förskollärare, specialpedagog och logopeder om samarbete och dess betydelse mellan de olika yrkesgrupperna samt vilka perspektiv på talsvårigheter synliggörs i förskollärares, specialpedagogs och logopeders utsagor?  Den metod som används för denna studie är kvalitativa intervjuer med två förskollärare, två logopeder och en specialpedagog. Den data som samlades in genom intervjuerna kodades och kategoriserades i fem olika kategorier. Dessa kategorier tar upp förskolans arbete, barns talsvårigheter, kontakter och samverkan, briser i arbetet samt hjälpsamma arbetsmetoder.  Studiens resultat visar på vilka sätt logopeder ansvarar för att hjälpa barn med talsvårigheter. Resultatet visar också på förskolans ansvar att ge barn goda möjligheter till utveckling oavsett barnens förutsättningar, enligt förskollärarna i studien. Dessutom visar resultatet på de brister som respondenterna tar upp i arbetet med barns talsvårigheter och dessa är: okunskap, brist på personal, ekonomisk brist samt bristen på stöd från skollagen.

This study explores how five teachers from five different special schools work with their students´ speech disorders in a way that stimulates the students to develop their speech. The study is based on interviews as a qualitative method of investigation. An analysis was performed from a sociocultural perspective, where artefacts, the proximal zone of development, as well as the students' opportunities for interaction, were examined. The result of the study shows that teachers use many different types of artefacts. The most common artefacts used by these teachers are pictures and signs as means of support. When the teachers lack knowledge as to how the students would be stimulated to develop their speech, they engage speech therapists who are trained in speech development. There is an awareness with the teachers concerning how the students could take yet another step in their speech development. The teachers also think that the students need to experience contexts where they learn how to interact with each other. Special school students with additional functional disabilities who have extensive speech disorders are those with Down's syndrome or states within the autistic spectrum. Motivation is a key concept for these teachers. To find the motivation within the students, means that they work based on the various areas of interest that the children have. Finding the key to motivation is crucial, in order for the students to develop their speech. / Sammanfattning Denna studie undersöker hur fem pedagoger från fem olika grundsärskolor arbetar med grundsärskoleelevers talsvårigheter på ett sätt som stimulerar eleverna till talutveckling. Studien är baserad på intervjuer som är en kvalitativ undersökningsmetod. En analys gjordes utifrån ett sociokulturellt perspektiv där artefakter, den proximala utvecklingszonen samt elevernas möjligheter till samspel synades. Resultatet av studien visar att pedagoger använder sig av många olika slags artefakter. De vanligaste artefakter som pedagogerna använder sig av är bilder och tecken som stöd. Om pedagogerna känner att de brister i kunskap om hur eleverna ska få stimulans till att utvecklas i sitt tal så anlitar de talpedagoger eller logopeder som har utbildning i tal. En medvetenhet finns hos pedagogerna om hur eleverna ska ta ett steg till i sin talutveckling. Pedagogerna anser även att eleverna ska få uppleva miljöer där de ska lära sig att samspela med varandra. Grundsärskoleelever med flerfunktionsnedsättningar som har stora svårigheter med sitt tal är de med Downs syndrom och autismspektrumtillstånd. Motivation är ett ledord hos pedagogerna. Att hitta motivationen hos eleverna är detsamma som att pedagoger arbetar utifrån elevernas olika intresseområden. Nyckeln till motivationen är viktig att hitta om eleverna ska utvecklas i sitt tal.

Participation is a human right. Participation is a complex concept, including a variety of different aspects such as attendance, involvement and engagement. The aim of this study was to investigate the levels of participation of individuals with either congenital or acquired communication impairments. A systematic review was carried out, which included 24 studies published between 2010 and 2020. The results showed participation restriction in the following areas: leisure activities, school/work, social networks and communication. Individuals with communication impairments participated in few activities, left the home more rarely and interacted mostly with family members and familiar people. They often had a passive role in communicative contexts. These restrictions affected both individuals with congenital impairments and those with acquired brain injury. Communication is fundamental to participation. Therefore, it is important that speech and language interventions include a focus on communicative aspects that enhance participation. Keywords: participation, communication impairments, congenital impairment, acquired brain injury. / Delaktighet är en mänsklig rättighet. Begreppet är komplext och innefattar en mängd olika aspekter såsom närvaro, involvering och engagemang. Denna magisteruppsats syftade till att undersöka delaktighet hos individer med kommunikations-, språk- och/eller talsvårigheter som beror på antingen medfödd funktionsnedsättning eller förvärvad hjärnskada. En systematisk översikt gjordes och den innefattade 24 studier publicerade mellan åren 2010 och 2020. Resultaten visade att det finns delaktighetsinskränkningar inom områdena fritidssysselsättningar, skola/arbete, sociala nätverk och kommunikation. Individer med kommunikations-, språk- och/eller talsvårigheter deltar i ett begränsat antal aktiviteter, vistas ofta hemma och interagerar mest med familjemedlemmar eller kända personer. De blir ofta passiva i kommunikativa sammanhang. Dessa begränsningar gäller både individer med medfödd funktionsnedsättning och dem med förvärvad hjärnskada. Kommunikation spelar en stor roll för delaktighet, därför är det viktigt att logopedisk intervention inkluderar ett fokus på språkliga aspekter som bidrar till ökad delaktighet. Nyckelord: delaktighet, kommunikationssvårigheter, medfödd funktionsnedsättning, förvärvad hjärnskada.