Min hemstad Säffle har varit medialt exponerad i dokusåpor sedan början av 2000-talet. På webbplatsen YouTube läggs privata klipp upp om staden och människorna som lever där. Vad får exponeringen för konsekvenser? Undersökningens syfte vill synliggöra på vilka sätt en mindre stad presenteras och konstrueras i rörliga bildmedier. Hur ser några av Säffles ungdomar på hur deras hemstad framställs och de dokusåpadeltagare som representerar staden? Jag reste till Säffle för att intervjua fyra elevinformanter som går i årskurs nio på en grundskola om hur de ser på mediernas framställning av staden. De analyserade också YouTube-klipp om staden Säffle i ett filmsamtal. Informanterna introducerades efter intervjun till att själva skapa en reflekterande dokumentation med filmkamera om sin hemstad. Deras filmmaterial presenteras i undersökningens gestaltningsdel. Diskursanalys har använts som verktyg för att synliggöra vad som gör att mediebilden av Säffle presenteras inom konventionella och stereotypa ramar. Undersökningen visar att språket och dialekten är en viktig ingrediens för vem som äger rätt att vara den trovärdiga säfflebon, snarare än visuella attribut. Framför allt TV-medierna verkar vilja få oss att med exotisk blick betrakta landsortens lustiga karaktärer, som tycks skapa bättre TV med utpräglad dialekt. Medierna förstärker dokusåpornas deltagare med hjälp av musik, redigering och utsätter dem för planerade ”lekar” i programmen. På så sätt skapar mediernas berättelser hyperreella karaktärer där gränsen mellan det verkliga och fiktiva upplöses, på samma sätt som en lögnaktig men underhållande skröna. Undersökningen visar att Säffle framställs i medierna som en stad där invånarna gör bort sig och är pinsamma, trots programmens lättsamt humoristiska underhållningsanspråk. Många av de YouTube-klipp som används i undersökningens filmsamtal stämmer väl överens med hur Säffle är, enligt informanterna. Kanske är det så att gränsen mellan ”såpans” konstruktion och dokumentärens ”verklighet” är så hårfin att den knappt är märkbar, även för kritiska säfflebor. Två filmer (Informantfilm och Säffle på YouTube) finns tillgängliga som hör till examensarbetet.

We aim to explore the role of films and TV-series within the Swedish fritidshem from the perspective of six teachers. We specifically intend to study if and why the teachers use film and TV-series and if they discuss and process the contents of the film together with the children. The study also addresses the question of student democracy regarding the choice of films. The primary method of data gathering used in this thesis were qualitative, semi-structured interviews. The interviews were conducted with six teachers working with children ages 6-13 in the fritidshem. The theoretical framework used for the study and interviews was a relational perspective according to Buber (1994) and Aspelin and Persson (2011). The results of this study shows that the teachers interviewed for this study use films and TV-series within the fritidshem, but mainly for recreation and often without pedagogical purpose or discussions about the content. The children were seldom included in the process of choosing which film to see. Our conclusion is that the teachers in the study lack the time and the knowledge needed to organize film related discussions which address school values and give the students a chance for emotional and social growth.