Following the wake of the AIDS-catastrophe in the beginning of the eighties, homosexual men or 'men who have sex with men' (MSM) have been barred from donating blood throughout the planet. In this thesis I look into the different discourses at play in the context of creating the legal framework for blood donation in Sweden. Genealogically tracing the emergence of the category of MSM and mapping how the category is brought to use in contemporary negotiations on blood safety, I scrutinize how scientific truth is established within blood transfusion practice. I argue that the rationality of risk group exclusion is contingent on economical grounds, and that the foucauldian concept of biopolitics could productively be used to understand this rationality. In particular, the concept of the 'biopolitics of blood' can be employed in order to understand the reluctance from the involved actors to acknowledge the heteronormative consequences of the legal framework of contemporary blood donation. / Sedan HIV-virusets uppkomst i början av åttiotalet har homosexuella män eller 'män som har sex med män' (MSM) uteslutits från blodgivning. I den här uppsatsen tittar jag på de sexualitetsdiskurser som cirkulerar i de sammanhang där dessa regler utvecklas. Genom att genealogiskt spåra uppkomsten av kategorin MSM och sedan följa hur den används i samtida förhandlingar om blodsäkerhet undersöker jag hur vetenskaplig sanning etableras inom svensk blodtransfusion. Jag menar att riskgruppslogiken till viss del vilar på ekonomiska grunder, samt att begreppet 'blodets biopolitik' produktivt kan användas för att förstå den motvilja som de inblandade aktörerna visar mot att erkänna de heteronormativa konsekvenser som dagens lagstiftning kring blodgivning har.