Denna självständiga studie behandlar en musikalisk djupdykning i den första satsen av Oskar Böhmes trumpetkonsert op.18 i f-moll. Genom en musikteoretisk, grafisk och praktisk analys av satsen fördjupar jag mig i musiken på ett annat sätt än att som musiker bara spela den och kan därigenom förhoppningsvis ta till mig musiken på ett djupare plan. / <p>Bilaga: 1 CD</p><p>Oskar Böhmes trumpetkonsert op.18</p><p>Filip Svensson- trumpetsolist</p><p>Ejmunds Sinfonietta</p>

Syftet med det här arbetet är att undersöka olika tillvägagångssätt för mig att memorera musik. Jag har arbetat med en klarinettkonsert innehållande tre satser och övat in varje sats med hjälp av olika metoder för att sedan jämföra resultatet. Jag har även gjort en enkätundersökning där jag intervjuar yrkesverksamma musiker som bidragit med tips och insikter om utantillspel. Under arbetets gång reflekterar jag över vilka för- och nackdelar de olika inlärningssätten har och vilka problem jag har stött på i min övning. Stor fokus läggs också på hörselns betydelse för musicerande och inlärning i förhållande till motorikens. Arbetets klingande resultat består i två inspelningar av de tre satserna. Den första inspelningen är gjord i slutskedet av min inlärningsprocess för att dokumentera hur bra jag lyckades lära mig de olika satserna. Den andra inspelningen är gjord efter en fyra veckor lång paus för att kontrollera vilken av satserna jag mindes bäst. Mitt arbete har gjort mig mer medveten om min egen inlärningsprocess. Jag har fått nya verktyg för att öva in musik, både utantill och med noter och fått ökad insikt i hur mitt minne fungerar.

Denna uppsats är tänkt att kretsa kring första satsen ur Felix Mendelssohns sjätte stråkkvartett i f-moll som han skrev när hans syster Fanny hastigt och tragiskt gick bort, samt hur detta trauma speglas i musiken. Jag ger en analys av verket samt förklarar hur vi resonerar inom kvartetten för att försöka förmedla den rätta känslan. Då jag spenderat en stor del av mina tre år på KMH till att spela med min kvartett, så vill jag gärna ge en inblick i hur vi arbetar tillsammans.

I detta kandidatarbete belyses historisk uppförandepraxis av Frédéric Chopins pianomusik. Uppsatsen går igenom musikens olika parametrar såsom tempo, dynamik och ornamentering, för att betrakta alla ur ett perspektiv av historisk uppförandepraxis. Till exempel så ansåg Chopin själv det tredje fingret vara en "stor sångare", och att det att spela med ett och samma finger flera gånger i rad bara förhöjde uttrycket. Särskilt fokus hamnar på tempo rubato som ett av de viktigaste kännetecken i Chopins musik. Termen betecknar en agogiskt fri melodilinje över ett stadigt pulserande ackompanjemang, som ett medel att ge musiken uttryck. Slutligen kompletteras de rent konkreta, handfasta interpretationsriktlinjer med större frågor kring Chopins notering, musikaliska stil och samtid. Det diskuteras även att historisk uppförandepraxis inte är vägen till den rätta interpretationen, utan snarare ett verktyg för att närma sig musik som är 150 år gammal.

The purpose of this thesis is to introduce a musical work of one of the world's most favorite composers of the 20th century - Sergej Prokofiev. Even though I would like to address all his pieces, given the extensiveness of his work and my profession as a pianist and a pedagogue, I decided to focus only on the pieces for solo piano. I detail each piano piece in a catalogue organized by opus number. My analysis focuses on compositions, eventually on cycles, which can be somehow beneficial to us. Beneficial, in this sense means exposure to pieces with variety of character, use of melody and eventually pieces from a various work periods. Another condition during a selection of pieces for my dissertation was various levels of difficulty. The majority of my thesis is dedicated to the piano sonatas. Although they are not very long, they belong to the piano masterpieces forever. Further, I mention less performed Etudes, Op. 2 and Visions fugitives, Op. 22, and on the other hand well known Suit from Romeo and Juliet, Op. 75. The music for children is represented in my analysis by one piece only - Children's Songs, Op. 65. Prokofiev wrote nearly 40 opuses for piano, which makes up almost a third of his work. That is a remarkable number and these pieces are worth interest.